En femkrona som nattamat

För första gången har ett av våra barn gjort nåt sånt där dumt som barn gör, oftast av nyfikenhet, och som blir en god historia efteråt. Bortsett från att vi inte vet hur ”efteråt” blir än.
Ikväll under sagoläsningen skrek A plötsligt till och hade jätteont i bröstet. Han låg och vred sig och skrek att han hade så ont så ont, helt hjärtskärande, men han andades iallafall och pulsen var normal så det var väl ett gott utgångsläge. Det var en stund sen han hade ätit något vad jag visste, så jag frågade honom om han ätit nåt som kanske fastnat i halsen?
– Nä, sa han, det hade han inte, men kanske den där pengen som jag hade förut hade kommit ner i halsen?
– Javel, har du haft den i munnen?
– Nej.
– Ok, då kan den inte ha  kommit ner i halsen då.

Men efter en stund, när smärtan gått ner i magen, kröp det ju fram att han nog visst ätit den där pengen. En norsk femkrona som han o H hade haft och lekt med tidigare och som han tydligen tyckt att det var en god idé att stoppa i munnen. Att den for ner var väl mest ett misstag.

Han somnade så småningom iallafall och de på Legevakten sa mest att vi ska vara obs på smärtor och andnöd. Det kan du ge dig på att vi kommer, han kommer inte utom synhåll i natt iallafall det vill jag lova.

Vad som händer sen får vi se, en femkrona är ganska stor och det är nog inte helt skönt när den går igenom tarmarna…Hoppas bara den tar den vägen ut och inte strupen, det kan tydligen hända det också.