Rädda fikonet!

I Åsa har vi en fikonbuske som är ett arv från min mammas hus i Orminge. Fikonet bodde i en stor vit kruka på hennes och T’s inglasade veranda, och gav massor med frukt varje år. Så när huset såldes och pendlarlivet Hälsingland-Cypern började så fick jag det här fikonet. Yum, tänkte jag och satte ut det mot solig södervägg nere i Åsa.

Men fikonet gillar inte att bo ute i den svenska sommaren. Eller vintern heller för den delen. Det överlever och ser ut att må bra, och det kommer en del frukt varje år, men i det här hemska klimatet vi har är det aldrig tillräckligt varmt för att fikonen ska hinna mogna innan hösten kommer.

Ja förutom sommaren 2018 då när halva Sverige brann upp, men då blev det inget heller för att vi inte vattnade tillräckligt. Tänkte väl att det knappt skulle behövas med tanke på att dom växer nere på Cypern utan att få en droppe vatten mellan april och november, men det funkar kanske inte likadant med nordiska fikon…

Anyway, för att hjälpa den här stackars busken lite på traven investerades det i ett växthus. Eller snarare en liten plastkuvös i pocketformat, precis lagom stor för att rymma fikonet och två andra plantor som behöver skyddas lite extra. Det var en stor investering, 229:- på Biltema, och det här mina damer och herrar är kvalitet som känns ut i fingerspetsarna, det här är ett växthus som kommer hålla i åratal. Om det inte blåser bort, vilket grannens tydligen gjorde och hittades långt ute på åkrarna.

Men det blir en annan historia. Nu håller vi tummarna för fikonbuskens vällevnad.

Grovarbete i trädgården

När det nu är semestra hemma som gäller och man dessutom har en fixarkunnig bättre hälft som är utan uppdrag, så är det en bra idé att passa på att få saker gjorda. Jag vill tex utvidga den odlade delen av trädgården mer så man kan få upp lite volym på grejerna. (Ja jag vet att det innebär att man måste få upp volymen på arbete man lägger ner också, thank you very much.)

Men för att utvidga landet måste vissa saker bort, och det måste ske i en viss ordning. Mer exakt måste

  1. en jättestor hög av tegelpannor flyttas. För att kunna flytta dom måste
  2. två stora plastpallar med kompost och en stor hög med trasiga tegelpannor och annan trasig keramik bort. När det är borta kan tegelpannorna flyttas till där kompost och trasig keramik står idag, och
  3. det lilla märkliga skjulet som gömmer sig i ett hörn av trädgården och som jag inte för mitt liv kan komma på vad det är bra till kan tas bort.

Så vi börjar med lergods och kompost, ok? Men första steget i att få bort det trasiga lergodset är att röja bort en massa brännässlor som växer där, så man rent fysiskt kan komma åt lergodset utan att bränna fingrarna av sig.

Okej, då börjar vi med brännässlorna istället (och försöker komma ihåg att målet med det hela är att få en större odling, the bigger picture, ok?). Och som det är när man börjar dra och slita i nässlor, så är det en fascinerande härva av rötter som dras upp, och det är faktiskt väldigt roligt – eller iallafall väldigt tillfredsställande att dra upp dom som lösa trådar i en stickad tröja.

Och innan man vet ordet av har man börjat härja bland alla runda stenar som ligger i ett hörn där muren rasat (bortanför det märkliga skjulet), och det är DÄR det hela börjar. Med att en trasig mur börjar byggas upp.

Det där är alltså den LILLA högen med tegelpannor. Den stora, den som ligger i vägen för expansionen av landet, är myyyycket större och längre till vänster, bortanför det lilla märkliga skjulet som anas till vänster.

Så efter några timmars ogräsdragning och stensortering börjar alltså uppbyggnaden av stenmuren att ta fart. Den har ju bara varit raserad i X antal år så stenarna låg i vissa fall så djupt i gräsmattan att man behövde använda verktyg för att få upp dom, men varför stressa fram jobb? Helt onödigt. Men idag hände det alltså. Någon timme senare såg det ut så här

Märkligt skjul till vänster, trasigt lergods till höger. Fullkomligt perfekt (jajemen) mur i mitten

Stenen som blev över lägger vi runt huset.

Bruten rygg och överansträngda muskler, men det var det värt! Steg 1 i 15-spelet är avklarat, nästa är att slänga tegel/keramik-skräp. Får se när det händer.

