För den som behöver höra något vackert och väldigt vilsamt

Om två veckor är det konsert, och då ska vi göra Requiem, av Matthew Coleridge. Ett extreeeemt skirt och vackert stycke som jag lyssnar på om och om igen på den underbara inspelningen som finns på Youtube.

Lyssna, vila, slappna av och se även på den vackra filmen som är gjord till musiken…Ja det är modern, nyskriven musik men nej det är inte spejsat, urflippat och svårbegripligt, utan ytterst harmoniskt och…ja vackert.

Well connected

Vi har en vän som jobbar på Operan i Göteborg, och ibland har man tur och får fatt i biljetter från henne. Idag hörde hon av sig vid lunchtid och sa att hon inte skulle hinna se konserten i kväll som hon hade tänkt och undrade om vi ville gå istället.

Absolut! Numera har vi ju en barnvakt i stan (Arvid, brorsonen som är nybliven chalmerist) och han ställde upp.

Det var konsert alltså, inte operaföreställning, och det var två verk som gavs; Klockorna av Rachmaninoff, och Carmina Burana av Carl Orff. Det senare har vi själva gjort med Göteborgs Symfoniska Kör anno dazumal så det var ju lite kul att återknyta kontakten med det.

Klockorna har jag aldrig hört förut. Det skulle enligt programmet vara en typ resa genom livet i klockornas tecken (klockor som bjällror alltså, inte tidmätare), vilket är en ganska spännande idé. Kanske begränsades idén något av att det var en text skriven av Edgar Allan Poe, men jag tycker ändå att det var ett ganska medelmåttigt verk. Lite fantasilöst. Med en symfoniorkesters alla möjliga klockljud – från det lilla plingande klockspelet till bells och tamtam hade man kunnat illustrera livet genom klockors klang på ett mycket bättre sätt. Önskar att jag var komponist, för jag fick en del idéer där idag alltså!

 Carmina Burana var ju såklart mäktigt. Fullt spett med barnkör och solister som faktiskt agerade lite på texten också. Det är ju en ganska fylla-och-sex-orienterad text skriven på 1200-talet (där textförfattaren bland annat skriver att hen vill ha drottningen av England liggandes vid sin sida minsann…), och den vinner helt klart på att det textades i taket så man kunde hänga med på vad dom sjöng. Ett klart plus att dom gör så nu för tiden.

En hel del skratt och fnissningar i publiken och såklart stående ovationer efteråt. Är det någonsin en föreställning utan stående ovationer? Av alla gånger jag stått på Konserthusets scen (och det är ganska många) har det aldrig varit en konsert där publiken suttit ned och applåderat på slutet. Men jaja, det är väl bra att folk är nöjda?

Själv såg jag några kändisar i orkestern; Øyvor Volle, primarie i Vertavokvartetten är konsertmästare tillsammans med David Bergström som var med som solist när vi producerade Hagaserien i Hagakyrkan 2004-2005, och Bernt Wilhelmsson som jag gjorde Hagaserien med spelade celesta ikväll. Roligt!

 

Den första

Så har det ena barnet äntligen fått lust att sätta sig vid symaskinen!

Hans tålamod var rätt stort, kanske för att ambitionen och viljan att göra något specifikt också var stor, och han var duktig och lärde sig fort.

Redan en kort stund efter att vi gjort färdigt hans väska (jag säger ”vi”, men det var han som gjorde allt utom att sätta fast axelremmen) lärde han sin kompis J hur man gör. Världsvant förklarade han hur symaskinen fungerade, att det var viktigt att fålla, hur man sätter i en tryckknapp…. 🙂

Och efter en liten stund hade även hon gjort en handväska.

Hannes’ väska har handbroderade pärlor (syns knappt för mönstret är så brokigt, men dom är där och han har sytt på dom för hand), och stängs med en tryckknapp.

Det roliga är att han själv har bestämt hur den ska se ut, vilket tyg det ska vara, vilka pärlor och hur dom ska sitta, och sen genomfört det hela vägen. Det finns mycket jag skulle kunna tala om för honom om hur man gör handväskor, men jag höll mig till basics och några tips som tex att det är bra att fålla och att sy sidsömmarna från avigan.

Min ambition här är att han sa få lite tips och tricks med sig på vägen och lära sig hur man gör när man syr och tänker i flera led för att få det som man vill.

För det är väl tveksamt om dom lär sig det i syslöjden. På Hannes skola får dom tydligen sy i papper, sittandes två och två vid maskinerna. Vad hände med att göra makramé, sy ryggsäckar, gympapåsar och annat som vi gjorde? Blev det för dyrt så ungarna idag får sy i papper?! Känns inte helt genomtänkt.

 

Pysselsöndag

Solen vräkte ner och det var en varm och fantastisk höstdag. The best.

Men det hindrade inte att vi satt inne och lekte med lera, jag, H och A. Dom hade varit ute och vittjat pyssellådan i friggeboden och hittat en massa oöppnade Play-Do-burkar. Vi satt i flera timmar.

