Det är egentligen ganska tråkigt

Så har den sista avslutningen varit. Efter ju-jutsugradering, lucia i skolan, julmys med klassen för barn 1, julmys med klassen för barn 2, avslutningskonsert med flöjten för ena barnet, avslutningskonsert med cellon för andra barnet och julfest med gymnastiken – allt inom loppet av 8 dagar, så är man rätt trött på jul.

För det är ju inte nödvändigtvis jättekul att vara med på alla dom här grejerna.

I vår klass i Oslo var det kul, för där var vi föräldrar ett ganska gott, sammansvetsag gäng, men här i Göteborg har vi ju kommit in en bit in i skoltiden för båda barnen, så här är det tuffare att lära känna andra föräldrar. Och ärligt talat är väl inte drivet lika stort heller.

Så då försvinner en del av entusiasmen för de här evenemangen.

Jobbet är kul på sitt sätt just nu, men egentligen lite segt. Jag klarar inte att få iväg mitt lilla viltstängsel trots att det är färdigt, för vi försökte göra en bra grej som nu bara orsakar en massa problem. Big mistake. My mistake. Så nu är det förbannat segt att få avslutat det projektet.

Och så mina busshållplatser. Där känns det kul iallafall att jag imorgon ska ut och hälsa på entreprenören i Hyltebruk som ska ha kommit igång med hållplatsen. Men de som ska projekteras har jag svårt att komma igång med.

Jag är färdig, jag vill ha semester. Nu. Inte om 6 dagar, nu.

Hur länge måste man sitta kvar?

Jag talar förstås om alla avslutningar som hålls för alla aktiviteter i dessa tider.

Eftermiddagen tillbringas på gymnastikföreningens höstavslutning. Det är luciatåg, lotterier (vinst varje gång) och fika. Det vanliga, mao. Fast större och ganska välorganiserat.

Luciatåget är långt, det har både tomtar, pepparkaksgubbar, möss och bagare förutom Lucia och hennes tärnor.

Och dom har repat in måååånga sånger. Alla dom klassiska plus Tänd ett ljus, Last Christmas och några andra jag aldrig hört. Waila och glissa är inget som är främmande för dom (oberoende av stycke), men för en luciaklassicist som jag själv låter det hemskt.

Mannen med dragspel är självklar och föräldrar med barn i rätt (fel?) ålder tvingas gå runt en enebärabusk och hänga sina kläder tidigt en måndagsmorgon.

Lotteriet siktar högt och lågt, 5 kr lotten, vinst varje gång. Fast det beror på vilken färg man köpt, visar det sig när A får nit på båda sina lotter.

Tjugo kronor senare har även han vunnit – 24 tuschpennor och ett ark med tatueringar. Alla är glada.

Sen kommer det man egentligen vill se. Gymnasterna när dom gymnasticerar och gör otroliga trick.

Dom är grymt imponerande.

Sen är det julklappsbyte för dom som är med på det.

Barnen frågar äntligen om vi inte kan gå hem nu. Då är det väl ändå okej?

Stockholmsonsdag

Sista dagen i Stockholm för i år vad jag vet. Avslutning på kursen i Entreprenadjuridik börjar med flott inflygning till Bromma medan solen gick upp i öster. Stadsgårn med finlandsfärjorna i nederkant, Nybroviken till vänster i mitten, Skeppsholmen och Blasieholmen, Gamla Stan. Den skarpögde kan i det suddiga fotot urskilja Grand Hotel.

Vackert. Men kanske inte värt att gå upp 4 på morgonen för.

Avslutning

Idag var det avslutning och diplomutdelning för våra nyanlända projektarbetare. Samtidigt hade vi i Enhet 7 (min grupp) APT (=ArbetsPlatsTräff) som man har en gång i månaden. Den här gången kom Z upp från Halmstad för att jag tänkte att han skulle vara med och träffa sina blivande kollegor eftersom han ju börjar på måndag nästa vecka hos oss.

Men så skulle jag ta honom till diplomutdelningen också, och då träffade jag alla de andra nyanlända som varit hos oss och gjort ett jättebra jobb, de flesta träffade jag på den där kursen i våras också. Och det gör så fruktansvärt ont att se deras tappra leenden, där dom är glada för att dom fått chansen till ett riktigt jobb, och för att alla som är där med dom just då vet att dom är väl värdiga att få fortsätta, men ändå ledsna för att dom inte får fortsätta. Och för att dom inte förstår varför.

