Dagen då våren kom till Åsa

En fantastisk vårdag med tio grader varmt och strålande sol nere i Åsa! En dag då jag tyvärr stod inne större delen av dagen och gjorde ett försök på veganska keftedes (funkade rätt så bra!) med bulgur, men på eftermiddagen pallrade jag mig ut.

Hannes ville följa med, så jag gick inte helt ensam. Ja Snigel var också med förresten, ni vet Björnes kompis. Jag köpte Snigel långt innan jag fick barn för jag tyckte den var så söt med sina hjul (och inte för att jag såg på Björnes Magasin, för DET var jag för gammal för), och han har väl legat och mognat rätt länge sedan inköpet. Men Hannes har gjort Snigel till en kär vän och har honom med och förklarar saker (”Det där är en bil, jag sitter här, Adam sitter där”, ”Det här är en kundvagn, den lägger man maten i”), så självklart skulle han med på promenad.

Och han rullade på rätt bra faktiskt. Så länge det bara var lite grus på asfalten, that is.

Vi gick ner till stranden i det strålande solskenet, försökte vara diskreta med att hitta en cache under en brygga (det gick halvbra när det var en hög ungar i elvaårsåldern som fiskade samtidigt, men dom var ju å andra sidan helt absorberade av sitt fiske och varken såg eller hörde något annat) och tog strandvägen hem.

Via ett litet skjul på stranden som också har en liten skatt i sig som jag redan hittat men inte Hannes.

 

En underbart skön eftermiddag, bara en liten stund men som kändes som en evighet innan vi gick hem och fikade.

På väg hem

Så har jag lämnat min ö och mina barn för den här gången.  Barnen grät på bryggan och jag grät inombords för att inte få vara kvar där ute med dom.

Om man tittar mycket noga på bryggan ser man gråtande men vinkande barn. Ja som en god mor var jag uppe på övervåningen och vinkade såklart (mer flax än något annat – höll på att glömma detta viktiga!!

Jag vill verkligen inte åka därifrån. Inte idag och inte imorgon.

Det finns ingen affär längre ute på Nämdö; de som drivit Guns Livs i alla år sålde förra året och ingen kommer driva butik i år. Ladza fastigheter AB har köpt fastigheten och hade tänkt ha matbutik där som vanligt, och om jag förstod det rätt även gå vidare med annan näringsverksamhet, vilket är välkommet. Tyvärr hade dom inte tillstånd att driva den typen av verksamhet från Livsmedelsverket om det här stämmer, så dom får inte öppna butik.

Den här affären är navet i vår del av skärgården – det var ICA Supermarket, ombud för Systembolaget, en liten restaurang och en mack. Och nu ska den inte öppna?! Jag och E är galet sugna på att anta utmaningen, kanske lika bra att vi inte heller har några tillstånd så slipper vi tänka mer på den saken.

På deras hemsida står det att dom ska ha affären öppen 2018 och jag hoppas verkligen att det stämmer, för annars blir det nog tomt med sommargäster på öarna runtom.

Men nu är jag på väg till mitt andra hem i Göteborg.

Men jag ska ta upp med min chef, som håller på och planerar för vad jag ska och alla andra jobba med 2020 (jo det är sant!) att jag vill ha ett uppdrag som kan skötas på distans i 6-8 månader och börja planera för att äntligen få vara där en längre tid än en vecka här och där. Det måste bli av, annars blir jag väldigt olycklig i det långa loppet. Jag vill inte vänta med en sån sak tills jag är pensionär – fan, vem vet om man ens får bli pensionär, jag kanske får en allvarlig sjukdom eller blir överkörd av en bil…

Carpe Diem för bövelen!

På mitt HappyPlace

Kom till Stockholm sent igår kväll och idag upp tidigt för att hinna med båten ut till mitt kära Orrön. I min värld heter det fortfarande Orrö, men jag inser att jag inte kan vara så bakåtsträvande, så OrröN it is.

Men dagen började med den här utsikten från sängen (=bäddsoffan i vardagsrummet) när jag vaknade av mig själv klockan 6 på morgonen:

Grace glider ljudlöst in i Stockholm i gryningsljuset…sämre kan man ha det.

