Göteborg 30 september

Så var det 30 september, en dag vi göteborgare har väntat på. Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, skulle demonstrera genom centrum för att vara störiga under den judiska Yom Kippur. Personligen är jag ju relativt likgiltig inför religioner av alla de slag, så att de skulle markera under en religiös högtid stör mig inte så mycket. Men även jag ser ju den historiska markeringen med att hålla en nazistisk marsch på en judisk högtid, och att det naturligtvis inte är okej.

Han går in med höjda händer för att skydda sig och oss. Ingen skärm för att skydda sig. Min hjälte. Foto: GP

Allt eftersom tiden har gått har NMRs demonstrationsväg blivit ändrad; längre bort från judiska synagogan, kortare väg och ännu lite kortare väg. Polisen har skickat ut vägledning till de för hur de ska bete sig när de demonstrerar för att det inte ska falla under Hets mot folkgrupp:

• Uppträd inte i uniformerad klädsel som vid en samlad bedömning skulle kunna kopplas till former och utseende i nationalsocialistiska demonstrationer under 1930- och 1940-talen.

• Utöva inget uniformt uppträdande , till exempel taktfast marsch med fanor och sköldar eller gemensamma hälsningsrop som vid en samlad bedömning skulle kunna kopplas till demonstrationsformer och uppträdande vid nationalsocialistiska demonstrationer under 1930- och 1940-talen.

• Använd inte enblem, tecken eller andra attribut som kan uppfattas som ersättningssymboler för till exempel hakkors eller andra nationalsocialistiska symboler.

Jag hörde röster som tyckte att det var helt fel taktik att lära nazisterna hur man får fram sitt budskap på bästa sätt när det hade varit bättre att bara förbjuda hela demonstrationen. Själv tyckte jag det var skitsmart. Tala om exakt vilka regler som gäller (dom är inte så bra på att följa samhällets regler) och använd sedan det för att kunna inskränka deras handlingsfrihet allt eftersom de bryter mot regel efter regel och skapa samtidigt större och större handlingsutrymme för polisen att begränsa demonstrationen.

Men tillslut skulle hade dom en väg klar, tidpunkter att hålla som för alla demonstrationer och klara besked om att det kommer vidtas åtgärder om dom går utanför ramarna.

Jag blir tårögd av kärlek till dom här människorna, som till världens uslaste lön med fara för liv och lem går ut och skyddar oss från NMR. Och dessutom skyddar NMR från galna motdemonstranter  för att det är deras plikt att skydda människor oavsett vad de tycker om deras åsikter… ❤ Foto: GP

Och vad gör dom? Ja eftersom dom inte är så smarta börjar dom utanför ramarna med en gång och ger polisen alla möjligheter att stoppa dom, så på så sätt var det bingo direkt. Istället för att samlas på den plats de fått anvisad så samlades dom utanför en ICA-butik (praktiskt att ha nära till parkering när man ska hem sen gissar jag), och börjar gå längs Mölndalsån in mot stan en kilometer eller så från den ursprungliga samlingsplatsen.

Så var regelbrytandet redan igång.

Jag ska inte gå in på vad som hände under dagen, det kan man läsa i varenda tidning, men jag satt inne på en restaurang i Svenska Mässan på spottavstånd från platserna där allt hände. Där inne satt vi och hade återträff med ett gammalt spex (datumet var bestämt sedan länge), åt god mat (well, inte så väldigt god men ändå) och pratade och hängde med ena ögat i GP-appen för att se vad som hände utanför. Helt knäppt att sitta där inne medan man läser att det är kravaller utanför. (Nu var det inte kravaller men det stod så)

Och vad läser man då? Jo, att det är stenkastning mot polisen. Fan också, nassarna har börjat kasta sten. Men nej då det har dom inte, det är MOTDEMONSTRANTER!!! Hur jävla dum får man bli??? Här har vi män och kvinnor som går in med sina liv som insats och ska försöka få en obehaglig marsch att gå så smidigt den bara kan för allas säkerhet, och så måste dom lägga tid och kraft på att bekämpa folk som är emot nazisterna för att dom kastar sten på poliserna??!! Det är så mycket här som jag bara inte fattar.

Som till exempel det andra gänget som går på polisen – med badleksaker?! Polisen har väl för f-n annat att göra en sån här dag än att mota bort folk med uppblåsbara krokodiler?!