Och jag förstår inte heller varför. Eller snarare – varför inte? Varför inte investera lite tid i att hjälpa någon att lära sig språket och få lite självkänsla och värdighet plus att de blir en viktig resurs i företaget? För att det är lite jobbigt? Naw stackars, ja det är inte lätt nä. Men gnäll då inte om resursbrist och hur jobbigt det är att rekrytera när man väljer att inte ta folk som redan finns under samma tak.

Smicker har sitt pris

Det här är min utsikt just nu. Södra delen av Hallsbergs rangerbangård. Ett toppenställe att sitta på för en Trafikverkare kan tyckas, men nej. Inte för att jag pratar särskilt högt om att jag är Trafikverkare just nu precis, eftersom vårt tåg står still på grund av ett signalfel i norra änden av Hallsberg vilket orsakar lite tågkö.

Signalfel är förmodligen vårt fel eftersom det är infrastrukturen, och kan inte skyllas på tågoperatörerna.

Försening redan i Gbg

Fast vi var försenade redan från Göteborg. 20 minuter närmare bestämt, för att det var något fel på tåget som dom inte kunde identifiera. Man blir sådär lagom lattjo av att ha gått upp halv fem på morgonen för att hinna med ett tåg tio i sex – bara för att sen sitta där och få höra att ”det är något som inte fungerar riktigt, vi vet inte vad men återkommer när vi vet mer”…

Febrilt letande i SJ-appen, när går nästa tåg (06:29) och när är det framme (alldeles för sent). Jag sitter kvar. Såhär på plats i Hallsberg vet jag inte om det var rätt att sitta kvar eller om 06:29-tåget har kört om oss, bäst att inte veta.

Så går det när man för en gångs skull vågar chansa på morgontåget till Stockholm istället för kvällståget dagen innan som jag brukar. Man ska inte falla för smickret att få vara med i en expert/erfarenhet/tyckar-panel på kvällen för då kan det gå så här på morgonen efter.

Riktigt dålig service

Det verkar svårt att få information om Costa Rica. Jag var hos Den Bästa Bokhandelns största och bästa affär på Mäster Samuelsgatan i Stockholm, där dom alltid har de böcker jag vill ha. Den tillhör Den Stora Kedjan som jag brukar gilla väldigt mycket. Det var en specialtur dit efter att jag sonderat Kedjans butiker i Göteborg och kammat noll, men i Den Stora Butiken har dom ALLT, så jag visste att den var en vinstlott.

Eller inte.

Dom hade ungefär en enda bok om Centralamerika i stort, typ Lonely Planet Central America, där Costa Rica är en liten liten del. Helt ointressant, med andra ord.

Så jag går besviken därifrån (dom har för övrigt gjort om inredningen i butiken, antar att det ska se luftigare och exklusivare ut, men effekten är bara att det är färre böcker och lägre hyllor, dvs helt tvärs emot det man går dit för) och går hem och sätter mig vid datorn. Jajemen, samma Stora Kedja har i sin nätbutik två böcker som faller mig i smaken. Det är dessutom ”vändagar” och självklart är jag vän med Den Stora Bokhandeln, så jag får hundra spänn i rabatt på mitt köp. Bravo!

Leverans 2-6 arbetsdagar. Det är ungefär vad det brukar ta att få saker man beställt från Kina, men här är det PostNord vi snackar om så jag antar att det är rätt bra ändå.

Två veckor senare kommer jag på att jag inte fått dom där böckerna jag beställt. Går in och spårar. Dom är borta. Borta?! Ringer Kundtjänst hos Den Stora Kedjan, får prata med en herre som tycker det är jäääättekonstigt, det verkar som att böckerna försvunnit.

– Men gu va lustigt, dom är helt borta. Ja jag kan tyvärr inte beställa några nya åt dig här, men jag betalar tillbaka pengarna så får du gå in och lägga in din beställning igen.

– Och min rabatt på 100 spänn?

– Nja alltså jag måste skicka en förfrågan till Stockholm där jag motiverar rabattkupongen och så om en dag eller två skickar dom en ny rabattkupong till dig.

