EuroPride i Göteborg

Precis som förra året (och säkert flera år före det) deltar Trafikverket Göteborg i Pride. Eller EuroPride som det är i år = Sverige är värdland för festivalen och har två festivalhuvudstäder, Göteborg och Stockholm.

Jag har lagt en del energi på att försöka få mina kollegor att gå med, men med magert resultat. Men jag har försökt iallafall, och en person kom från min grupp iallafall och totalt blev vi väl en 15 st inkl barn och anhöriga. Rätt slött av en organisation som har flera hundra personer anställda i Göteborgsregionen. Men bättre än Stockholm iallafall, där Trafikverket lade ner sitt deltagande pga bristande engagemang…

Hannes hade ny klänning dagen till ära, sydd i ett så skört tyg, att även om den var klar i torsdags fick han inte lov att ha den i skolan på fredagen för att jag var rädd att den skulle gå sönder innan idag.

Men nu har han haft den på sig och nu är det bara att köra den i botten 🙂

 

Maken fullt utrustad med Trafikverket-väst, flaggor i topp och en trasig ballong på huvudet. Vad annars?

 

Samling på Heden, sen vandring via Nya Allén och så upp på Avenyn till Götaplatsen. Massor med folk som vanligt, kul att gå och några kända ansikten längs vägen dessutom!

Men livet utanför Pride fortgår som vanligt, och det betyder barnkalas imorgon för Hannes’ del, och med det ett behov av att köpa present. Så mitt i paraden avvek jag och han och tog en snabb sväng in till Panduro Hobby för att köpa de glitterpennor klasskompisen önskade sig (i en fullständigt öde butik…) och sprang snabbt ut och anslöt till vår plats i paraden igen. Mycket tidseffektivt.

Pride 2018 är avslutat för min del.

GC-liv i Hälsingeskogen, dag 2

Dagen började med lite städning i området. Städning i den meningen att vi hade några cacher i närheten som vi inte hittat än och som lyser irriterande gröna på kartan. Men även om man tar lite i närområdet på väg till något annat så betyder inte det att det är brist på upplevelser.

Bland annat gjorde vi nedslag på Variant, ett köpcenter norr om Bergvik som definitivt sett sin storhetstid passera. Från att ha varit ett köpcenter med lite butiker är det nu bara en Konsumbutik och tomma lokaler ungefär, och en auktion varje vecka som väl drar en del folk. Och två cacher då, som väl gör att några fler kör in på parkeringen.

Den ena cachen är rätt trist och den har vi hittat för länge sen, men den andra har varit för blöt eller igenväxt för att ta förut. Den här sommaren är som bekant inget för blött, och eftersom inget ont inte har något gott med sig så fick det vara dags.

Och det är en ganska sorlig miljö. Hela Variant-området känns som något som varit aktivt och fullt av liv men där tiden rusat ifrån dom och allt har förfallit. Så mitt i ingenstans i buskarna ligger en unken gammal damm, och bakom den ett trädäck där cachen är. Lagom creepy och väldigt skönt att vara där i dagsljus. Men fortfarande väldigt deprimerande.

En nästan igenväxt damm som knappt syns, och på andra sidan trädäcket som är som en miniatyrdansbana eller nåt. Det är ett utrymme i mitten av ”dansbanan” där det kanske varit en vacker plantering en gång i tiden. Way, way back.

Efter en sån upplevelse måste man gaska upp sig lite. Till exempel genom att se på en vacker stenbro!

Oerhört vacker stenbro, alldeles stilla med porlande vatten och bräkande får på sluttningen mittemot.

Jag ska inte avslöja något om var den lilla juvelen finns, för det är en glädje när man upptäcker det, och väldigt väldigt kul att ta sig fram till den lilla gömman. Och vackert.

Den lilla hejarklacken stod troget och gav sitt stöd hela tiden 🙂

Vi var också och såg det fina kraftverket vid Höljebro och gick över träbron och såg ut över en för tillfället torrlagd del av Ljusnan. En av alla fina platser som man får se när man har en märklig hobby som får en att åka till platser man inte visste fanns.

Det var en fin dag i skogen, en som slutade med en lång och onödig tur ut i en snårig vildmark bara för att titta på en visserligen väldigt gammal knotig lind med en stamdiameter på säkert två meter. Helt otroligt faktiskt och egentligen väldigt vackert och magnifikt, men det var en eländig väg dit och runtomkring var det fullt av sly så det var svårt att förstå när man egentligen var framme. Rätt meningslöst faktiskt. Men men, det blev vår avslutning på dagen.

