Lite ofint

Ja jag tycker att det är ganska ofint av AirBnB-gäster att komma väldigt sent på kvällen. Incheckningstiden vi satt är såklart flexibel, men att först ta för givet att det är okej att landa 20:30, och sen dessutom ta flygbuss istället för taxi (dom är fem som delar så taxi måste blivit billigare ändå….) och så spårvagn medan värden sitter och väntar och ska upp och jobba dagen efter, DET tycker jag är lite väl nonchalant.

Ja så nu sitter jag här och muttrar i bilen vid Åsa Station mitt i natten och väntar på tåget för att hämta O….

Försöker göra PR

Snart är det dags för årets utgåva av Pride-festivalen. Varje år utses ett värdland och en ”värdhuvudstad”, och i år är det Sverige som är värdland och man har lyckats få det till att det ska vara inte bara en (=Stockholm), utan TVÅ städer (=Stockholm och Göteborg). Då kallar man det för EuroPride i det landet och det är lite större och bättre och landet får en massa fokus på sitt arbete med HBTQ-frågor.

I Stockholm har festivalen redan varit, men här i Göteborg är den nästa vecka med kulmen (enligt min uppfattning, det kan ju vara olika med det) i själva paraden nästa lördag, 18 augusti. Då ska såklart alla politiker som önskar fortsätta som sådana visa upp sig, alla företag och organisationer värda namnet ska gå i tåget, och självklart också vi på Trafikverket – Yayy!!

Jag, Adam och Hannes gick tillsammans med några till för Trafikverket förra året, och i år får vi med oss Oskar också under Trafikverkets fana (flagga?), men överlag är det ganska mager representation för ett företag med i runda slängar 800 pers på orten.

Och vad gör man då, när det är knappa två veckor kvar? Jo man skickar ut mail till dom som redan ska gå och ber dom prata med kollegorna. Det är ett sätt. Jag tror det är en bra början men man måste ju göra MER.

Ett annat sätt är att försöka få tag i de som har hand om artkelskrivandet på intranätet och få dom att göra en artikel i dagarna.

– ”Men det går inte, vi får inte tag i någon, HR är så slöa” Och det kan väl säkert stämma, men då mailar man in till den centrala kommunikationsfunktionen vi har och säger ”Hej, jag behöver få lagt ut en artikel på intranätet, kan ni hjälpa mig”. Sagt och gjort, den artikeln kommer ut imorgon bitti och jag är så sjuuukt nöjd med min insats. Fast jag fick skriva artikeln själv.

Åsså har jag mailat verksamhetsområdeschefen på Investering Väst och sagt att jag tycker hon borde synas i det här sammanhanget och verka för mänskliga rättigheter, åsså har jag mailat de i min grupp och sagt att jag tycker dom ska gå.

Och igår gjorde jag en liten A4-poster som jag ska tejpa upp på dörrarna på kontoret också. En väldigt kortfattad en med typ Vad, Var, När och lite kort om Varför.

Ja för Svenne Banan undrar varför han ska gå i Prideparaden.

-”Den är ju bara för homosexuella och jag är ju straight?!”

Ja well, bara för att du är straight och i och med det har stora privilegier så kan du fortfarande göra en insats för dom som inte har samma privilegier, och som är en utsatt grupp. Och vi behöver inte fler som står tigande och ser på, nej vi behöver fler som tar ställning för något som är väldigt viktigt (frihet) och som hotar att bli mer inskränkt för vissa grupper. Vem vill inte jobba på ett företag som vågar ta ställning för något så viktigt?!

Vi får väl se om det ger något resultat….om det gör att 3 till går i tåget så är det värt det!

 

 

Åka tåg – vardagsedge på riktigt

Som så många andra vill jag gärna åka tåg när jag ska någonstans, vare sig det är kortdistans till jobbet med tåg eller spårvagn eller om det är långa resor genom Sverige. Det är skönt att åka tåg – man kan gå och ta sig en kopp kaffe, sitta och skriva eller jobba medan någon annan transporterar en.