Jag gjorde pärlor att göra halsband av, Adam gjorde regnbågar och Hannes gjorde en kärleksförklaring till Linnéa Claeson – regnbågsfärger såklart. Det blev några varmkorvar, en prinsesstårta och en tallrik med mat också…

Inte riktigt så avancerat som SOMLIGAs (yes, jag menar dig M) men himla roligt iallafall. Inte lika roligt när det torkar och allt faller isär men äsch, det är skapandet och kreativiteten som är det viktiga.

Något kom emellan

Det är bra med planer, men dom är ju som bekant till för att ändras.

Således blev inte kappan mitt nästa syprojekt, utan det kom en liten tröja och stack emellan.

Hemma sjuk hela dagen igår och idag men betydligt piggare idag gjorde att jag kunde hörsamma äldste sonens önskemål om en ny tröja. Vet inte om den blev vad han tänkt sig men glad blev han iallafall.

Det var det vanliga Creative Workshop 301 jag använde, den smala modellen, och tyget är köpt på Myrins en gång när jag var där och tyckte att det kändes som att jag inte kunde gå därifrån utan att köpa något 😀 En anledning så god som någon…eller kanske inte…

Notera moroten i högsta hugg! Sunda barn vettu!

Nästa syprojekt

Jag ska sy något till mig själv härnäst, och jag tänker mig att det ska bli en kappa. I mina Ottobretidningar har jag lite olika mönster på kappor, men ingen som är riktigt lång (det går ju rätt enkelt att modda) och heller ingen som har huva (betydligt mer jobb att modda).

Vad har man för nytta av en kappa för höst/vinterbruk som går till halva låret och inte har huva, jag bara undrar?! Då fryser man ju ihjäl sakta både nedifrån och uppifrån så vad är vitsen?

Nu måste det ju inte vara ett Ottobremönster, det finns ju andra producenter också kan man tycka. Men en snabb sökning på Les Internet ger att det inte är så många. Inte som väljer att lägga ut sina mönster till försäljning på nätet iallafall.

När jag gjorde min regnrock var det ett mönster som jag modifierade en del och det blev bra, så kanske det mönstret i kombination med det här från Ottobre kan bli det jag söker?

Medan jag grubblar kollar jag igenom mina broderifiler efter något kul att sätta på kragen, ärmen eller nåt annat. Här är kandidaterna just nu:

  1. Blomma med Applique, vilket betyder att man lägger ett tyg under i det som nu är vitt och så syr man fast det med mönstret i bilden. Då kan man välja att tex ha en orange blomma med ett rutigt tyg under, vilket kan bli rätt snygga varianter.

Den är ca 7×7 cm stor.

 

2. Nästa förslag är en liten minirabatt eller rad med 4 blommor eller vad man nu vill kalla det. Enfärgad, går såklart att få i fler färger men då är det rätt mycket jobb i broderiprogrammet (vilket jag iofs verkar få gott om tid med nu ikväll eftersom jag ändå sitter fast på tåget i skogarna norr om Falköping för att någon är ute och ränner i spåret men nej jag är inte bitter…).

Det här arrangemanget är något mindre än det förra; ca 6×6 cm

3. Ännu en blomma, men i en annan stil. Den här är mer som om man hade sytt det för hand, mer som en ”streckad linje”

Det gör att man inte ser den lika bra i ett ulligt fluffigt kapp-tyg och det är såklart till dess nackdel. Den är inte så stor heller, bara 2×4 cm

Och så kommer den sista figuren för tillfället; sköldpaddan.

4. Petroglyph-sköldpaddan

Den här har jag haft förut på en handväska. Ett välgjort, tätt broderi som man faktiskt kan göra som Applique om man vill, bara att lägga ett tyg under när man broderar.

Den är 5×4 cm stor.

Jag vet inte vad det ska bli än; tyget i kappan blir nog ljus petrolblå ull som jag hittat på tyg.se, men den ska vara varm så den måste nog fodras med ett annat ulltyg också…

Time will tell.

 

Något vackert

I söndags var det dags för gudstjänst igen. Inte min grej direkt. Om jag hade varit religiös hade jag väl menat att det var Guds sätt att pröva mig när Han tvingar mig att sitta igenom det där, men….om jag varit religiös hade jag ju inte sett på det på det sättet, så resonemanget faller på sin egen orimlighet.

MEN. Jag var där av en anledning; för att sjunga med den fantastiska Haga Motettkör (som jag fortfarande inte riktigt fattar att jag kom med i när jag provsjöng förra våren, för den är så himla bra). Vi gör några gudstjänster varje år, så det är bara att gilla läget.

Jag ska inte gnälla om kyrkan och vad jag tycker om den, istället vill jag dela med mig av ett stycke vi sjöng; Sainte-Chapelle av Eric Whitacre. Så fantastiskt vackert. Dra upp volymen, slappna av i 6:36 minuter, lyssna och njut av Mikael Carlssons inspelning av Haga Motettkörs framförande:

Kyrkan Sainte-Chapelle i Paris. Foto: http://www.sainte-chapelle.fr