Blommigt linne i linne(tyg)

När mannen drar till Stryn (Norge) för att åka skidor blir det sena kvällar för mig. Symaskinen åker fram (och ner till huset i Åsa), och några lass med tyg och mönster ligger i högar och bara väntar på kvällen. För det är då jag sätter igång; när middagen är avklarad och det är kväll, och sen kan jag sitta hur länge som helst. Det börjar bli en del syfel sådär vid ettiden på natten så det brukar vara en naturlig tidpunkt att sluta för att inte skapa mer arbete än vad som är nödvändigt.

Till en lång Kristi Him kom det med tre Ottobre-tidningar och fem olika tyger. Ett dygn senare var den första produktionen klar; ett linne.

Och det är välgjort; Broderat linnetyg ytterst och en tunn bomullsvoile under som foder men inte så läskigt som nylonfoder.

Mönster från Ottobre nr 2-2015, och tyget har jag haft så länge att jag glömt var jag köpt det…men jag har ett likadant med grå bas, så det kommer väl snart också.

Syprojekt 316 är klart.

 

Tröja till en stjärna

2018-05-05 23.04.29-1.jpgYES! Äntligen behöver barnen kläder. Eller ett av dom iallafall. Långärmade T-shirts var tydligen en bristvara. Jag klippte tyget igår och sydde idag, och när det tar en timme att göra en tröja, då börjar det bli ekonomiskt försvarbart. Well någorlunda iallafall.

Så nu gick det sista av tyget med stjärnorna, som blivit en jäkligt snygg hoodie, en kudde och nu en tröja. Inte illa! Tyget köpte jag på Myrins förra sommaren.

Syprojekt nr 315 är klart.

Vintern kommer

Knappast nu men så småningom, och då gäller det att vara förberedd med varma kläder att ha på jobbet. En kjol i mörkgrönt och blommigt ylle med fjärilar på till exempel.

Syprojekt nr 314

Fint gjord med infällda fickor, men jag ser att min färdiga kjol inte alls ser lika kurvig och fint ut som Ottobres tidningsbild.

Hrmpf. Den passar bra iallafall, så jag kanske är lite fyrkantig (även i kroppsformen) och jag gissar att den kommer värma gott så småningom.

Jag har tyvärr inte mer tyg, annars hade jag gärna gjort en kavaj i samma tyg, det hade varit snyggt.

Mönster från Ottobre nr 5-2013, tyget tror jag att jag köpte i Tartu 2012!

Cork, dag 4 – Resultatet

På podiet sitter juryn och prisutdelarna.

Ok låt oss bara få det ur världen. Vi vann pris för bästa låt (Herr, wenn trübsal da ist) – YAYYYYYY, men Adolf Fredrik vann hela tävlingen. Fan. Ja jag är svinbitter. Jag trodde inte vi skulle vinna, nä jag var helt övertygad om att den ungerska kören var en given etta, men dom drog över tiden och fick poängavdrag som blev helt avgörande för deras del. Om dom inte gjort det hade dom kommit trea (så gissa om DOM är bittra…). Men jag trodde INTE att AF skulle vinna. Eller att en irländsk kör som var väldigt nja skulle komma tvåa. Den finska manskören var en värdig trea.

Nä vi kom fyra. Elva hundradelar efter trean….nämnde jag att jag är lite bitter?

Cork, dag 4 – Gudstjänst (puh…)

Så var det back to business igen efter körtävling och fest, och vi skulle sjunga på en gudstjänst i en kyrka i södra Cork. Och sjunga på gudstjänster kan vi ju…

Det var en ganska ovanlig kyrka; rund och såg väldigt liten ut utifrån men var enorm inuti (hur har dom gjort det tricket?). Toppig i taket, ett stort cirkulärt schakt längst fram som släppte ner ljus på altaret så det lyste sådär lagom himmelskt på det. Otroligt coolt och snyggt faktiskt, och om man tror på det som sägs där inne är det nog väldigt effektfullt dessutom.

Vår plats var längs ena sidan där det fanns några bänkar. Mycket underhållande faktiskt; eftersom golvet sluttade ner mot altaret och våra bänkar stod i sidled så gled vi sakta nedåt mot altaret på de mycket blankpolerade bänkarna. Det hade vi kul åt länge, vi ateister som satt längst upp i hörnet (i början) och sakta gled nedåt 😀

Det var rätt mycket folk faktiskt, helt klart att kyrkan är av visst intresse här på ön. (vilket är dagens understatement. Dom är tokreligiösa). Väldisciplinerade också, visste precis när man skulle sitta och stå, böja sig framåt, mumla vissa saker osv osv.

Vi trodde det skulle vara en lång process det här med rabblande och mumlande i timtal, men ack så fel vi hade. 40 minuter tog det – heja! Jämfört med hemma där en timme är snabbt. Men så hade dom effektiviserat en del – tex läste dom inte trosbekännelsen högt alla tillsammans, utan prästen rabblade snabbt typ ”jag tror på fadern den allsmäktige som bla bla” och hela församlingen sa snabbt ”I believe”, och som kom nästa ”jag tror också på bla bla” ”I believe” och så ett varv till och avslutat med ”I believe” och så var trosbekännelsen över på 20 sekunder. Strålande.