Tåget går till bra anslutningar också för det mesta; Arlanda, Landvetter (HAHAHA jag bara skojar, nänä dit får man ta buss länge än), Lycksele, Åsa, Halmstad mm, och det är lätt att byta och ta sig vidare med andra medel.

Det som saknas är pålitligheten. Jag vet från jobbet att siffrorna säger att tågen har väldigt väldigt hög punktlighet, men det är tyvärr inte det man upplever när man väljer att åka tåg. Bara på den här lilla turen från Göteborg till södra Norrland har tågproblemen stått i kö (tänk, till och med problemen står i kö…), och jag undvek att boka tåg Gbg-Söderhamn och har istället valt att åka flyg en stor del av vägen. Och ingen har väl missat hur dåligt det är för miljön att flyga?

Att komma från Landvetter till Arlanda gick som en klocka. På Arlanda får vi veta att det blivit tågbyte så det är ett kortare tåg som ska gå och att alla platsbokningar därmed är ogiltiga och att det kommer bli platsbrist. Och jajemen det blev det, men vi fick varsin plats iallafall i samma kupé.

Spårarbete söder om Gävle gav 15 minuters försening in i Gävle (där vi skulle byta), och därmed försvann den lilla rast vi tänkt oss för att få köpt något litet att äta. Inte för att vi var så hungriga nödvändigtvis, men för att man inte vågar sätta sig på nästa tåg utan mat med sig, eftersom att man inte vågar lite på att resan blir så kort som den egentligen ska.

Yayyy, parent of the year!

Men vi hann springa in på Pressbyrån och rafsa åt oss en kexchoklad och en yoghurt (visade sig att det var vaniljyoghurt med chokladbitar i, plötsligt jackade jag upp några hack på parent-of-the-year-skalan), och in i tåget.

Det är bara en halvtimme mellan Gävle och Söderhamn där min lilla mamma skulle plocka upp oss, men om man står still i Hamrånger i en timme tar det längre. Ungefär en timme längre. Och anledningen till att man står still i Hamrånger är att oljan i kompressorn i tåget är överhettad för att något inte funkar trots att tåget var på verkstad i morse för att laga just det felet (meddelades det av den förbittrade tågföraren), och vi väntar på att oljan ska svalna.

Den svalnar tillräckligt för att vi ska glida vidare ur Hamrångeskogen och in mot Söderhamn. Men vi hoppar av i Ljusne och blir hämtade där istället.

Dom stackarna som skulle vidare efter Söderhamn fick byta tåg och hänga med till Hudiksvall. Dom som var envisa nog att vilja åka ännu längre (tåget gick till Sundsvall) fick åka buss från Hudik. Så det löste sig, men blev nog en seg resa för en del.

Och nu när vi är på väg ner igen till Arlanda blir det spänningsfall i kontaktledningen. Inte mycket försening av det som tur är, vi kommer vara i tid i Uppsala.

Men vad är min poäng med att ramsa upp det här? Borde inte jag som trafikverkare bara hålla klaffen – det är ju ändå mitt fel att det tappas spänning i kontaktledning? Fast det är ju inte så enkelt. Det är många aktörer i systemet som alla vill göra sitt bästa för att järnvägen ska gå så friktionsfritt som möjligt, och det är svårt att koordinera allt som händer, det tror jag de flesta förstår. De flesta vet nog också att järnvägen har ett visst behov av upprustning på sina håll, och nu har vi äntligen fått en massa pengar för att göra det, men det TAR TID. Det går inte att bara stänga ner hela Västra Stambanan i ett halvår och sen lämna över den i tiptopp skick. Tågen måste gå, folk måste kunna resa, gods måste kunna transporteras. Därför får man ta det bit för bit. Och att fixa till infarten till Stockholm söderifrån (projekt Getingmidjan) eller bygga Västlänken får enorma konsekvenser, alla förstår det.

Det jag som resenär hade önskat är att tågoperatörerna hade justerat sina tidtabeller i förhållande till de spårarbeten som pågår. Det är känt i över ett år i förväg vilka arbeten som ska göras, hur länge och när, och om jag vet när jag bokar att resan som normalt tar en timme kommer att ta två, då kan jag ta höjd för det och boka anslutningar som funkar, tex ta ett senare flyg och inte vara orolig för att missa det.

