Julklappsutdelning i februari

Jodå det går det också.

Vi hade gett E & M i julklapp att få gå med oss till Glasateljén på Fjärde Långgatan och göra mosaik. Det var förstås Hannes’ idé, för vi går förbi där varje vecka till och från flöjtlektionen nere på Tredje Långgatan, och på utsidan har Glasateljén en liten porlande fontän i mosaik som han inte kunde motstå så vi bara måste gå in.

Typ varje vecka.

Så vi blev lite hej och tjenis med hon som har ateljén och verkstaden bakom, Angelika, och Hannes blev väldigt sugen på att lära sig göra glaskonst (tiffanyteknik vet jag nu att det heter) men det var inte aktuellt för så små barn. Men mosaik kunde han få göra, och då kom idén att få med sig några fler barn och göra det tillsammans. Så var årets julklapp till barnen Rittfeldt klar, och idag var det dags att dela ut den på riktigt. Det passade extra bra idag eftersom det var E’s 10-årsdag!

Dom kunde välja mellan att göra en skalbagge eller en spegel, eller för den delen båda delar om dom hann. Angelika hade preppat plywoodskivor i fyrkanter eller i skalbaggeform med små metallben, och så var frågan vilka färger dom ville ha. Lite tveksamt och försiktigt i starten, men när dom såg vilka resurser som stod till buds i form av mer och mer glittrande och fluorescerande små plattor och pärlor försvann den initiala blygsamheten rätt snabbt…

Och när man är klar med sin egen kan man hjälpa andra och det är minst lika kul.

Dom höll på en dryg timme innan de flesta hade producerat två alster som nu ligger på tork och så småningom fogning för att sen hämtas senare i veckan.

Efteråt gick vi hem till oss och firade E på riktigt med middag, tårta och presenter.

Julafton och födelsedag på samma dag – i februari!

 

Jag låter övervaka mig själv

Som så många andra idag har jag ett osunt förhållande till min mobiltelefon. Nej jag tar inte med den in på toaletten om det är det någon tror, men själva användandet av den håller på att gå överstyr. Jag tycker inte själv (naturligtvis) att jag hänger i mobilen så mycket, men kan heller inte blunda för det faktum att jag har ganska ont om tid fast jag egentligen inte är upptagen med något. Inte ser jag på TV så den tidstjuven är eliminerad, men nä det är mobilen jag hänger med näsan i.

Jag är inte så mycket för att tro saker, jag vill veta, och så även här. Jag vill veta hur mycket jag egentligen håller på med min mobil om dagarna.

Så jag laddade ner en app (Oh the irony) för att se hur mycket tid jag lägger på min kära Galaxy. Det ska sägas att all tid jag lägger på mobilen är inte värdelös tid; idag repade jag körstämmor i en halvtimme tex, så det ska in i ekvationen här, men ändå….

Det första jag fick göra var att fylla i en liten profil för att den ska veta vilken typ av användare jag är. Och i deras måttstock är jag en sån som bara ska kolla något lite snabbt men sen fastnar i än det ena, än det andra och så sitter jag där. Dom kallar det ”Rabbit-hole wanderer”…. och beskrivningen är väl ganska träffande.

Efter det fick jag min dagliga kvot; 110 minuters mobilbruk och 35 upplåsningar (hur ofta man tar upp mobilen ”bara för att kolla något”)

Det började bra – och det får man väl hoppas, eftersom jag var på jobbet de första åtta timmarna av dagen. Förutom kvarten på spårvagnen då när jag satt och spelade spel.

Men sen gick det utför. Jag vet inte vad som hände faktiskt, och jag vet inte riktigt hur appen mäter, men enligt den hade jag halv sju på kvällen tillbringar 115 minuter på mobilen?! 15 min på spårvagnen och så 30 min repetition, det är 45 min, och då är det ändå över en timme kvar. Hur i all världen kan jag ha hunnit lägga en timme på min mobiltelefon som jag inte ens märkt?

21 unlocks, det är faktiskt färre än jag trodde. Det är ca en gång i halvtimmen, det är inte så illa, jag trodde det var oftare.

Och sitter man och hänger över mobilen för länge i sträck (vet inte hur länge) så kommer det en liten pop-up som säger något i stil med ”nu har du suttit här lite länge va, dags att stänga ner och göra något annat, huh?”

Men det ska ju sägas att man skärper till sig så här första dagen; blir spännande att se om några dagar när jag inte orkar vara duktig längre utan håller på som vanligt – det är då den riktiga data’n kommer in och jag får se hur illa det verkligen är…

Och självklart har appen en widget – så man hela tiden kan gå in och kolla hur många gånger man gått in idag Noto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svg

DET mina vänner, är humor!

Mumbo Jumbo-Yoga

Namaste, käääära vänner….

Yoga är inte något man genomför, utan LIVET….oouuummmm…..oouuummmm…..oouuummmm…..

Och så andas ni i xxx-andningen i små stötar så att toxinerna i era kroppar försvinner ut genom huden!

På låtsas? Nä på riktigt, på ett stort träningscenter i en stad nära mig. Jag höll på att tuppa av.

Anledningen till att jag går på yoga (vilket jag gör minst vartannat år om det är fint väder) är för att jag vill sträcka ut mina leder, böja på kroppen, få lite styrketräning (ja yoga är för mig styrketräning, så klen är jag) och göra gott för kroppen. Jag har väldigt lite till övers för det där blaj-blajet med yoga. Och inte blir det bättre när dom kommer med rena felaktigheter – hur i all världen ska toxiner i kroppen kunna försvinna ut genom huden bara för att man andas på ett visst sätt? Jag är helt med på att andningen är viktig och att man gott kan lägga någon minut på yogan för att tänka igenom och känna efter hur man andas, men 10 minuter? Då börjar det bli lite mycket.

