Då har vi haft vinter i Göteborg!

Årets vinter kom tidigt – redan 19 november med ett rejält blött snöfall som kom hela förmiddagen och sen frös till hård, knottrig is hela eftermiddagen. Härligt. Då känner man att man lever.

2017-11-22 07.51.57.jpg

Men så smälte det bort de kommande 2-3 dagarna (trots att det var rätt kallt, mycket märkligt) och så igår morse var det dags igen för den andra vintern. Det var lite bättre…

Jag är väl kanske inte vargavinterns största fan precis, men det är kul att gå till jobbet när man möts av en pappa som frustande drar sina lyckligt skrattande barn uppför vår backe på en snowracer (ungar generellt gillar ju vinter).

Och så är det sådär fint och lulligt, snön faller som lapphandskar, ingen is att halka på och allt är mycket ljusare.

Och allt tar längre tid – helt plötsligt tar min väg till jobbet som vanligtvis tar 15 minuter med cykel över 30 minuter med spårvagn och gå.

Men vad gör väl det – för på eftermiddagen blev det nio grader och regn och all snön försvann. Så nu har vi haft vinter här nere.

 

Det är verkligen inte meningen att jag ska lämna hemmet

För två veckor sedan hade vi en tvådagarssamling med vår enhet på jobbet, en grupp på 25 pers som typ jobbar tillsammans. Vi jobbar med ungefär samma saker i samma geografiska del av västsverige i Trafikverket iallafall. Och för att lära känna varandra lite bättre skulle vi åka till Varberg inklusive övernattning.

Jättemysigt! Jag försökte fixa barnvakt men det gick inget vidare, så när de andra gick för dagen för att piffa inför middagen på kvällen så körde jag hem för att fixa mat och vardag till mig och kidsen. Och så ner till Varberg igen morgonen efter. Det gick ju himla bra och var väldigt trevligt ändå, men lite av poängen var ju att träffa kolleger i en annan miljö än den vanliga.

Men men, den här veckan var det dags igen – Regionala Investeringsdagar i Väst; två dagar på konferens i Uddevalla inkl övernattning, 190 kolleger som jobbar med ungefär samma saker i Västsverige. Den här gången var jag bättre förberedd – hade fått min far att komma ner och vara barnvakt och sen dessutom stanna över helgen efteråt eftersom det var min födelsedag.

En jättebra plan ända till för 3 veckor sen när han ringer och säger att han tänkt lite fel och dubbelbokat sig och visst skulle vara på golfresa vid Gardasjön just den veckan och att det var bokat för länge sen. WTF??!! Men jaha inte mycket att göra åt det.

Men upp med humöret igen när maken glädjer mig med att tala om att han kan komma ner mitt i veckan bara för min skull. Så fick det bli och jag åkte till Uddevalla, hade en bra konferens, trevlig kväll med god mat och härligt umgänge, en smarrig hotellfrukost dagen efter och sen mer konfa.

Eller inte. För han fick punktering på vägen ner och ringer mig efter lunch den första dagen och meddelar att han har ringt bärgare och att jag måste åka hem för han kommer inte hinna hem i tid för att laga mat till barnen. Jaha. Så halv tre sätter jag mig på en buss mot Ljungskile och så småningom Göteborg, för att så småningom komma hem till mina lätt överraskade barn som tycker att pappa är intill förväxling lik mamma….för dom hade ju laddat som tusan för att han skulle komma på kvällen.

Det nästan mest irriterande i allt det här var att hans runda med bärgning och däckbyte i Strömstad gick så himla fort, så han kom ner till Göteborg en halvtimme efter mig. Dvs jag hade inte behövt åka ner till Göteborg alls utan hade kunnat fortsätta och gona mig med godis-och glassbuffén på hotellet i timtal…men det kunde man ju inte veta när han står med smällt däck längs E6 och väntar på bärgare.

Hyfsat antiklimax iallafall. Tänker tanken att åka upp – klockan var ju bara halv sex och middagen börjar sju, men ringer upp och får veta att dom gett bort mitt rum till någon annan så då ger jag upp och förlikar mig med att jag får stanna i Gbg på kvällen.

Så upp dagen efter med bil, en timmes körväg, jippi! Men vacker utsikt!

Dagens anti-mattips

Så har jag äntligen provat chiafrön. Javisst, rätt länge efter den stora trenden, men sen när har jag varit en trendsättare?

Min mentala bild av chiapuddingar

Det lättaste att prova på tyckte jag var chiapudding. Har läst mycket om hur gott och mättande det är och hur man pimpar det med färska bär och får en jättegod frukost, lunch eller mellis.

Och bilderna är så vackra, det är regnbågens alla färger i lager på lager, det vattnas i munnen av smaken av kakao, skivade bananer, färska hallon och blåbär och annat gott. Och konsistensen…det ser så krämigt ut – frukten vilar där överst utan att sjunka ner, som i filmjölk eller vispad grädde.