Generellt är informationen vid förseningar så otroligt dålig. Dom är snabba med att få ut informatörer i gula västar, men när man frågar dom något har dom ingen information utöver den man själv kan ta fram via SJ, MTR, Trafikverket och andra vanliga hemsidor, så jag tycker mest synd om dom.

Alla vi aktörer i transportsystemet behöver steppa upp lite när det gäller att kommunicera vad man vet och tror sig veta, så kanske inte så många tar flyget tex mellan Stockholm och Göteborg utan tåget.

 

SUP som en sol och ned som en pannkaka

Jag sliter lite med den där grejen med att åka SUP, eller Stand Up Paddle board som det heter. Det är en fetare typ av windsurfingbräda som man står på och tar sig fram meddelst en paddel som man krafsar i vattnet från sida till sida i lämplig hastighet.

Man glider värdigt fram i vattnet (när man väl lärt sig stå på den, that is, jag har sett några rätt ovärdiga glidanden också när jag legat på stranden och betraktat SUP’arna), paddlar i maklig takt och…ja det är väl det man gör.

Och medan jag har full förståelse för dom som väljer att hyra en SUP i några timmar nere vid Gårda Brygga för att prova något nytt eller chilla på havet en stund, så sliter jag mer med att förstå varför man vill ha sin egen. Jag menar, när man väl lyckats lära sig att hålla balansen (vilket kan vara en utmaning mer än nog för många av oss, jag säger inget mer om det), vad gör man sen?! Vad är nästa steg, nästa utmaning?

Tänk windsurfing tex. När man lärt sig manövrera brädan i vinden är nästa steg att köra fort, långt, hoppa i vågorna med den, köra utan att trilla i och en massa andra lustiga saker man kan ha en windsurfingbräda till. Men med SUP’en….ja man paddlar lite till kanske? Och blåser upp den (!)

Och ja jag är okunnig, jag vet. Men jag söker kunskap, och den är som vanligt inte mer än några klick bort.

Och för den som trodde att det bara var en SUP man skulle ha så har jag nyheter. För om du ska göra yoga med den behöver du en som är anpassad för det, och gärna en med ett yoga-aktigt namn. Namaste till exempel, finns i butik nu för ringa 8500 kr.

Den kan du naturligtvis inte använda om du ska ut och nöjespaddla, så då får du ha en annan variant, till exempel en Indiana eller Fanatic (börjar kunna det här nu) som är mer lämpade till just paddlandet.

Och här någonstans slutar min spaning på det här med de till synes meningslösa SUP-brädorna, med att jag förutspår att man om fem år hittar lika många mögliga SUP-brädor i sommarstugornas förråd som man redan nu hittar windsurfingbrädor och -segel. Där ligger dom och ruttnar ihop i en unken saltdoftande hög och ingen kan längre minnas varför i hela världen man la ut tio tusen pix på en uppblåsbar paddelbräda att glida runt på.

 

Nya perspektiv längs Norrlandsvägarna

Så har vi då åkt från södra Sverige till norra och tillbaka igen inom loppet av 7 dagar. Det finns mycket att se på längs vägen – iallafall om man gillar skog, och för mig som numera är i vägbyggarbranschen finns det annat att se på också.

Som det här till exempel:

Inte bra, eller hur? Det här då:

Illa det också, och så här ser det ut, mil efter mil…

Jag pratar förstås om viltstängslet. Det har stolpar av TRÄ och inte metall, dvs dom är inte eftergivliga och livsfarliga i en situation där en bil far ut utanför vägen. Trästolpar ger inte efter för bilen utan splittras och blir träflis på ett mycket opraktiskt sätt för de som sitter i bilen, och sånt bygger vi inte längre (hoppas jag).

Men det finns en del mil att byta ut stängsel på i norr kan man säga, så håll er på vägen folkens!

