Se universums födelse på TV

Boken på nattuksbordet för tillfället är ”A short history of almost everything” av Bill Bryson, och den är BRA. För den som är allergisk mot vetenskapliga redogörelser men ändå vill veta hur saker funkar.

Bryson berättar med en lekmans ord och med ett väldigt bra, läsbart språk, bland annat hur universum ser ut, varför det ser ut som det gör, hur stort det (eventuellt) är, varför vi vet så mycket som vi gör om det (spektralanalys, rymdsonder etc), varför vi vet så lite om det som vi gör (det är väääldigt stort och vi kan bara se på små små utsnitt i taget). När han är klar med universum går han vidare med geologi, lite fysik och kemi i allmänhet innan han går vidare på atomen. Där är jag nu.

Jag kan verkligen rekommendera boken, i synnerhet den första delen om universum, för han ger så många bra konkreta exempel på hur det ser ut, hänger i hop, storleken på saker osv. Tex säger han att för allt vi vet nu kan det gott ligga en stor planet bortanför Pluto som ändrar allt vi tar som självklart i vårt solsystem idag. Varför har vi inte hittat den då? Jo, ett sätt att upptäcka planeter är att mäta ljusreflektionerna från den närmaste stjärnan (solen).

Med tanke på hur O-Ä-N-D-L-I-G-T långt (okej kanske inte oändligt då men ni fattar) det är från vår sol till Pluto så finns det inte så mycket ljus kvar att mäta.Det är en orsak till att alla bilder på Pluto är så suddiga; planeten (boken skrevs när Pluto fortfarande var en planet) får så lite ljus på sig att det är svårt helt enkelt att veta hur den ser ut. Och att då tänka sig ett fint foto på ytterligare en planet bortanför är ganska uteslutet, så det kan finnas lite vad som helst där utan att vi vet. En svindlande tanke; man vill ju gärna tro att vårt eget solsystem – my back yard – är utforskat men icke. Personligen tror jag att Russel’s tekanna är där ute någonstans och snurrar. Eller tror gör jag inte, jag VET att den gör det.

Men till saken; att se universums födelse på TV.

Kosmisk bakgrundsstrålning har de flesta hört att det finns och att det är något som stör mätningarna i rymden ibland för vissa forskare. Det är en rest från Big Bang och den strålning som utlöstes då.

Om det skriver Bryson så här:

Incidentally, disturbance from cosmic background radiation is something we have all experienced. Tune your television to any channel it doesn’t receive, and about 1 percent of the dancing static you see is accounted for by this ancient remnant of the Big Bang. The next time you complain that there is nothing on, remember that you can always watch the birth of the universe.

Coolt va?!

American Gods

Oftast läser jag som de flesta människor ganska neutrala och opersonliga böcker som ger en stunds förströelse och underhållning; Jo Nesbø, Liza Marklund, Camilla Läckberg och liknande. (För övrigt märkligt att kalla den typen av böcker för ”underhållande”, med tanke på att dom för det mesta innehåller bestialiska mord och perversa personer av en typ man knappt kan föreställa sig. Men av läsarsiffrorna att döma så är det tydligen sånt vi vill läsa.)

Efter en stund av bristande läsintresse (eller den vanliga konflikten mellan att läsa en bok vs att plocka ur diskmaskinen eller något annat lagom lustigt) insåg jag att det är dags igen. Jag har en lång lista med böcker som väntar på att bli lästa och som inte är deckare eller facklitteratur, och det var dags att se på den.

Rastlös som jag är orkade jag inte leta så länge, och eftersom dom var sorterade på titel från A-Ö blev det den här:

American Gods, av Neil Gaiman. Rekommenderas till ALLA.

American Gods, av Neil Gaiman. Aldrig hört om den men den verkade ok så jag började läsa. Efter ett tag förstod jag att det här var något av en kultbok. Den kom ur för ca tio år sen, så man var ju inte först med att upptäcka den precis och jag har lite svårt att förklara vad den handlar om, men läs den!!!

Som titeln anger handlar den om gudar, det var kanske därför ateisten i mig vaknade till, men det är en rent skönlitterär bok. I ett försök att beskriva handlingen kan man säga att det är motstridiga intressen mellan de gamla gudarna (Oden, Tor, Brahma, stamgudar etc) och det nya som folk avgudar; media, internet osv. Det de har gemensamt är att de överlever endast för att folk tror på dom, och om ingen längre dyrkar Tor så tynar han bort och dör. Alla gudarna lever mitt ibland oss och är klädda som well ganska vanliga människor iallafall. Några i boken driver begravningsbyrå, andra står i kiosken på turistattraktioner osv, ganska  vanliga jobb. Men så ska det då bli krig mellan gamla och nya, och huvudpersonen är en helt vanlig man (nja inte helt vanlig visar det sig) som värvas av dom gamla gudarnas ledare för att göra diverse småjobb av beskyddarkaraktär.

Mycket ovanlig bok, har inte läst något liknande på länge – men så är det ju en bit från Läckberg och grabbarna och TACK för det…

För den som vill köpa den finns den tex här  , och den som inte orkar läsa boken eller vill förstöra det hela genom att alla karaktärer presenteras så finns naturligtvis vår vän Wikipedia till hands.

Vet ni förresten alla svenskar att i Norge är det inte A-Ö, utan A-Å. Av någon märklig anledning har vi små skandinaver valt att kasta om de tre sista bokstäverna i alfabetet; ÅÄÖ eller ÆØÅ. Så otroligt dumt.