Blocket

Nu äntligen har jag fått fart och börjat sälja grejer på Blocket som vi tänkt bli av med jättelänge. För några dagar sedan lade jag ut en bilbarnstol för barn upp till ca 5 år och som vi köpte begagnad när Adam var liten, två resesängar för barn som man fäller ihop till en kompakt liten låda, en bärstol för barn som man har och bär barnen på ryggen i, och en cykelsadel för barn inkl regnskydd och hjälm till den lille.

Tänkte att det väl inte är någon som orkar komma hit ner till Åsa för dom här sakerna, men ack så fel jag hade. Inom ett dygn hade jag blivit av med allt utom bärselen/ryggsäcken, den har jag fortfarande kvar.

Visst, vi har väl inte satt de högsta priserna på grejerna direkt, men poängen är ju inte att bli rik för att man säljer begagnade barnprylar på Blocket, utan poängen är ju att man blir kvitt saker man inte längre behöver och någon kommer och hämtar det och dessutom betalar några kronor för det. Plus att vi återvinner saker istället för att köpa nytt (cykelsadeln var ny, annars var alla sakerna begagnade när vi köpte dom).

Det är så himla bra med återanvändningsekonomi, det måste väl bara bli framtidens melodi för att reducera resursslöseriet?

BTW så läser jag Hans Roslings Factfulness nu som ljudbok. Mer om det sen, men LÄS den!! (ja eller lyssna på den då) Funderar allvarligt på att köpa den som pappersbok; det här är en bok jag tror jag behöver återkomma till många gånger.

 

Lådor lådor lådor

Vi lägger ut vår lägenhet för uthyrning på AirBnB i sommar. Bra sätt att få in lite pengar till vinterns semester när lägenheten ändå står tom och vi är nere i Åsa.

Städa lägenheten är tråkigt, pengar på banken är kul. Skönt att bli av med en massa saker ute lägenheten, det blir mycket behagligare då. Problemet är bara hur det ser ut nere i Åsa….banankartonger ÖVERALLT…

You get the picture? Och särskilt stort är inte huset heller. Så idag trotsade jag det underbara vädret och stod inne och sorterade banankartonger – yayy!!

Men så här i efterhand var det LÄTT värt det. Kolla bara:

Visst blir man rörd till tårar över hur vackert det (snart) är?

Va? Du tycker att bilden i mitten är likadan som den i mitten ovan? Jamen det är för att den är det, jag kom inte så långt. Och  de två översta lådorna under trappen till höger är tomma. Lite mindre tomt i friggeboden, men nej jag har inte tryckt ut allt dit. Även om det är frestande att bara skyffla runt skräpet.

Nä imorgon har jag 5 stora kassar och 3 banankartonger med vinterkläder till barnen som ska sorteras och läggas undan för höstens Blocket-och Tradera-övningar. jippiii….

Jag springer så sakteliga

c25kÄr numera inne på vecka 6 av min Couch to five kilometers – program. Eller C25k som vi i gemet säger…Måste ju kalla det för något lite flashigare än vad det faktiskt är – annars är det väl ingen som vill starta ett sådant program. Eller?

Tidigare när jag gett mig på att springa har jag fått ont i knäna, så inte denna gång. Men däremot har jag ont i vänster fot, fast det känns inte riktigt som att det har med springandet att göra (jag kan bara inte kalla det för löpning när jag lufsar runt i godan ro…), utan något annat. Jaja, ont gör det iallafall – fast inte när jag springer, konstigt nog, men så fort jag går på foten däremellan, och det är ju större delen av tiden.

Men jag har iallafall varit disciplinerad. Till och med sprungit kl 6 på morgonen (well, det hann väl bli halv sju innan jag kommit ur sängen och ut på vägen) när vi var på en tvådagars jobbsamling (APT….en tveksam aktivitet som vi statsanställda måste ägna oss åt med jämna mellanrum) och jag helt enkelt inte hann min runda på kvällen. Så jag gjorde det morgonen efter istället.

Det var jag, hästarna och gässen som var uppe, inte en levande människa så långt ögat nådde. Men fint var det!

2018-05-29 Tofta Herrgård

Jag har sprungit på morgonen en gång till faktiskt! Inte klockan sex precis, men före frukost iallafall. Bokade en date med min man på stranden om 30 minuter (programmen är ca 30 min varje gång), för det brukar vara fint att avsluta springturen där nere och hoppa i. Och så även den här gången!

2018-06-02 08.41.29
Sprungen, badad och redo för dagen kl 08:40. Jomen!

Skulle sprungit idag men pausar pga foten, får se hur jag gör imorgon.