Sommarskrönor

Då ena sonen är väldigt förkyld samtidigt som han ska gå i simskola varje dag var jag tvungen att kolla om förkylningen på något vis påverkas av att han är i vattnet 15 minuter (när man skriver det så känns det rätt uppenbart att det inte har någon som helst påverkan, men när man tänker tanken är det inte lika självklart).

Men Google är min vän (och min ägare, lika bra att inse) och där hittar man snabbt lite svar på om man ska undvika bad när man är förkyld. Bland allehanda råd på familjeliv.se och liknande sajter som är fullständigt galna hittade jag något som var mycket roligare – en Gefle Dagblad-artikel från 2009!

Dom slog hål på en del sommarskrönor, så jag tyckte det var värt att dela:

  1. ”Bada inte när det är för kallt i vattnet – då blir du förkyld!”

Börje Svensson, familje- och chefsläkare vid Björksätra hälsocentral i Sandviken, svarar.

– Förkylningar kan bara uppstå i samband med virusinfektioner eller baciller. Under en långvarig och kraftig nedkylning skulle en förkylning lättare kunna utlösas, då kroppen hamnar i ett tillstånd som gör att vissa försvarsmekanismer blir sämre. Men korta bad i kallt vatten har ingen som helst betydelse.

2. ”Kalla och våta badbyxor kan orsaka urinvägsinfektion.”

– Man får inte urinvägsinfektion av att bli kall. Däremot gör kyla att känsliga personer lätt får ökade trängningar som kan ge upphov till lite sveda när de kissar, säger Börje Svensson.

3. ”En söndertuggad sockerbit lindrar getingsticket.”

– All hudstimulans, som när man blåser eller kyler ned, lindrar smärta. Men jag kan inte tänka mig att själva sockret skulle ha en positiv inverkan, säger Börje Svensson

4. ”Äter du sent på kvällen så blir du tjock.”

– Fet mat under kväll- och nattetid påverkar inte vikten om det inte handlar om ett extra mål. Det är den totala mängden mat som spelar roll. Inte när på dygnet den äts, säger Börje Svensson.

5. ”Om man sover ute en natt så blir man immun mot myggor!”

Gunnar Ärnström, myggexpert och före detta ansvarig för biologisk myggbekämpning vid Nedre Dalälven, svarar:

– Den som vistas mycket bland mygg blir mindre biten med tiden. Människokroppen utvecklar resistens mot sticken men bara en natt känns som för kort tid och jag tror inte man kan bli fullständigt immun.

6. ”Nudda inte humlan – den bränns!”

Göran Sjöberg, insektskännare och ordförande i Gästriklands entomologiska förening, svarar:

– Humlan, som är så len och mjuk? Hur skulle den kunna brännas? Jag brukar klappa humlor på ängen ibland och kan intyga att de inte bränns. Däremot kan de likt getingar stickas om kläms eller känner sig hotade. Ofta upplevs ett humlestick som kraftigare med högre smärta.

7. ”Tvestjärtar kryper gärna in i öronen.”

– Tvestjärtar tycker förvisso om att vistas på fuktiga ställen så det är inte en omöjlighet. Men de är inte mer intresserade av öron än andra insekter. Om en tvestjärt nu skulle krypa in så kommer den ut direkt och man behöver inte vara rädd för klon där bak. Den använder tvestjärten endast för att rätta till sina vingar, inte som ett vapen för att försvara sig, säger Göran Sjöberg.

8. ”Det nappar bättre när det regnar.”

Bernt Moberg, sportfiskeexpert och fiskeskribent i GD, svarar:

– Generellt är fiskarna skygga varelser som är svåra att lura. En del påstår att fiskarna släpper på skyggheten när det är mulet och lite mörkare. Regn bildar som ett tak på sjö- eller havsytan vilket skulle kunna upplevas som trygghet åt fiskarna. Men under de åren som jag har fiskat har jag inte märkt någon större skillnad mellan solsken och regn.

9. ”… men det nappar inte alls när det åskar.”