WTF??!! Helt sanslöst…som en kompis skrev: ”Det här är nog den märkligaste bilden av alla jag sett från händelserna idag” Foto: GP

Dagen verkar ha gått rätt bra, iallafall om man inte är NMR’are. Polisen hyllas vederbörligen på tidningarnas sidor (förutom en del snyftisar om att vi har förlorat för att det går nazister på våra gator, men det är inte polisens fel iallafall…) och jag vill att dom ska få FETT med cred för sin fantastiska insats idag och planeringen i förväg.

Jag håller tummarna för att natten går lika bra. Många NMR’are verkar tillbringa natten i finkan av olika orsaker, men dom har ju vänner som kan gå ut i deras ställe och förstöra rätt bra. Hoppas farbror Blå orkar hålla ut några timmar till.

Bakom den här muren satt jag i frid och ro i Gothia Towers och åt lunch. Väl skyddad av farbror Blå. Foto: Jonas Lindstedt

Olympic day

Ja det var ju inte bara min födelsedag, utan det var ju dessutom Olympic Day på Liseberg. Där samlades olympiska mästare i en del udda sporter som tydligen är med i OS (antar jag – Olympic indikerar OS för mig iallafall, men jag är ju sällan ett sportlexikon kan man säga), som tex orientering,  fäktning, klättring, skidskytte (jo i Sverige betraktas det som en udda sport), tae-kwon-do, gymnastik (?!), capoeira (??!!), skateboard (???!!!) och en del annat. Poängen var att få barn att prova på de här idrotterna och helt enkelt locka till sig dom.

Adam orienterade sig runt Liseberg med hjälp av stämpel och karta (och en far som kartläsare), Hannes klättrade, såg på skidskytte och hängde vid gymnastiken. Vi var där med A och hennes två barn, där den ena blev helt frälst på skateboard men den andra hängde med Hannes på gymnastikmattan.

Sen hamnade Adam på klätterväggen, och det syntes att han gjort det där förut. Han är duktig på att klättra och blir han bara lite starkare i armarna kommer han bli en grym klättrare om han bara vill. Stoooolt mamma!

Det var ett jättebra arrangemang, och det var toppen att vara där så sent som vi var. De värsta köerna var över, det var ingen trängsel och alla fick komma fram och prova inom rimlig tid.  Fyra uppspelta och glada barn som gick därifrån vid fyratiden.

Hundtävling hemma

Det var hundtävling i köket. Den samlade skaran av Lego-hundar, fåglar, apor, pandor och ekorrar ställde upp tillsammans med diverse Friends-och Elves-figurer för att genomföra en hinderbana på kortast tid. Det var en serie prövande moment som först satte förmågan att hoppa över en liggande stav ner på en gungbräda med vattenväxter på, springa över gungbrädan och hoppa igenom en vit port (ekorrar och apor ska hoppa genom loopen ovanpå), ner på nästa gungbräda och glidflyga in i målbågen på slutet.

Domaren står på sin tribun med en stav i handen och sina egna djur som meddomare och pressen är självklart där och rapporterar från pressbåset. Medicinsk personal är på plats för att se till att alla deltagare får snabb hjälp i händelse av olycka, och den blonda läkaren med sin vagn kan skymtas bakom det höga hopptornet.

Spänningen var hög inför starten, och koncentrationen i leden var på topp. Inget kivande i leden, men snarare en peppande och uppmuntrande stämning.

Så är det då dags för den första starten, det är Tina med hunden Iga som helt utan fruktan ger sig ut på banan, och vi direktsänder såklart.

Nej, på grund av tekniska störningar kommer sändningen tyvärr inte igång, vi ber att få återkomma. Men tävlingen har ändå gått av stapeln, och det var Tina och Iga som avgick med segern och genomförde loppet på rafflande 9 sekunder. NIO sekunder mina damer och herrar!!!

Omedelbart efter tävlingen började festligheterna med kakor, tårtor, jordgubbar och såklart en segerbukett. Som sig bör fick alla deltagare fina priser som sedan avnjöts i största harmoni av glada festdeltagare.

För den som önskar den fullständiga resultatlistan, look no further:

Seglarskola

Så har det varit sista dagen i vuxenseglarskolan i Ölmanäs SegelSällskap, ÖSS. Och jag har lärt mig massor av saker. Till exempel att jag kan segla om jag bara vill, att jag är färdig med att segla småbåtar och gärna seglar ”riktiga” segelbåtar nu, att jag är för klen för att manövrera en Feva eller en Omega själv – för att inte tala om att få dom i och ur vattnet, att det man lär sig som liten sitter som berget och att det jag kan från mina år i optimistjollen är enormt värdefull ryggmärgsinstinkt när det kommer till annan segling 35 år senare.

