Det blir sytt lite också

Våren kommer med stormsteg (även om det kommer snöflingor emellanåt och temperaturen knappt är över nollan) och med den insikten om att barn växer ur kläder, alternativt sliter ut dom.

Då kommer behovet för leggings för somliga. Men nu börjar det faktiskt bli lite tomt i tygförråden! Inte så att det fattas tyg, men det saknas förstås RÄTT sorts tyg. Jersey i bomull för att det är allmänt bättre i byxor, och så helst den tjocka varianten. Och där börjar mina förråd att sina lite, och det är inte bara att bränna av ett par brallor. Samtidigt har jag ändå så pass många slattar kvar som är lite för stora för att kasta med gott samvete eller köpa nytt med samma goda samvete, så jag satte mig och lappade lite.

 

Ja när fotot skulle tas var byxorna redan invigda, inklusive gräsfläckar, så det är bara att gilla läget. En blomma (av reststumpar, vad annars?) piggar upp. Framsidan till vänster och baksidan till höger. H tyckte dom var jättefina och kul med rutorna. Bra min son!

Näst ut var ett gammalt tyg med bilar på, ett jättefint tyg som blev en t-shirt till Adam för två år sedan och sen varit en stump som bara legat. En perfekt stump för ett par trekvartslånga leggings, visade det sig.

Såg för övrigt ett barn på Tjolöholm igår som hade en tunn vårmössa i precis samma tyg, jättefint!

 


Och sist ut just idag var ett par med kameleonter på – även det tyget är använt för två år sedan. Här ville jag göra i det gulgröna tyget som huvudtyg och kameleonterna i sidorna, för då hade han fått långa leggings, men han var mycket bestämd på att han hellre ville ha korta men med större delen kameleonttyg (det var brist på det) och han skulle kalla dom för sina Pascalbyxor (Pascal är Rapunzels kameleont och sidekick i Disneyfilmen Rapunzel).

Sagt och gjort. Men korta blev dom. Med tanke på vädret lär det väl dröja ett tag innan dom blir användbara – kanske borde sätta mig och göra ullbyxor istället…

Syprojekt 189, 190 och 191 är klara.

Eh ja, ännu en tunika alltså

Eftersom den förra blev en storlek som passade bättre till en annan person än den som den var tänkt till och den förste personen som egentligen skulle haft den ska få den i present på lördag var det dags att sätta fart.

Fram med tygerna, vilka är tillräckligt stora för att kunna bli nåt, vilka färger passar ihop och vad gillar N, som är den som ska få den? Well, det sista som väl borde bli styrande har jag ingen aning om, och även om A går i samma klass som N så har han uppenbarligen inte följt med för han visste inte heller. Dom här två har ju gått tillsammans sen dom var två år så jag trodde kanske han tänkt på det, men icke.

Gissnings-och matchningsleken tog fart en kväll iallafall, och några kvällar senare såg det ut så här

2017-01-21-10-45-10

Om det ser bekant ut så är det för att det är många restbitar med i det här – halsringningen har varit t-shirt och påfågeltröja, och överdelen och midjan har varit leggings. Det behöver inte vara dyrt att sy själv, man kommer långt på restbitar.

Mönstret ser ut som nedan, men jag har valt bort rosetter i ärmsluten, både på den här och den förra. Ett ganska enkelt mönster, största problemet är egentligen att få fast bakstycket i framstycket när man har kantband, blir en liten nödlösning där men det går (enligt skam-den-som-ger-sig-devisen).21-01-2017-16-22-57

Mönster från Ottobre nr 6-2016 Spanish Love, tyger från Stoff og Stil som vanligt.

Syprojekt nr 288 är färdigt!

Tunika i grönt, svart och vitt

Konsten att alltid få bra resultat är att anpassa sina förväntningar till resultatet – det är inte svårare än så. Då blir man alltid nöjd.

Som till exempel när tunikan man ska ge till en nybliven tioåring visar sig vara nästan för liten för en nioåring hemma. Då ändrar man snabbt och tänker att den ju var till sjuåringen och att jag gör en annan i en större storlek till tioåringen.

På så sätt blir alla glada – även jag som får sätta mig ner och knåpa ihop en ny tunika i rätt storlek med nya tyger (gör väldigt mycket till barnen av restbitar som jag redan har). Och sjuåringen blir glad för han får oväntat en ny tunika

2017-01-17-20-32-43

Mönstret är från Ottobre nr 6-2016 och heter Spanish Love. Tygerna är bomullsjersey förutom i ärmarna där det är viskosjersey.

Syprojekt nr 287 är färdigt!