Göteborgs Stad försöker få oss att gå mer

Det är mycket prat just nu om att coronapandemin inte på långa vägar är över. Att vi väntar på nästa våg, att det definitivt inte är över, men att alla börjar tröttna på restriktionerna. Restriktionerna som i ärlighetens namn inte är så hårda för tillfället, så de bör inte vara något problem att följa dom. Men jag ser ju hur jag själv börjar tulla lite på de gränser jag tidigare satt upp för mig själv – jag har åkt buss en gång, spårvagn fyra gånger (sen i mars alltså, inte per dag), och jag har träffat kompisar både hemma hos oss (utomhus) och hemma hos dom (inomhus). Så det finns anledning att bli påmind.

För att inte vara nära varandra och för att låta cyklarna bre ut sig lite mer i stan har Staden gjort lite insatser. Dom låter cyklarna bre ut sig mitt i gatan med fina, tydliga blå linjer och bilarna får maka på sig, mycket trevligt tycker jag.

De har också ställt upp skyltar som visar hur långt det är att gå i olika riktningar – antal minuter, inte meter, och dessutom har Västtrafik gjort om spårvagnskartan så den visar sträckningarna som vanligt fast med antal steg istället.

Enligt den kartan är det ca 4600 steg hemifrån och till jobbet, vilket stämmer ganska så precis, så man kan väl anta att den stämmer på övriga sträckor också. Bara att ta på sig skorna och ge sig ut och kolla!

Försöker vara trendig och hipp (försöka duger, eller?)

Sen några år tillbaka finns det finns REKO-ringar runt om i väst, eller kanske i hela landet. Det är småodlare, djuruppfödare, biodlare och liknande som säljer sina produkter från bakluckan på bilen på en samlingsplats någonstans, bland annat på parkeringen på Chalmers. Dit gick jag idag, för det är ju så trendigt att köpa närproducerat från lokala småproducenter och vem vill inte vara lite trendig (enda chansen för mig att vara trendig, någonsin)?

Kön ringlar lång till Gbg Sodas skåpbil. Ser den inte så lång ut? Well, det är för att alla står så glest emellan nu för tiden så en kö är 5 ggr så lång mot vad det brukar vara.

Men jag skippade kött och ägg av uppenbara orsaker, honung har vi hemma så det räcker, och för tillfället ett överflöd av grönsaker. Men jag föll för Gbg Soda och deras frestande läsksmaker. Eller förlåt, det heter säkert inte läsk om man ska vara lite trendig, så vi håller oss till ”Soda”.

Anyway, vad sägs om de här smakerna: Ginger, Limoncello Soda, Limoncello Passion, Black Currant, Apfelshorle, IPA (0,5%), BBQ Cola, Kombucha Sour och Habanero cola. Jag är en sucker för limoncello, så de två smakerna var självklara. Alkoholfri öl är alltid intressant, så den blev det också.

Starka smaker är inte min grej, så BBQ och Habanero var inte aktuella. Jag är inte SÅ trendig att jag dricker Kombucha riktigt än (det har ju bara varit trendigt i 5-6 år…), men istället gick jag för de andra.

Sex olika smaker blev det, och en provade jag nu ikväll; svarta vinbär. Eller, Black Currant, som vi trendiga säger.

Jättegod smak, läskande men inte lika söt som vanlig läsk, och en härlig hallonröd (!) färg. Tur att jag köpte tre till, för det här kan bli en vana.

Kolla in Gbg Soda, verkar mycket lovande!

Heja livet i stan!

Trots att det är fantastiskt skönt att vara nere i Åsa ute på landet, med får som bräker i hagen bakom huset och havet 5 min gångväg bort, så är det varje gång lika underbart att komma in till stan igen och vara här. Jag är som ett barn, eller en guldfisk kanske;

Innan: ”Nej jag vill inte in till stan, det är så skönt att vara här nere i grönskan”

När jag kommit in till stan: ”Ååå det är så skönt att vara här inne i stan och inte få lappsjuka” och har helt glömt bort att jag nyss inte ville in över huvud taget.

Så nu är utsikten över uteplats, rabatt, grönt gräs (well, inte så grönt längre efter all torka, men rent principiellt är det grönt) och bräkande i fjärran utbytt mot det ljuvligt vackra röda Karlsson-på-taket-hustaken, utsikt över husen uppe på Raketgatan och den gigantiska kastanjen på Linnégatans innergård. Och jag är såååå lycklig.

