Undrar du hur välgörenhet kan se ut?

Det kan till exempel se ut så här:

”Men det är ju bara en påse jord” tänker du?

Mmhmmm det kan se ut som det, men det är intet mindre än en påse innehållandes fyra liter jord inköpt till det facila priset av sjuttio kronor. That’s right, 70 bagis för en liten fjuttig påse med fyra liter i. Det ger ett literpris på 18 kronor litern.

Och vem i hela världen köper jord till det priset? Jo, jag. Men bara en gång, och det var idag, aldrig mer. Tanken var att handla hos min lokala blomsteraffär tvärs över gatan för att stödja henne istället för att gå till dom stora kedjorna, och det är klart att det kostar lite mer, men inte så här galet mycket mer.

För den som inte vet vad jord kostar, så får man 200 l för ca 125 kr på ställen som Plantagen och Blomsterlandet. Det är ett literpris på ca 63 öre, viss skillnad mot jättarna.

Visst har hon tvärs över gatan högre omkostnader per blomma för sin lilla butik än vad en Plantagen-butik har, men ett 30 ggr högre pris?! Njä, det är det inte värt.

Så det här gick på välgörenhetskontot i min ekonomiräkning. Hoppas verkligen att fröna vi ska sätta gror bra så det var någon nytta med det…

 

Saknaden av en vän

Jag har en vän som är mig så kär så kär. Men hon har fått annat på hjärnan och har inte tid för mig längre.

En smått instabil, maktgalen och oförutsägbar exman är det närmare bestämt som tar upp hennes tid, så hon inte har möjlighet att träffa mig längre. Eller så många andra heller för den delen – det blir lätt så när man måste dela sin tid mellan jobbet på dagtid och exmannens nycker (framför allt sms och chattmeddelanden) kvällstid och samtidigt hålla en trygg och entusiastisk fasad inför barnen.

Inte svårt att tänka sig att det inte blir så mycket energi över till annat då.

I helgen hade jag chansen att träffa henne, för hon var barnfri för första gången på länge. Men jag ville inte, och jag kan inte förklara varför.

Nu har helgen varit, chansen att träffa henne på ett tag är förbi. Och det känns mest tomt och sorgligt att det inte blev av, även om jag inte ångrar att jag inte hängde med henne och en kompis till henne in till stan för att gå i affärer (guuuuud så tråkigt). Inte lätt det där med vänskap.

Men jag är inte på topp just nu heller, och orkar inte hur mycket som helst så då orkar man väl inte dra i saker gissar jag.

 

Blue planet på Scandinavium

Redan i september såg H reklamen på spårvagnen och började pratade om att han ville gå på den här föreställningen. Fantastiska undervattensbilder från BBC och en riktig symfoniorkester som spelar till dessutom, vem kan säga nej till ett barn som vill se det som alternativ till Disney on Ice och annat man inte tycker verkar så bra? Men BBC liksom??!!

Så vi köpte biljetter, och idag var det dags.

Mycket folk på Scandinavium, men goooott om biljetter kvar på läktaren. Tror inte det sålt riktigt så bra som dom tänkt, och jag har mina aningar om vad det kan bero på.

Vi fick det vi kommit för att se; fantastiska naturfilmer på storskärm, livs levande symfoniorkester (från Prag minsann) och så lite lärdomar från en konferencier.

Och ändå var vi inte nöjda – vad är det för FEL på oss? Eller, vad är det för fel på föreställningen? Tja, om vi börjar med ”storbildsskärmen”, så är den inte så stor längre när den ställs in i en lokal som Scandinavium, så det blev inte precis den där mäktiga överväldigande upplevelsen som jag hade trott. Och nej det berodde inte på att vi satt så långt bak; skärmen var alldeles för lite för att göra något vidare intryck där inne.

Vi kan fortsätta med filmerna. Som var heeeelt fantastiska – det har tagit åratal av filmning för att få ihop de där relativt korta sekvenserna vi fick se, unikt och fantastiskt foto och situationer. MEN, dom var otroligt korta, och avbröts hela tiden av den där konferencieren som gick in på scenen efter varje sekvens och berättade något. Han berättade bra, det var roligt och intressant och inte minst relevant, men det förstörde helt själva upplevelsen.