What could POSSIBLY go wrong?

Hittade ett recept som var enkelt nog – chiafrön, mandelmjölk och vanillinsocker, låt stå några timmar. Och eftersom jag förstått att folk gärna gör det här på kvällen för att sen avnjuta på morgonen så ville inte jag vara sämre.

Den nya dagen randas, och min chiapudding ska nu förädlas med bär. Tinade hallon för att vara mer exakt, det var så färskt det blev idag, men det är inte så illa.

Verkligheten slår till, hård och kall. Och blaskig.

Jag tog ut min burk ur kylen (hade det i en burk för att kunna skaka om fröna ordentligt – dom bildar ju klumpar), noterade att den var skvimpig som mjölk men bestämde mig för att det var en synvilla, hällde i mina hallon och högg in.

Och MUMS visst SER det gott ut? (hallonen ligger där på botten, dom sjönk direkt)

Nä det var det inte heller; blaskigt och läskigt med slemmiga frön (antar att dom bildar slem på samma sätt som linfrön) och hallon som lidit drunkningsdöden. Brrr va äckligt. Inte ens vanillinsockret mäktade att sätta piff på det här – det kändes inte ens att det var med.

Nä ut i slasken med det och så googla runt för att se vad mer man kan göra av de små fröna så att jag får slut på paketet. Müsli kanske?

 

Avdammatisering i diariet

Pratade nyss med en handläggare på Diariet här på Trafikverket. Finns det något som låter tråkigare än att vara handläggare på diariet på ett statligt verk? Om Trafikverket är en grå slips så måste väl ändå diariet vara en blekgrå slips med svag ton av beige? Jag hör innan samtalet börjar hur den här personen är en gråbeige, dammig gubbe som pratar långsamt och sitter och ruvar på ett krångligt arkiveringssystem och vägrar dela med sig av dess hemligheter samtidigt som han heller inte vill göra något. Jag har redan tagit första steget genom att ringa det centrala numret för frågor och fått veta att den som svarade inte kunde hjälpa mig men att dom skulle ringa upp. Jorå, tjena.

Diariet. Arkivering av dokument. Staten. Gäsp.

Efter en minut ringer hon. Ja för det är en hon, Anne-Linn och hon är inte en gammal beige pappersvändare precis. Nä, Anne-Linn är ung och full av fart och ger mig svar på mina frågor – ”jo man använder den här mallen på det sättet”, ”nej använd inte den sökfunktionen som ligger på intranätet för den är KASS, beställ den här istället, kontakta Anne-Marie så ordnar hon det åt dig”, ”du kan göra si eller så”. Utan en sekunds tvekan. Anne-Linn kan det här med diarieföring och arkivering, och hon är så långt från en dammig gubbe i Staten som man kan komma.

Och jag blir så glad. När hon är så på och genom hela sin inställning avdramatiserar den här enorma elefanten i rummet som kallas  ”diarieföring” (som ju faktiskt bara handlar om att man ska sätta rätt nummer på sina dokument så de går att hitta för den som är intresserad), så blir jag så himla glad.

Jag gillar nog inte den typen av administration mer än andra (okej då, kanske lite mer, men inte mycket!), men när Anne-Linn är så kunnig och hjälpsam så gör ju det att jag vill göra saker rätt, jag vill hjälpa henne att göra sitt jobb på bästa sätt. För om hon gör ett bra jobb (baserat på att jag gör det lättare för henne att göra det med just mitt projekt) så blir det så enormt mycket lättare för mig att uppfylla det kravet jag har på offentlighet och tillgänglighet för allmänheten. Ja Staten, remember?

Så jag får nog ändra min uppfattning att Diariet är fullt av dammiga byråkrater, och TACK och lov för det.

Heja DIARIET, tummen upp för er!!

 

 

 

Norsk skolmat – en pulshöjare!

Fast inte på det positiva sättet.

Idag kom ett nytt nummer av Aftenposten Junior, barnens nyhetstidning. Dom har redan lärt sig väsentligheterna och kastar sig över korsord och serier så fort den kommer (tisdagar) men eftersom dom är bortresta nu så fick jag en chans på den själv. Inte korsordet alltså, det lämnar jag till kidsen….

Men förstasidan handlar om skolmat, och det fångar ju naturligtvis mitt intresse. Läser snabbt den korta texten på förstasidan – en skola där eleverna får gratis, varm lunch två dagar i veckan – WOW!! Här är något att ta efter, hinner jag tänka innan jag PANG!! tas ner på jorden igen. Hälsoministern menar inte att det är viktigt att barnen får gratis skolmat, men att det hellre är viktigare med längre matraster.

skolmat-i-norge

Jag storknar. Igen. Över skolmaten. Igen.