Några timmar senare glider vi själva in – inte fullt så ljudlöst, men ändå – vid bryggan på Orrön. Vi var inte ensamma; de andra stammisarna som liksom min pappa och hans fru mer eller mindre bor här ute på ön var också på väg ut, och imorgon kommer det väl ännu fler för påskfirandet skulle jag tro.

Det har varit en fantastisk dag idag med strålande sol från klarblå himmel hela dagen. Termometern uppe vid huset visade i solhörnet att det var 40 grader varmt, och det stämmer nog just där och på den sidan av kroppen som vetter mot solen. Vi satt ute och fikade och det var helt underbart.

Pappa glassar i solen och Elsi hjälper våren lite på traven.

Vi var nere vid sjön också och på vägen dit plockade vi björkris som vi ska pynta med fjädrar imorgon. Isen i vår vik är tydligen två decimeter tjock, men längst in var det mycket luft i den så det krasade friskt när man gick där. Jag skulle gärna gå ut till stenen, men jag vill gärna ha någon annan vuxen med också ifall det händer något, och inte bara två barn att förlita sig på.

Vindstilla, vintrigt, sol, barn som leker otroligt bra tillsammans och har den där barnsliga upptäckarglädjen, korv med bröd till lunch (och en lite hutt till minsann!), kaffe på altanen…. vad mer kan man begära?

Jag smider långtgående planer på att tillbringa en längre tid (ett halvår ungefär, längre tror jag inte jag står ut) här ute, och de planerna får näring av att vara här när det är så här fantastiska dagar. Vi får väl se vad det blir av det.

Vi var på Universeum

Det var söndag, ganska kallt väder ute så inte frestande att gå ut men ändå tråkigt att vara inne hela dagen. Så vi bestämde oss för att åka till Universeum, där A hade varit med klassen några dagar tidigare. Och det var ju inget man ångrade direkt. Vi har varit där förut men det börjar bli ett tag sen, och det finns mycket kul och intressant att kolla på.

H är väldigt intresserad av kemi och kemiska experiment, så det var helt perfekt att det var experimentdags strax efter att vi kom….A roade sig själv under tiden medan jag och H (och ca 20 andra) tog på oss de vita rockarna.

Det fanns två experiment att göra och man fick välja ett av dom. Det ena var att göra regnbågsfärger i provrör, och det andra var….ja jag fick aldrig höra vad det andra skulle vara för det var så självklart att vi skulle göra regnbågsfärger🌈

Tricket var sockerlösning. Vatten med mycket socker löst i sig hamnar i botten och vatten med lite socker i sig hamnar på toppen. Färgar man dessa vattenlösningar med karamellfärg och häller i dom i provröret i rätt ordning…ja då har man gjort en regnbåge.

Dom jobbade två och två och vi föräldrar fick övervaka och hjälpa till lite där det behövdes. Dvs för det mesta inte. Och visst blev det en regnbåge till slut!

När vi kom ut satt A och gjorde en undersökning/gissning där man skulle välja vilket av två man trodde det var mest socker i. Några överraskande svar både för stora och små där kan jag avslöja.

Men så skulle vi in i regnskogen förstås och se alla djuren där. Och det är en riktig regnskog, dvs oerhört varmt och fuktigt. Jag orkade inte vara där inne så väldigt länge, och när killarna kom ut gick vi upp till havet och de lite svalare avdelningarna.

Det finns både tropiska och nordliga vatten, och båda två är fascinerande på sitt sätt.

Över huvud taget är Universeum väl värt ett besök, eller ja flera. Det finns så otroligt mycket att göra där och så många saker att se och experiment att genomföra, fundera på, mäta eller bara leka. Eller lära sig om växter och djur på olika ställen i världen.

Vi har skaffat årskort nu, det tjänar man in om man går tre gånger, och det tror jag definitivt att vi kommer att göra. En perfekt lekstuga för stora och små, och helt okej fika när man behöver pausa lite och en jättefin presentbutik med allt från gosedjur av allehanda ovanliga sorter till experimentlådor och jordglobar (dyyyyra jordglobar, men ändå).

 

 

 

Då har vi haft vinter i Göteborg!

Årets vinter kom tidigt – redan 19 november med ett rejält blött snöfall som kom hela förmiddagen och sen frös till hård, knottrig is hela eftermiddagen. Härligt. Då känner man att man lever.