Man hann lagom komma in i filmen för stunden och sugas in i miljöerna (trots den lilla storbildsskärmen) och gripas av äventyret som utspelade sig – så slutade musiken abrupt, nästan som mitt i en fras, ljuset gick på och där var han igen, Mr Konferencier. Otroligt irriterande, istället för att göra det sådär borde dom ha haft hans speakerröst på medan filmerna gick så hade det blivit ett bättre flöde i filmerna och inte så rumphugget hela tiden.

Kvällens mest intressanta person var han som mixade ljuset, för han satt dessutom och läste partitur för musiken för att synka ljuset. Coolt.

Funderar ni på att gå på BBC Blue Planet 2? Gör inte det, sitt hemma i soffan och se naturfilmer istället, mycket mer prisvärt.

 

I Nacka igen

Alltid lika jobbigt att vara här. Jobbigt för att det går så bra att jag har flyttat från Stockholm ända tills jag kommer hit igen. Tröttnar aldrig på utsikten från vardagsrummet.

Var inne i stan en sväng igår, dyrt blev det men så är det när man handlar på Ströms. Som tur var regnade det småspik och var ishalka så nostalgin var inte så stor som den är idag när det är soligt och vackert och jag ska hem igen.

Sen kan man ju göra det mer eller mindre jobbigt för sig också. Man kan ta bussen från Nacka Strand in till stan, och då är det inte så kul med ombyggnaden av Slussen, vänta på buss osv, men så kan man ta båten, och då blir det mer nostalgi och känns som skärgårdsliv i några minuter. Men man kan ju faktiskt åka båt som transportmedel i Göteborg också – vi har ju en hel älv som går igenom staden, så kanske dags att åka hem och sätta sig på Älvsnabben några varv och sluta lipa.

Snö i Göteborg? Koooonstigt.

Ja så här ser det ut fortfarande. Det här måste ju vara längsta göteborgsvintern i mannaminne (ett mannaminne är ju som bekant 4 år) – vi har haft snö i flera dagar! Men nu kryper temperaturerna upp mot nollan, så det är väl bara en tidsfråga innan vi har vanlig vinter igen.

Och man märker att det finns ett behov av snö och många som minns hur det var när det var snö – för båda barnen hade inställda lektioner i skolan och påbud om att åka pulka istället. Ungefär som när Stenmark åkte slalom och lektionerna var inställda och vi satt i skåphallen i högstadiet allihop och trängdes runt den enda TVn på skolan (som vanligtvis var inlåst i lärarrummet). Fast nu har vi ingen Stenis längre och knappt någon snö, så då får det här duga istället.

 

Snabbvisit i Stockholm

Det är inte bara sista dagen i januari idag, utan även min ena lillasysters födelsedag. Hon bor utanför Stockholm, och jag råkar händelsevis vara i Stockholm just idag. Men inlåst i en konferenslokal vid Centralen tyvärr, så inget firande där inte.

Bäst med resan var kvällen igår när jag träffade en gammal vän. En sån där man inte träffar så ofta men på något sätt alltid har kontakt med ändå. En som finns i ens tankar ofta trots att man sällan hörs  av. De vänskaperna är livet.

När annat är rörigt och man inte riktigt vet vad som händer eller vad man vill, så finns dom där. Dom är inte så många, men dom känner ens person innan och utan, och vad man än vill tro om att förändra människor så går inte det, dvs man är precis densamma som man var way back när man träffades ofta.

Vi åt middag ihop och satt i 2 timmar kanske och pratade om allt möjligt, och jag känner mig mer lugn och tillfreds med mig själv än jag gjort på länge. Vänskaper är det viktigaste som finns, viktigare än allt annat.

Det är en lång vinter i Göteborg

Ja den har hållit på länge nu och vi börjar undra när den äntligen ska försvinna. Det började snöa igår morse och har fortsatt hela dagen idag – så lång vinter har vi väl inte haft på många år??!!

Vintern i Göteborg varar ju normalt bara några timmar, så det är väl dags att utlysa krisläge snart.

Barnen är sådär odrägligt glada och är ute och åker pulka i Slottsskogen och pälsar mer än gärna på sig tjocka lager med kläder, det är ljust ute fastän det är mörkt och allt är så väldigt konstigt. Helt olikt när det är vanlig vinter.

Men det där vita kalla ger sig väl snart och så kan vi återgå till den vanliga grå och fuktiga vintern…