Det där med caféliv får sig ju en törn i dessa dagar, men när en kollega undrade om vi inte skulle ses på en snabb kaffekopp på Bar Italia här i närheten så kunde jag inte säga nej. Så nu har jag brutit mot mina coronabegränsningar och suttit vid samma bord som två andra som jag inte träffat på ett tag. Och ja, jag är lite skraj efter det, men guuuud va trevligt det var, och vad normalt det kändes. Det ska sägas att det över huvud taget inte var trångt där inne tack och lov, men ändå…

Och sen uppför backen och hem igen. Och fasen va fint Linnéstan är ändå!!

Skansen Kronan tornar upp sig bakom Linnégatan och det lilla märkligt ensamstående gröna huset. Undrar hur länge det får stå där utan att någon vill bygga runtomkring. Eller, vem är det som bor där och äger marken som lyckas hålla det så ensamstående?
Uppe på backens topp och blickar ner över Övre Majorsgatan. Så himla fina hus här uppe, och fina balkonger med sol hela dagen. Raketgatans grönska i fjärran

Älskar Göteborg!

Äntligen sommar

Morgondopp

Så är det äntligen riktigt sommarväder, uppåt 30 grader. I löve it.

Bara det regnar emellanåt så vi inte får den där fruktansvärda brandrisken. Här på Västkusten regnade det en hel del förra helgen, så förutsättningarna för brand är väl lite sämre än på andra håll, men några dagars hetta så är det kört. Hoppas på regn imorgon.

Mitt projekt med att bli en badtant går rätt dåligt. Jag avskyr att bada i för kallt vatten, men jag kände mig väääldigt modig i morse när jag, O och H var nere vid halv åtta och tog oss ett dopp. Det var…hur är det man säger…UPPFRISKANDE….just det, det var det. Dvs rätt kallt, men det gick utan att fötterna domnade och otroligt skönt efteråt. Jag måste bli en badtant.

Det var för övrigt en riktig badtant nere samtidigt som oss, en som såg ut och agerade precis som en badtant ska. En veteran i badrock, badmössa och tofflor, som lugnt vandrar ner på stranden, droppar badrock och tofflor utan att stanna upp nämnvärt. Så går hon rätt ut i vattnet utan att tveka tills vattnet är i höfthöjd ungefär, då hon lugnt lägger sig bakåt och doppar sig. Simmar en stund, lugna metodiska tag (hon tycker uppenbarligen inte att det är så kallt som jag tycker), vänder sen om, går upp, badrock och tofflor på och går hem lika lugnt som hon kom ner. Min idol.

Somliga av oss har ju inte semester än, så några timmar med kontorsarbete var nödvändigt innan det fick bli en mycket tidig fredag, och sen på’t igen – ner till stranden. Gott om plats på stranden närmast oss, lite mer folk på piren och stranden längre bort, och jag törs inte tänka på hur mycket det är på Vita Sand nere i Åsa centrum, men här är det inget problem att hålla avstånd.

Storavik i Åsa

Hade ju varit trevligt att ha gäster, hade ju varit trevligt med besök från Oslo, Stockholm, Hälsingland eller andra ställen, men nej. Efter pratet om att vilken blodgrupp man har påverkar hur man klarar Covid-19 så blev jag (om möjligt) ännu mer försiktig. Tankarna nu är visst att personer med blodgrupp 0 klarar sig bättre än dom med A, för A saknar motstånd mot något som 0 har. Blodgrupp B pratar man inte ens om för det är så få (0+A är 85% av Sveriges befolkning), men det är sannolikt samma för dom fast ett annat motstånd som B saknar. 0 är tydligen grejen. Jag har AB, så då är det väl två saker jag saknar då, och det kanske inte är så käckt.

Upp i huset en stund medan dagen svalnar (25 grader fortfarande kl 20), sen ett kvällsdopp. Fler än vi som tänkte samma sak.

O och H badade, men inte jag. Jag är ju ingen riktig badtant, så jag passade. För svalt i luften, säkert inte mer än 23 grader och svalkande fläkt.

Koja 2.0

Efter att ha rivit den gamla kassa kojan vi hade i oxeln började det smidas planer på att bygga en ny. Ett förestående övernattningsbesök nästa helg av två klasskompisar blev katalysatorn som fick planerna att sättas i verket – knappt 4 m upp i vårt enorma körsbärsträd.

Det är ett gigantiskt körsbärsträd, och det ser ut som en snöstorm när blombladen faller av. Friggebod för storleksjämförelse.

