Vi har just haft AW med min avdelning Prosjektstyring på jobbet. Från att ha varit ett litet arr på fiket Amfitryon nära jobbet blev det full pakke på Olivia på Tjuvholmen, och lika bra det. Efter fördrink i gassande sol var det middag inne o sen barhäng i gassande kvällssol med 23 grader varmt kl 20.00. Nu är klockan drygt halv tolv, temperaturen har väl sjunkit ända ner till nitton och vi har gått ifrån Olivia, var och en till sitt.

Jag som älskar stan vill helst av allt drömma mig bort i natten på väg hem i tunna kläder utan att frysa. Jag njuter av att se de öppna fönstren med gardiner som vajar lojt i kvällsluften. Ljuden från lägenheterna, någon pratar, en annan spelar musik, någon såg sport på TV (är inte fotbollen slut?!), bilarna på avstånd fast ändå nära, en hund som skäller – LIVET i stan… inget går någonsin upp mot det. Jag kommer aldrig tröttna på att bo mitt i stan.

Nu sitter jag i en soffgrupp nere i Vika på väg hem. Egentligen är jag rädd efter lördagsnattens händelser när vår granne blev rånad, men jag vägrar. Vägrar avstå från det jag vill göra bara för att någon hotat, skrämt och rånat min granne på en gata mitt i stan, nära oss.

Går sakta förbi tågparkeringen, inte många tåg där nu;

Vägrar låta bli att njuta sommarnatten när den är som bäst, med bilar som susar, folk som lever… LIVET ÄR HÄR NU!!!

Men jag har nycklarna knutna i handen i fickan, ifall….ifall…