Jag har också fått repetition i seglingssätten dvs bidevind, halvvind, slör och läns (som jag inte visste att de hette ”seglingssätt”, trodde det mer var namnen på vindriktningar i förhållande till båten), lärt mig slå en pålstek (well ”lärt” betyder här att jag förstod, gjorde på egen hand och fick det att funka men inte fem minuter senare när jag redan glömt hur man gjorde…), lärt mig rigga en liten båt och tappat lite av respekten för centerbordets viktighet.

Det har varit väldigt varierande väder de här dagarna; i onsdags var det nästan stiltje och fruuuuktansvärt segt att segla. Det var första dagen jag och O seglade tillsammans. Jag har som tidigare nämnt inte velat segla med honom för att det helt enkelt inte är bra för mig, men jag inser ju att vi förr eller senare måste göra det, och onsdagen blev Dagen då detta skedde.

Men det gick ganska bra, och det tack vare att det var så extremt lugnt – inga pressade situationer som gjorda för missförstånd, inga snabba beslut med drastiska konsekvenser. Nä tvärtom satt vi i solgasset och sjöng dryckesvisor (utan dryck tyvärr, vatten hade varit undergörande för min sedermera dånande huvudvärk) och slog när vi hade tillräckligt med vint för att ha fart nog att komma runt. Då har man tid att ta såna här bilder

Som man skickar till sina barn och lockar dom att komma ner till stranden och bada eftersom det är stekande hett fastän klockan är sju på kvällen. Dom kom ner för övrigt och badade och plaskade medan vi vevade med rodret för att komma in till stranden.

Idag var sista dagen och quite en helt annan historia. Blåsigt, gäss på vågorna och stora böljande höga vågor. Jag och O i samma båt igen, O började som rorsman och jag var gast. Och så fortsatte det, för det var så hård vid och så tung segling att jag inte vågade ta över. Kände mig tryggare som gast och fock-master/sandsäck för att balansera upp båten i de tvära kastvindar som kom med ytterst ojämna mellanrum. O sa att han inte skulle orka köra rorsman i två timmar, så efter en stund fick vi signalerat till följebåten att vi ville byta – Oskar till gast, jag till följebåten och en lärare till rorsman. Och så blev det. Så jag åkte motorbåt resten av tiden, dötråkigt, men bättre än att vara rorsman just idag.

Men nu är kursen slut och vi har våra vackra diplom som pryder…ja var dom nu hamnade någonstans. Men en prydnad är dom i allafall.

Superbra lärare; unga kids mellan 15-18 år som kan mycket om segling och som alla har sin egen personlighet och stil och som är duktiga på att lära ut både till barn och vuxna. All heder till ÖSS, det här har ni gjort himla bra, Fredrik, Alexander, Ossian och så litegrann Simon!! Men sluta tejpa rorkultsförlängaren på Omegan och fixa den ordentligt, ok? Det ser rätt B ut.

 

Försöker vidga mina vyer i matbutiken

Eftersom jag bor helt ensam just nu och inte behöver tänka på vad andra ska tycka om den mat jag stoppar i mig, försöker jag bredda perspektivet lite. Det gör att det är mycket roligare att gå i mataffären om inte annat!

Dagens nya bekantskap (i jakten på hampafrö, en annan ny potentiell bekantskap) var Nyponskalsmjöl. WHAT?! Varför? Första tanken är ju att det är ett desperat försök i dessa vegotrender att försöka göra geschäft på vad som helst som är vegetabiliskt och som går att mala ner och kalla mjöl.

Andra tanken är misstänksamhet – ”Vad vet dom som inte JAG vet?!” vilket när det gäller Nyponskalsmjöl är rätt mycket. Antar jag. Bara det att det finns lixom…

Men sen måste man ju börja kolla lite på nätet vad man har det här mjölet till, och den första tillämpningen kommer som en blixt från klar himmel: Nyponsoppa!!! No shit Sherlock att man kan göra nyponsoppa av malda nyponskal….Jag kollar vidare.

Och det verkar som det är en bra grej till bakning. Sajten MyTaste har många recept som innehåller nyponskalsmjöl – bröd som ser väldigt goda ut såklart, och som tydligen är glutenfria (apropå mattrender…) och pannkakor som ju då naturligt nog blir rätt så c-vitaminrika och det är ju inte så tokigt. Hemgjord müsli verkar också vara en grej för nyponskalsmjöl och bakverk för folk som av olika anledningar behöver reducera sockermängden i sötsakerna.