Ska man bygga så högt upp och dessutom till så stora barn så är det förstås viktigt att kojan är ordentligt byggd av bra virke – inga halvruttna restbitar från något annat som varit ute i väder och vind. Så under ledning av byggnadsingenjör O Edlund, vars permittering kommer väl till pass här, har kojbygge 2.0 satt igång.

Riktiga reglar undertill, golv som snattas från insidan av stallet (dvs torrt fint virke som bott inomhus hela sitt liv) eftersom det ändå ska bort, och så kör vi!

Villkoret för bygget har varit att barnen ska vara med och bygga, annars bygger inte O något heller. Vid en tidpunkt när plattformen var klar var motivationen hos A o H av det lägre slaget. Det avhjälptes med ett enkelt konstaterande att om det inte finns väggar på kojan när kompisarna kommer ner så kan dom fetglömma att dom får vara och leka i kojan.

Tre tioåringar trängas 4 m upp i luften utan skydd? Nej tack.

Och det fick fart på dom minsann, speciellt H, vars kompisar det är som kommer ner… Idag har dom tex hållit på hela dagen ute i regnet och snickrat och grejat, och nu börjar det verkligen likna en koja.

Dom går alltså till stallet och monterar ner  innerväggarna (som ändå ska rivas), bär ut dom till körsbärsträdet, sågar till och monterar. Himla praktiskt.

Gamla innerväggarna i stallet blir nya ytterväggar i kojan. Dom ska målas och det kommer bli tak på, så det håller nog tillräckligt länge. Tidshorisonten för kojan är 2 år, sen tror vi inte att dom är intresserade längre.

Så nu börjar det verkligen se ut som en koja; hål för fönster (dom har hittat en bit plexiglas) är inlagt mha reglar, väggar är på gång och snart har dom (vi) ett drömhus uppe i ett träd till glädje för både stora och små (takhöjden blir runt 190 cm).

 

Bryter isoleringen

Det är en kille i vårt kvarter som har öppnat ett café. Javisst, ett café till i Linnéstan, hur i all världen ska han kunna konkurrera…Men det är ett väldigt skönt litet fik, och just nu är det väldigt bra (för mig) att han inte har så många gäster, även om jag hoppas att han ska ha det snart för jag vill väldigt gärna att hans fik överlever.

Och idag tröttnade jag på hemmakontoret, tog min lilla läsplatta laddad med en rapport jag skulle läsa och grubbla på och gick ner och satte mig på fiket.

Det är ett pyttelitet ställe, fyra tvåmansbord och det är det hela, plus en liten uteservering som det tyvärr var alldeles för kallt för att sitta vid idag, men ändå.

Jag tog det ena tvåmansbordet i ett hörn, och sen satt andra vid ett annat tvåmansbord så långt ifrån varandra som möjligt. 2 meters avstånd? Nä men en och en halv iallafall, kändes ändå tryggt.

Ruskigt skönt att komma ut lite och låtsas som att allt var som vanligt en timme. Även om jag hela tiden var beredd på att gå om det skulle komma fler gäster än vi som redan var där…

Tidig morgon, dubbel dag!!

Kanske det uttryck jag avskyr mest, sannolikt för att det är så extremt hurtigt och jag är rätt morgontrött av mig. Men väljer man att bo på landet (jag har varit här nere i över en månad nu, med undantag för en vecka i stan) så måste man gå upp tidigt om man har barn som går i skola i stan – även om jag själv har 1 minut till kontoret.

Och plötsligt händer det. Jag får på mig springkläderna direkt när jag går upp, och när dom andra tar bilen in till stan så ger jag mig ut på min runda.

Väldigt fridfullt här på morgonen. Eller förresten, här är det alltid fridfullt, dvs det är sällan man möter en människa…

Jag har ett program jag följer och som jag har kört ett tag. Egentligen är det 3 ggr/vecka i 12 veckor, men jag brukar köra dubbelt, dvs samma vecka 2 gånger så ökar man inte på så fort. Smart eller slött? Ja vem vet. Så länge jag gör det är det en seger, för motion är verkligen inte min grej. Men med Per-Anders Fogelström i lurarna, läst av Helge Skoog så blir det helt ok, nästan så jag glömmer bort att jag är ute och springer.

Jag sa nästan, ok?

Drygt 4 km på 30 min enligt strukturen

Gå 5 min (uppvärmning)

Spring 5 min

Gå 3 min

Spring 8 min

Gå 3 min

Spring 5 min

Gå 5 min (nedvarvning)

Det är Vecka 6 Dag 1

 

Och så här nöjd är man efteråt