– Digitalt hoppas jag? Eller skickar dom en papperslapp?!

– Eh ja just det, dom kan skicka digitalt om du vill.

Tack.

En dryg vecka senare har jag fortfarande inte fått kupongen, men pengarna är återbetalade. Nytt samtal, och kupongen kom dagen efter. I mailen, som en kod tack och lov.

In och beställa nya böcker, modet är fortfarande gott – alla kan göra fel, himla tokigt att det blev så med just min beställning men så är det ibland (men kasst att dom inte kunde beställa nya böcker genom kundtjänst när det är deras fel).

”Tack för din beställning, boken levereras om 2-6 dagar” Visst. Jag kollar lite efter 3 dagar. Jodå, PostNord har den i sin hantering och dagen efter pluppar den ner i brevlådan. Hur får dom förresten ner ett paket med två böcker i vår brevlåda?

Öppnar paketet, konstaterar att det är EN bok, samt en följesedel på vilken det står TVÅ böcker. Ringer Den Stora Kedjan igen och förklarar att det bara var en bok i ett paket där jag beställt två:

– Nämen hoppsan det var ju himla tokigt. Det verkar som att den inte blivit plockad från vårt lager!

– Wow, ni är verkligen intelligensreserven ni som jobbar här, det hade jag aldrig kunnat räkna ut själv.

– Ja förra gången var det PostNord som tappade bort ditt paket, men den här gången verkar det som att det är vi som har missat lite. Å så tråkigt, jag kan tyvärr inte gå in och göra en ny beställning åt dig, men jag kan betala tillbaka pengarna så får du gå in och lägga en ny beställning själv.

– Tack så fantastiskt mycket.

Tredje gången gillt har jag nu beställt Rough Guide Costa Rica från Den Stora Bokhandeln. Leveranstid 2-6 dagar.

Fan tro’t.

 

 

Kursjunkie

Jag älskar att gå på kurs. I Stockholm, Örebro, Ängelholm eller var det nu kan vara som är aktuellt för tillfället. Helst inte på hemmaplan, dvs i Göteborg.

Just den här gången är det Arbete på väg Nivå 3A, märk väl. Det betyder att Nivå 1 är genomförd (webkurs) och Nivå 2 med – det var då jag träffade vårt gäng med nyanlända. Och eftersom jag klarat Nivå 2 får jag…ja det är jag inte helt säker på. Nivå 1 är typ vett och etikett och grundläggande regler för att vistas ute på vägen. Nivå 2 är ett steg vidare; man får inte sätta ut skyltar men man får framföra fordon för arbete på väg och se till att de har rätt skyltning.

Nu med Nivå 3A tror jag att jag blir godkänd för att gå ut och sätta ut skyltar längs vägen (efter en plan som någon annan med Nivå 4 bestämt hur den ska se ut, sk TA-plan).

Kursledaren är soft. Vi undrade om morgondagens tider:

-”När börjar vi imorgon?”

-”Tja jag är här från strax före 8 så då kan ni ju komma så småningom och så börjar vi när alla är här. Vi hinner igenom programmet ändå”

Det är bra att träffa folk från här och där; bland annat är en av kursdeltagarna en person som jag mailat en massa fram och tillbaka med i upphandlingen av våra busshållplatser, och helt plötsligt har han ett ansikte också!

Mitt i alltihop ringer min entreprenör i ett av projekten och meddelar att dom stött på berg när dom grävde på ett ställe där vi måste gräva och absolut inte vill stöta på berg. Vi har över huvud taget inte räknat med att det ska vara något berg där, och har det varken i tidplanen eller budgeten att vi ska spränga – för att inte tala om att vi inte har gjort några vibrationsutredningar för att se hur de näraliggande fastigheterna påverkas…Verkligheten pockar på, men jag är en god projektledare som delegerar ut uppgifter och sen går in på min kurs.

Delegera är grymt; man får folk som jobbar med en att göra arbetsuppgifter som man själv inte vill/kan/hinner – och dom tar tag i uppgifterna och får dom gjorda fortare och förmodligen bättre än vad man själv hade gjort det. Varför har jag inte kommit på det förut? Nä just det, jag har ju inte haft någon projektorganisation runt mig förut nä.

Heja Trafikverket!