Så det kan ju vara lite spännande – det ger färg och lite syra tydligen och det kan ju vara en bra grej i många sammanhang. Så ja jag är nyfiken men för 68 kr paketet tror jag att jag håller i mig ett tag till. Ingen early adopter av mig den här gången heller. Jag ser trenden men väljer att ställa mig vid sidan 😀

Omläsning av Harry Potter

7Jag läste Harry Potter-böckerna för första gången för flera år sedan och tyckte de var fantastiska. Första tanken är såklart ”Barnböcker – varför ska jag läsa dom??!!” Men så småningom tänkte jag att det måste vara något med dom ifall dom är så omåttligt populära, och dessutom hade jag fått en uppsättning av dem digitalt så inget stod i vägen egentligen.

Så jag började läsa. Och blev HELT hooked. Fantastiska böcker, JK Rowling har en fantastisk fantasi, underbart sätt att formulera sig (jag läste dom på engelska), fina budskap om vänskap, pålitlighet och kärlek som hon väver in i en otroligt spännande historia. Böckerna spänner över sju år, och är lämpligen sju stycken.

Nu läser vi dom för barnen. I början gick det bra, de första böckerna är mer spännande på en gång, men nu när vi börjar komma upp i graderna lite (vi är på femte boken nu) och böckerna blir tjockare och tjockare blir det inte lika mycket direkt spänning och massor av händelser, utan det bygger upp sig över längre tid. Och det är inte nödvändigtvis det enklaste att hantera för en 7- och en 9-åring.

Men själv blir jag helt absorberad och tycker (precis som barnen) att vi går för långsamt fram. Kapitlena är långa så det blir ett halvt om dagen, så jag har läst om böckerna lite i förväg. Själv tycker jag att den sista boken är den mest spännande (kanske inte så att man undrar hur det slutar, men mer på vilket sätt det kommer hända), och jag avslutade den alldeles för ett litet tag sen.

Så hittade jag den på Storytel – med Stephen Fry som läser! Han läste Liftarens Guide till Galaxen när jag lyssnade på Storytel senast, och jag tänkte att jag skulle köra boken en gång till…Men varför i all världen då när jag precis läst den? Jo, för att jag har så dåliga nerver att jag läser slarvigt när det blir för spännande (för jag vågar inte titta – jo det är sant!) och då missar jag en massa 😀 Ja det är sant, men jag bjuder på det!

Jag började i fredags när jag satt i bilen på väg ner till Göteborg. Uppläsningen är 48 timmar, och nu har jag läst ungefär halva. Perfekt att ha i bilen eller under den där halvtimmen det tar att gå till jobbet. Problemet är bara att det är så himla spännande att jag inte kan sluta när jag väl kommer fram, utan jag måste veta HUR DET GÅR!!! fast det vet jag ju redan

Jag ska läsa alla böcker som Stephen Fry läser på Storytel, han är bara helt fantastisk. Rekommenderar storytel varmt, även om det kostar en del – 129 kr/mån just nu, men det är lätt att avsluta abonnemanget om man vet att man inte kommer ha tid under en period framöver, så väldigt flexibelt på det viset.

Det största jag har emot det är bristen på engelskspråkiga böcker – att man inte kan få tag i dom lika enkelt som de svenskspråkiga. Men jag antar att det har med upphovsrätt att göra.

 

Oceanen vid vägens slut

oceanenLjudböcker är fantastiskt, och Storytel är kanon. För en som är ganska slarvig när hen läser är det att få lyssna till en ljudbok något fantastiskt. Synd bara att Storytel har så begränsat med böcker av Neil Gaiman – var är American Gods till exempel??!! ja den finns som ebok, men inte som ljudbok.

Men en, av mig ännu oläst, vuxenbok av Gaiman finns, Oceanen vid vägens slut. Som han dessutom läser själv, precis som han gör med Norse Mythology, så den var jag tvungen att bita tag i.

En surrealistisk bok i sedvanlig Gaiman-stil, som öppnar vägar in till andra världar som vi vanliga dödliga inte visste om att dom fanns. Annorlunda, ensamma barn i huvudrollerna precis som i The Graveyard Book och Coraline, och med bedrägliga vuxna som inte är som man tror, och med kärlek och värme som hägrar där i tunnelns slut.

En bra bok tycker jag, men inte en av hans bästa. Good Omens, American Gods och Anansi Boys kommer fortfarande högst på listan. Good Omens leder för att det är en osannolik dråplig historia men fortfarande i Gaimans stil med ett spännande tema och oväntade vändningar, och för att den fick mig att skratta så mycket.