Boken på nattuksbordet för tillfället är ”A short history of almost everything” av Bill Bryson, och den är BRA. För den som är allergisk mot vetenskapliga redogörelser men ändå vill veta hur saker funkar.

Bryson berättar med en lekmans ord och med ett väldigt bra, läsbart språk, bland annat hur universum ser ut, varför det ser ut som det gör, hur stort det (eventuellt) är, varför vi vet så mycket som vi gör om det (spektralanalys, rymdsonder etc), varför vi vet så lite om det som vi gör (det är väääldigt stort och vi kan bara se på små små utsnitt i taget). När han är klar med universum går han vidare med geologi, lite fysik och kemi i allmänhet innan han går vidare på atomen. Där är jag nu.

Jag kan verkligen rekommendera boken, i synnerhet den första delen om universum, för han ger så många bra konkreta exempel på hur det ser ut, hänger i hop, storleken på saker osv. Tex säger han att för allt vi vet nu kan det gott ligga en stor planet bortanför Pluto som ändrar allt vi tar som självklart i vårt solsystem idag. Varför har vi inte hittat den då? Jo, ett sätt att upptäcka planeter är att mäta ljusreflektionerna från den närmaste stjärnan (solen).

Med tanke på hur O-Ä-N-D-L-I-G-T långt (okej kanske inte oändligt då men ni fattar) det är från vår sol till Pluto så finns det inte så mycket ljus kvar att mäta.Det är en orsak till att alla bilder på Pluto är så suddiga; planeten (boken skrevs när Pluto fortfarande var en planet) får så lite ljus på sig att det är svårt helt enkelt att veta hur den ser ut. Och att då tänka sig ett fint foto på ytterligare en planet bortanför är ganska uteslutet, så det kan finnas lite vad som helst där utan att vi vet. En svindlande tanke; man vill ju gärna tro att vårt eget solsystem – my back yard – är utforskat men icke. Personligen tror jag att Russel’s tekanna är där ute någonstans och snurrar. Eller tror gör jag inte, jag VET att den gör det.

Men till saken; att se universums födelse på TV.

Kosmisk bakgrundsstrålning har de flesta hört att det finns och att det är något som stör mätningarna i rymden ibland för vissa forskare. Det är en rest från Big Bang och den strålning som utlöstes då.

Om det skriver Bryson så här:

Incidentally, disturbance from cosmic background radiation is something we have all experienced. Tune your television to any channel it doesn’t receive, and about 1 percent of the dancing static you see is accounted for by this ancient remnant of the Big Bang. The next time you complain that there is nothing on, remember that you can always watch the birth of the universe.

Coolt va?!