– En stor anledning till att låta bli fisket när det åskar är risken att bli träffad av blixten. Ett högt fiskespö är inte sällan den högsta punkten. Det finns till och med spön som har varningstexter om att de är strömförande. Men jag tror inte fiskarna hugger mindre bara för att det blixtrar och dundrar, säger Bernt Moberg.

Första valkompassen

Jag gillar att göra valundersökningar; att se vad man skulle rösta på utifrån ett set med förutbestämda frågor. Det var först ett bra trick när man bodde utanför Sverige (klarar inte helt att se Norge som ”utomlands”) för att få hjälp med hur man skulle rösta, men nu är det en kul grej som jag hoppas att det kanske ger mig en vink om vartåt jag pekar.

Men nej.

Jag antar att jag inte behöver gå in på detaljer. 63% SD.

Och då svarade jag ändå att jag inte tyckte vi skulle begränsa invandringen, och att vi skulle återinföra permanenta uppehållstillstånd (har vi inte det fortfarande?!), vilket ändå får sägas ligga långt ifrån SDs agenda. Trots detta säger Aftonbladets valkompass alltså att jag ska rösta SD. Ja eller Liberalerna, vilket känns ungefär lika troligt (om än av helt olika orsaker).

Det här resultatet kan ju läsas på lite olika sätt;

  1. Att jag sympatiserar med SD och/eller Liberalerna och det är något av de partierna jag bör rösta på i valet. Dom står för mina värderingar, deras väg är den vägen jag vill att Sverige ska ta.
  2. Att SD har så många mainstream-åsikter som passar in på vilken Svensson som helst att en barometer av det här slaget kan valla in vem som helst i deras fålla – trots att man svarar tvärt emot på deras kärnfrågor (? vet inte om rasism är en kärnfråga för dom eller bara något väldigt viktigt)
  3. Frågorna är så illa valda att dom bara speglar ett blekt tvärsnitt av alla partier. Mina svar matchar 63% med de som ligger först och 45% med de som ligger sist; inte ett jättetydligt spann egentligen

Jag har gjort testet en gång till där jag bara svarade extremvärdena, Mycket Dåligt eller Mycket Bra, för att se om det hände något när jag inte var så nyanserad.

Men nej.

Så var det inte.

Jag har gjort flera valkompasser, och det är deprimerande resultat. Expressens:

Ser bekant ut? SD och L?

Bra med Expressens valkompass är att den förklarar vilka partier som sympatiserar med ens svar i de olika frågorna, så då förstår jag lite mer.

Tex att jag svarat att jag är emot ett tiggeriförbud för att jag tror att det inte ger något (iofs okontroversiellt – alla utom M tycker det), eller att jag tycker att alla religiösa friskolor ska förbjudas (hej SD och L…), eller att jag inte är för 6 timmars arbetsdag (visst vore det skönt, men jag tror inte det är realistiskt), att jag tycker att Arbetsförmedlingen bör läggas ner (ärligt talat har jag inte tillräckligt på fötterna för det påståendet, men det jag sett tycker jag inte pekar på att det är en meningsfull aktör) och att jag inte tycker att man ska ha niqab i skolan.

Det sista är ju inte för något speciellt med någon religion, utan för att jag menar att alla typer av slöja inte hör hemma på barn. Slöjan är ju för att dölja kvinnan som sexuell varelse (för att hon frestar mannen om hon ser ut som en kvinna…), och barn är barn, dvs inga sexuella varelser. Att sätta slöja på ett barn är att sexualisera dom, och det är jag emot.

Men jag gjorde en till; Partisk.nu. Dom hade en lite mer fördjupad svarsmöjlighet där man förutom att säga om man tyckte Ja, Nej eller Vet inte, även fick gradera hur viktig fråga var för en på en skala från 1-10.

Då såg det genast annorlunda ut:

S och Mp, vem hade trott det.

Sensmoralen av de här tre testerna är att jag som tror att jag är typ Centern måste nog kolla in deras partiprogram, för det känns inte som att jag riktigt sympatiserar med dom.

Och att jag inte kommer rösta SD oavsett vad resultaten visar, obviously.

Men lite komiskt att den senaste visar 57% sympatier med KD, det hade jag väl aldrig trott…