Blommigt linne i linne(tyg)

När mannen drar till Stryn (Norge) för att åka skidor blir det sena kvällar för mig. Symaskinen åker fram (och ner till huset i Åsa), och några lass med tyg och mönster ligger i högar och bara väntar på kvällen. För det är då jag sätter igång; när middagen är avklarad och det är kväll, och sen kan jag sitta hur länge som helst. Det börjar bli en del syfel sådär vid ettiden på natten så det brukar vara en naturlig tidpunkt att sluta för att inte skapa mer arbete än vad som är nödvändigt.

Till en lång Kristi Him kom det med tre Ottobre-tidningar och fem olika tyger. Ett dygn senare var den första produktionen klar; ett linne.

Och det är välgjort; Broderat linnetyg ytterst och en tunn bomullsvoile under som foder men inte så läskigt som nylonfoder.

Mönster från Ottobre nr 2-2015, och tyget har jag haft så länge att jag glömt var jag köpt det…men jag har ett likadant med grå bas, så det kommer väl snart också.

Syprojekt 316 är klart.

 

Inte så smart som jag vill vara

Jag är en mycket övertygad ateist som vilar trygg i min uppfattning att vi inte behöver religion till någonting över huvud taget. Själva historien som skrivs i Bibeln eller Koranen ids jag inte ens kommentera, och människor som gör goda saker i guds namn har godheten i sig och kan förhoppningsvis hitta drivkraften till de goda sakerna de gör inom sig själva istället för att hänga upp det på en fantasi.

Jag önskar att jag var bra på att argumentera om religion, men det är jag inte. Att jag tycker all religion är båg och att alla som sitter i ledande positioner i religiösa sammanhang skor sig på människors godtrogenhet och beroendeställning, är inget som kommer ändras oavsett vem jag diskuterar med. Och därför är jag inte så intresserad av att diskutera det. Men om man inte kan prata om det kan man inte försöka få andra att tänka till (jag är så naiv att jag tror att alla som är religiösa är det för att dom bara inte tänkt efter ordentligt), och oavsett sammanhang bör man kunna argumentera för sin sak. Det är bra träning.

Så jag läser lite böcker skrivna av folk som är kloka (utifrån vad jag kan bedöma, så det kanske bör tas med en nypa salt?), folk som tänkt igenom det här många gånger och som är oändligt mycket mer klartänkta, strukturerade och pålästa än jag själv.

Och som har argumenten.

Christopher Hitchens’ ”God is not great – How religion poisons everything” är en sann glädje att läsa; begripligt språk, bra resonemang (=lätt att följa), full av mörk humor och en strukturerad genomgång av varför gud förstör allt. Den kom ut 2007 men är lika aktuell idag. Jag har läst den flera gånger, både som ebok och som ljudbok men jag överväger att köpa den som översatt pappersbok så man inte missar något pga språk. Alltid hittar man något nytt.

Richard Dawkins ”The God delusion” är också bra. Han är lite mer självgod än Hitchens, men om man kan svälja det så är den en bra genomgång av bla varför inte moralen kommer från religionen (vilket många verkar tro).

Båda dom här två är kioskvältare som legat på topplistor i hela världen länge länge. Och det är troligt att folk faktiskt läst de, för de är läsbara.

Jag tänkte att jag skulle utmana mig själv lite och gå vidare till Sam Harris, också en mycket tung person i arbetet mot ett mer upplyst samhälle, och hans kioskvältare ”The End of Faith”. Ljudbok. Hinner inte sitta ner och läsa böcker. Eller, hinner gör jag väl, men har inte ro i kroppen.

Och nu har jag lyssnat igenom hela och måste väl konstatera att den var lite över mitt huvud. Iallafall som uppläst på engelska, kanske hade det varit det annorlunda om det varit på svenska. Men det var tungt material alltså….(tycker jag) Ganska långa resonemang innan man kommer fram till kärnan i ett argument, långa kringvägar med banor som fort blir tankevurpor.

Boken har tydligen legat på The New York Times bestsellerlista i 33 veckor. Jag vet inte vilka försäljningssiffror det innebär men förmodligen rätt höga, och jag har svårt att tro att merparten av de som läst den verkligen tillgodogjort sig den.

Iallafall kunde inte jag det – jag är väl inte så smart och tänkande som jag önskar att jag vore. Men jag härdade ut.

Och nu får jag luta mig tillbaka och lyssna på Asimovs ”Foundation”, en bokserie jag läst för många år sedan, Science Fiction men inte så utspejsat och konstigt, utan mer baserat i en fiktiv vetenskap – Psykohistoria, som är intressant.

Jag har uppfyllt min faktakvot tillsvidare och nu kan jag vältra mig i SF ett tag – Yayy!!