Hur kan en företrädare för regeringen, Hälsominister Bent Høie, mena att gratis skolmat inte är viktigt?! För de barn som har föräldrar som bryr sig och som gör ordentliga matlådor till sina barn varje dag är det inte så viktigt att få mat i skolan. För dom kan det till och med vara en försämring med gemensam skolmat, för ärligt talat är den inte alltid den godaste. Även om det är mackor de får (och i barnens klasser äter i stort sett alla barn mackor till lunch) kan det vara nog så bra om det är bröd med lite grova fibrer i, bra pålägg och lite frukt och grönt till.

Helse- og omsorgsminister Bent Høie
Bent Høie, foto från regjeringen.no

Men WAKE UP Bent! alla barn FÅR inte bra mackor av sina föräldrar. Otroligt många äter formbröd med Nugatti (=Nutella) till lunch och inget mer. Hur bra på en skala tror godeste Bent att de barnen mår efter en timme – var är deras koncentrationsförmåga? Har dom likadana förutsättningar för att prestera bra i skolan som de som ätit varm lunch med grönsaker (=bara våra barn så vitt jag vet) eller som de som fått en ordentlig macka med frukt ?

Jag gissar (har inga data här) att de barn som äter formbröd med Nutella till lunch förmodligen hör till de grupper som ändå gränsar till de svagare; ekonomiskt och socialt, och att det hade betytt massor för dom att få iallafall ETT mål ordentlig mat om dagen.

Oh well, jamen då kan vi väl ha skolmat för de som behöver det då, så kan de andra ta med sig matlåda? Nej det kan vi inte, för då pekar vi ut de som ”de fattiga” eller något annat stigmatiserande, och vem vill gå i fattigkön för mat även om den maten är mycket bättre? Så nej, vi behöver varm, ordentlig skolmat för alla barn, inga mer matlådor, inget formbröd med nutella, om vi menar det vi säger när vi säger att barn ska ha lika förutsättningar.

Ja blir så j*vla provocerad.

Går vi framåt eller bakåt i abortfrågan?

I ett försök att förstå de senaste dagarnas händelser i det stora landet i väst har jag som så många andra sökt förklaringar på de stora mediernas hemsidor; Fox News, Breitbart, VG, UFO-nytt, Dagen och andra trovärdiga källor.

Eller inte. Snarare sitter jag och harvar med Washington Post, New York Times och andra. Inte för att vara pretto, men för att jag verkligen känner att det inte går att lita på något man hör längre. Att man måste gå så långt till källan med saker som man bara kan.

Abortfrågan har väckt mitt intresse, eller snarare Hr Presidentens hantering av den i det sista. För inte är det väl så att han har förbjudit aborter, som det antyds lite här och där i sociala medier?

Nej det har han inte, men här är vad som hänt:

the-mexico-city-policyDet han blåst liv i heter Mexico City Policy, och det skrevs under när Reagan var president – vi snackar 1984 här folkens, det är meningen att saker ska ha gått FRAMÅT sen dess, och om jag läser rätt ska den kräva att alla utländska NGOs (Non-Governmental Organizations) som får statlig finansiering från USA inte får utföra eller förespråka abort som familjeplaneringsverktyg.

Ena sidan av mig tuppar av och undrar VARFÖR?? Andra sidan tänker ”ja dom får väl göra vad dom vill med sina pengar, det kan man ju inte förbjuda”. Om man ska ha America First  för ögonen kan man ju inte bry sig om såna petitesser som fattiga människor i andra länder och deras eventuella behov, right? Det får väl dom sköta själva??!! Och det är väl mer hans melodi.

Men Hr President låter det inte stanna där, utan han tar det ett steg vidare och vrider till Mexico City Policy’n lite extra, och här fattar jag inte riktigt hur det kan vara tillåtet:

It requires not only hospitals or clinics to refrain from providing advice or information on the benefits and availability of abortion. It also requires any international organizations supporting those clinics to stop promoting abortion or advocating abortion rights anywhere in the world — even if they use non-American money to do so. (NY Times)

Hur kan han förbjuda alla internationella organisationer som stödjer sjukhus och kliniker från att förespråka, eller ens informera om, abort – om dom inte använder amerikanska pengar för att göra det?

Så för att spara in den förvisso ansenliga summan 8,5 miljarder dollar sätter han en mängd människor i tredje världen i fara. Betydlig reduktion i arbetet med att förebygga HIV (vet tyvärr inte vad den totala summan i världen är eller hur stor andel av det som USA står för) och förmodligen ett stort steg bakåt för världens hälsa.

Så himla illa.

En snabb koll i Twitterverset visar att många applåderar och tycker att det är bra att han inte längre slösar bort amerikanska pengar på att döda ofödda barn i utlandet.

26-01-2017-18-20-51

Så det är väl bara jag då som tycker att vi ska försöka få världen till ett bättre ställe med bättre hälsa och där vi hjälper varandra att få det lite bättre dag för dag. Men så är jag ju från kommunistiska Sverige också, och TACK för det!!!