Och så sitta där och oumma i grupp?! No please no….

Jaja, ett gott skratt förlänger livet, och skratt var det gott om på timmen idag (det räknas väl även om man bara skrattar högt inombords?). Nu två år till nästa yogapass om traditionen ska hålla i sig!

Ryggvärken från helvetet

Det fanns ett febersjukt barn hemma, och sådana tenderar att vilja ligga i min säng. Och när man har barn i sängen sover man i de mest märkliga positionerna, och för det mesta inte alls. Eller med väldigt många avbrott, så ”lätt ledbruten” är väl den vanligaste åkomman efter sådana nätter.

Så även efter denna natt. Men istället för att bli bättre under dagen blev det värre och värre, tills jag reste mig från stolen på jobbet i en ansträngning som mest kändes som en korsning av 100 år och höggravid (hur nu det känns). Stapplade hem, rörde mig som en halt zombie, fick mat och gick och la mig.

Bättre nästa dag, men inte bra, kollegan med erfarenhet diagnosticerade ”ryggskott”. Man behöver tydligen inte vara helt rörelsehindrad för att det ska klassas som ryggskott.

Naprapaten igår bekräftade att det nog var ett partiellt ryggskott, som vi det laget när jag släpat mig dit i princip hade gått över.

Men för att det inte ska komma tillbaka fick jag föreslaget stretchövningar, så de ska tant ta och sätta igång med nu.

Då har vi haft vinter i Göteborg!

Årets vinter kom tidigt – redan 19 november med ett rejält blött snöfall som kom hela förmiddagen och sen frös till hård, knottrig is hela eftermiddagen. Härligt. Då känner man att man lever.

2017-11-22 07.51.57.jpg

Men så smälte det bort de kommande 2-3 dagarna (trots att det var rätt kallt, mycket märkligt) och så igår morse var det dags igen för den andra vintern. Det var lite bättre…

Jag är väl kanske inte vargavinterns största fan precis, men det är kul att gå till jobbet när man möts av en pappa som frustande drar sina lyckligt skrattande barn uppför vår backe på en snowracer (ungar generellt gillar ju vinter).

Och så är det sådär fint och lulligt, snön faller som lapphandskar, ingen is att halka på och allt är mycket ljusare.

Och allt tar längre tid – helt plötsligt tar min väg till jobbet som vanligtvis tar 15 minuter med cykel över 30 minuter med spårvagn och gå.

Men vad gör väl det – för på eftermiddagen blev det nio grader och regn och all snön försvann. Så nu har vi haft vinter här nere.

 

Det är verkligen inte meningen att jag ska lämna hemmet

För två veckor sedan hade vi en tvådagarssamling med vår enhet på jobbet, en grupp på 25 pers som typ jobbar tillsammans. Vi jobbar med ungefär samma saker i samma geografiska del av västsverige i Trafikverket iallafall. Och för att lära känna varandra lite bättre skulle vi åka till Varberg inklusive övernattning.

Jättemysigt! Jag försökte fixa barnvakt men det gick inget vidare, så när de andra gick för dagen för att piffa inför middagen på kvällen så körde jag hem för att fixa mat och vardag till mig och kidsen. Och så ner till Varberg igen morgonen efter. Det gick ju himla bra och var väldigt trevligt ändå, men lite av poängen var ju att träffa kolleger i en annan miljö än den vanliga.

Men men, den här veckan var det dags igen – Regionala Investeringsdagar i Väst; två dagar på konferens i Uddevalla inkl övernattning, 190 kolleger som jobbar med ungefär samma saker i Västsverige. Den här gången var jag bättre förberedd – hade fått min far att komma ner och vara barnvakt och sen dessutom stanna över helgen efteråt eftersom det var min födelsedag.

En jättebra plan ända till för 3 veckor sen när han ringer och säger att han tänkt lite fel och dubbelbokat sig och visst skulle vara på golfresa vid Gardasjön just den veckan och att det var bokat för länge sen. WTF??!! Men jaha inte mycket att göra åt det.

Men upp med humöret igen när maken glädjer mig med att tala om att han kan komma ner mitt i veckan bara för min skull. Så fick det bli och jag åkte till Uddevalla, hade en bra konferens, trevlig kväll med god mat och härligt umgänge, en smarrig hotellfrukost dagen efter och sen mer konfa.

Eller inte. För han fick punktering på vägen ner och ringer mig efter lunch den första dagen och meddelar att han har ringt bärgare och att jag måste åka hem för han kommer inte hinna hem i tid för att laga mat till barnen. Jaha. Så halv tre sätter jag mig på en buss mot Ljungskile och så småningom Göteborg, för att så småningom komma hem till mina lätt överraskade barn som tycker att pappa är intill förväxling lik mamma….för dom hade ju laddat som tusan för att han skulle komma på kvällen.

Det nästan mest irriterande i allt det här var att hans runda med bärgning och däckbyte i Strömstad gick så himla fort, så han kom ner till Göteborg en halvtimme efter mig. Dvs jag hade inte behövt åka ner till Göteborg alls utan hade kunnat fortsätta och gona mig med godis-och glassbuffén på hotellet i timtal…men det kunde man ju inte veta när han står med smällt däck längs E6 och väntar på bärgare.

Hyfsat antiklimax iallafall. Tänker tanken att åka upp – klockan var ju bara halv sex och middagen börjar sju, men ringer upp och får veta att dom gett bort mitt rum till någon annan så då ger jag upp och förlikar mig med att jag får stanna i Gbg på kvällen.

Så upp dagen efter med bil, en timmes körväg, jippi! Men vacker utsikt!