Väst och långärmad tröja

A har en klasskompis som jag är himla glad i att sy åt, för hon blir så otroligt glad varje gång jag gör något åt henne. I våras gjorde jag några tröjor och leggings, och för ett litet tag sen var det dags igen.

Den här gången blev det en väst i otroligt luddig och skön fuskpäls, och en lite annorlunda variant av tröja/tunika med ”påsiga” ärmar:

tunikavast

Bägge mönster kom från Ottobre; tröjan från en gammal tidning och västen från sista numret 2016. Det är den första tidningen jag köpte på väldigt länge, för mönstrena som är i kan man använda så mycket att det inte är någon vits att köpa hela tiden.

För första gången använde jag mig av strykpålägg på ett plagg; ena delen av tröjan hade små silverstjärnor på sig och den andra var helvit. För att få den lite roligare klippte jag ut stora stjärnor i silver och strök på. Har ingen aning om hur bra det sitter egentligen, men gissar att torktumling är typiskt dåligt. Västen ska nog förresten inte tvättas alls – snacka om barnvänliga kläder 😀

Men jag är nöjd med resultatet – för att inte tala om vad M var.

2016-12-10-18-35-01

Syprojekt 285 och 286 klart – närmar mig trehundringen snart!

 

 

Mjukisbyxor till 7-åring

hannes-tygNär man är i farten är det lika bra att köra på. Så direkt efter att jag gjort det ena paret satte jag igång med nästa en storlek mindre.

Prickigt den här gången.

En smart hängare i sömmen bak (dödsstraff på de som gör barnkläder utan hängare!) och smal resår inuti nedtill.

284-prickiga-mjukisar

Gjorde en liten bladkant med symaskinen på midjeresåren och fickkanterna för att göra det lite finare i detaljerna.

2016-11-25-19-54-56

Tyg från Stoff og Stil, mönster från Ottobre.

Mjukisbyxor till nioåring

Eadams-tygfter en lång stunds radiotystnad även på syfronten kom lusten plötsligt över mig en dag. Jag drog iväg till Stoff og Stil på Storgata för att köpa tyg till mjukisbyxor, eller Chenille som sådant tyg tydligen heter, men om jag säger collegetyg så vet väl de flesta vad man menar.

Det blev tyg till fyra plagg, siktet inställt på att köpa så mycket som behövdes och inte mer för att stoppa trenden med att ”det är bra att ha lite extra” som leder till att man har en miljon slamsor. Slamsor är bra, men man använder dom inte så jättemycket…

Jag tog trianglar.

mjukisbyxaFör en gångs skull hade jag sett ut mönster i förväg (brukar gå på känn annars), så jag faktiskt visste vad jag ville göra. Mönstret är från Ottobre nr 1-2010 och heter Round pocket/Relaxed fit, fast med modifikationer. Det ursprungliga mönstret är tuffa byxor med markerad (låtsas-)gylf och bakfickor, men jag skippade gylf och bakfickor, och gjorde istället sidofickor.

Jag gjorde dom lite längre nedtill än vad de skulle vara, och satte gummiband nedtill. Först ett brett (som på bilden nede) men det gjorde mudden för bred och stram enligt bäraren, så jag har nu bytt ut det mot en vanlig tunn resår.

283-trekantiga-mjukisar

Syprojekt nr 283 är färdigt, storlek 140.

Handsydd cape

Resttygerna från min egen brudklänning har legat längst ner i tyglådorna. Av åldersskäl – tror inte jag har något tyg som är äldre än 2001. Men så ville H ha en cape att svepa om axlarna när det är lite finare tillställningar som kalas och så, eller bara vara lite vardagsfin.

Handsken var kastad och utmaningen antagen. Fram med en bok om sömnad av teaterkläder, enkla schematiska mönster som täcker de flesta typer a kostymer som är aktuella i amatörteaterföreställningar.

stage-costume

Enkelt nog; en dubbelvikt tygbredd skuret som en kvartscirkel till en halvcirkel och med ring för halsen, klart.

Men tyget var desto besvärligare. Så här i efterhand kan jag över huvud taget inte förstå att jag lyckades sy en hel klänning i det tyget, rätt många och långa sömmar dessutom, för det är nämligen oerhört stretchigt. Det går inte att nåla och sen sy en söm, man måste först tråckla sömmen och sen sy den på maskin för att den inte ska dra sig och skapa vågor och förskjutningar genom hela tyget.

Så jag sydde för hand. Jodå. Två kvällar tog det, för det måste ju vara foder också, right?! Ska man göra nåt är det lika bra att göra det ordentligt. Och fint blev det.

282-cape

Två av farmors gamla knappar fick komma till heders också, inte illa.

Syprojekt 282 färdigt.