Verkade vara en bra präst också. Han nämnde de som avlidit i församlingen i det senaste (senaste veckan?) och hade hängt med tillräckligt så att han vände sig specifikt till oss svenskar och sa att församlingens gäster här idag (vi) just lidit en tragisk förlust med en stor artist som dog i veckan och att det var en förlust för musikvärlden (Avicii). Väldigt omtänksamt tycker jag.

Fantastisk akustik för övrigt, det var en fröjd att sjunga där inne, och en väldigt fin kyrka.

Efteråt hade de dukat upp världens kakbuffé bara för oss i en liten lokal i kyrkan. Massor av hembakt, lite köpt också, men ett överdåd av bakverk. Då är det liksom inte läge att säga nej till de där gulliga tanterna som är så snälla, utan man är duktig och äter kakor. Fast man inte vill. Och alla är nöjda. Och det var goda kakor…

Cork, dag 3 – Tävlingsdag

Så var det tävlingsdagen, dags för FITC – Fleischmann International Trophy Competition.

Vår slot var kl 20:32 som nummer 2 av totalt åtta körer som kämpar om den åtråvärda(?) pokalen(?) som kanske är resultatet av en förstaplats. Iallafall kämpar man om förstaplatsen, det är ett som är säkert.

Mycket nerver i spel, kul att se hur en hel kör slutar spralla och bli mer samlad, inåtvänd och koncentrerad allteftersom starten tickar närmare. Och så var det tillslut vi som skulle hämtas in.

Och vi var bra, riktigt bra. Vi ska inte skämmas över vårt framträdande eller tänka att det var något vi kunde gjort bättre, och alla var glada och lättade efteråt. När vi kom tillbaka till ”väntsalen” fick vi lite applåder av Adolf Fredriks Kammarkör till och med. Inte för att dom hört vad vi gjort (det var ljudisolerade skott mellan väntsal och konsertsal), men lite cred för att vi hade genomfört det.

Efter paus fick vi sitta inne i lokalen och höra de då fyra återstående bidragen; Adolf Fredrik, finska Valkia, en irländsk och en ungersk kör. Och jag måste tyvärr meddela att jag känner mig ganska säker på att den ungerska kören har vunnit. Men det får vi veta imorgon.

Har inga bilder tyvärr, för vi kunde inte ha med oss något in i lokalerna (gick utan jacka från hotellet brrr)

Cork, dag 2 – Sen kväll i onödan

Idag har vi provsjungit lokalen vi tävlar i imorgon. Inte den bästa akustiken och vi står på armlängds avstånd från varandra, så det gäller att tro på sig själv…

På eftermiddagen träffade vi de andra körerna vi ska tävla emot imorgon, och vi gick upp på scenen en och en och sjöng ett stycke var för att presentera oss för varandra. Personligen gick det urkasst på vårt stycke, men det är ju som tur är inte ett av dom vi ska tävla med.

Lite slappande i solen och en lunch bestående av fish’n’chips (börjar bli lite trött på pommes frites nu faktiskt) och en öl hann vi också med emellan allt.

Varmt och skönt, det dröjde inte länge innan de flesta låg i gräset

På kvällen var det en konsert vi skulle gå på, med en brittisk ensemble, Tenebrae. Jag hade ärligt talat inte en aning om vad de är för ena, men alla pratade så varmt om dom och sa att dom var helt fantastiska, att mycket av den repertoar vi har i kören finns med dom på Spotify, så jag blev ju nyfiken. Dessutom vill man ju inte verka obildad, så bäst att hänga med – alltid lär man sig något 😀

För det första så består tydligen Tenebrae av 16 personer, 8 herrar och 8 damer. Med på konserten var 6 herrar och inget mer. Dom började sjunga på läktaren bakom oss, underbart vackert, sakral typ kyrkosång (märks att jag uttalar mig som ett proffs va?) så det verkade lovande. Det höll ca 10 minuter, sen kom dom ner i själva kyrkan och där tänkte man att det skulle fortsätta. Och visst fortsatte det, men med 30 minuters munkmässande i en melodi på ca 6 toner som upprepade sig kanske 20 gånger. RÄTT enformigt. Dom stod upp och satte sig ner och bugade som en del i sången, men om man inte kan sin gregorianik och sina kyrkorecitativ (vilket jag inte kan) tröttnar man (=jag) tillslut. Och jag märkte att jag inte var ensam om det.

Ja alltså roligare än så här blev det inte. Ja förutom att dom reste sig upp emellanåt och bugade sig mot varandra. Visst, vackert genomfört och jag har väl aldrig hört några sjunga så rent, men så FRUKTANSVÄRT tråkigt.

Efter den där mördande halvtimmen blev det bättre, men det var så dags då när man redan var helt slut.

Rätt snorkigt tycker jag att inte ha ett program som publiken kan följa med i och förstå vad dom gör, att bara tro att det räcker att det är ett känt namn som framträder så behöver man inte göra mer. Applåderna efteråt var väl så entusiastiska som situationen krävde, men inte mer. Man ville ju inte ha ett extranummer….

Visst lärde jag mig något av den här konserten – att inte gå på en konsert bara för att andra säger att den är bra, utan göra min egen research först.