2017-11-22 07.51.57.jpg

Men så smälte det bort de kommande 2-3 dagarna (trots att det var rätt kallt, mycket märkligt) och så igår morse var det dags igen för den andra vintern. Det var lite bättre…

Jag är väl kanske inte vargavinterns största fan precis, men det är kul att gå till jobbet när man möts av en pappa som frustande drar sina lyckligt skrattande barn uppför vår backe på en snowracer (ungar generellt gillar ju vinter).

Och så är det sådär fint och lulligt, snön faller som lapphandskar, ingen is att halka på och allt är mycket ljusare.

Och allt tar längre tid – helt plötsligt tar min väg till jobbet som vanligtvis tar 15 minuter med cykel över 30 minuter med spårvagn och gå.

Men vad gör väl det – för på eftermiddagen blev det nio grader och regn och all snön försvann. Så nu har vi haft vinter här nere.

 

Söndagstur i Änggårdsbergen

Dammen tömd på vatten inför vintern, men hey – då kan man roa sig med att kasta småsten och försöka knäcka den tunna isskorpan som ändå bildas!

En fantastisk dag; hög och klar och vigd åt några timmar i skogarna nära oss.

Ryggsäcken full av mackor, varm choklad, blåbärssoppa och skorpor (av vilket det mesta blev kvar tills vi kom hem?!) och en rask gåtur genom Slottsskogen och in i Botaniska.

Eftersom vi är så himla sega med att komma iväg så hann vi bli hungriga redan innan vi ens kommit in i Botaniska, så det blev ett snabbt stopp strax innanför entrén för lite choklad och mackor.

Det blev en GC-tur trots att det inte var planen, men vad gör man när det kryllar av härliga skogscacher? Och dessutom har vi hoppat på något som heter hittaut.nu och som är Svenska Orienteringsförbundets försök att få folk att komma ut i naturen. Poängen är egentligen densamma som när man cachar – att ha ett bestämt mål man går mot i skogen och som belöning om man hittar rätt får man signera en log någonstans. Eller som i HittaUt’s fall där det är en pinne med en kod på som man lägger in i deras app.

Same same but different.

Men några cacher blev det också och en vacker utsikt över delar av Göteborg som började färgas så smått av eftermiddagssolen.

Från kranarna i Skandiahamnen långt till vänster, sen Älvsborgsbron och så kommer stan så småningom, Guldheden och Sahlgrenska längst till höger

 

Göteborg 30 september

Så var det 30 september, en dag vi göteborgare har väntat på. Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, skulle demonstrera genom centrum för att vara störiga under den judiska Yom Kippur. Personligen är jag ju relativt likgiltig inför religioner av alla de slag, så att de skulle markera under en religiös högtid stör mig inte så mycket. Men även jag ser ju den historiska markeringen med att hålla en nazistisk marsch på en judisk högtid, och att det naturligtvis inte är okej.

Han går in med höjda händer för att skydda sig och oss. Ingen skärm för att skydda sig. Min hjälte. Foto: GP

Allt eftersom tiden har gått har NMRs demonstrationsväg blivit ändrad; längre bort från judiska synagogan, kortare väg och ännu lite kortare väg. Polisen har skickat ut vägledning till de för hur de ska bete sig när de demonstrerar för att det inte ska falla under Hets mot folkgrupp:

• Uppträd inte i uniformerad klädsel som vid en samlad bedömning skulle kunna kopplas till former och utseende i nationalsocialistiska demonstrationer under 1930- och 1940-talen.

• Utöva inget uniformt uppträdande , till exempel taktfast marsch med fanor och sköldar eller gemensamma hälsningsrop som vid en samlad bedömning skulle kunna kopplas till demonstrationsformer och uppträdande vid nationalsocialistiska demonstrationer under 1930- och 1940-talen.

• Använd inte enblem, tecken eller andra attribut som kan uppfattas som ersättningssymboler för till exempel hakkors eller andra nationalsocialistiska symboler.

Jag hörde röster som tyckte att det var helt fel taktik att lära nazisterna hur man får fram sitt budskap på bästa sätt när det hade varit bättre att bara förbjuda hela demonstrationen. Själv tyckte jag det var skitsmart. Tala om exakt vilka regler som gäller (dom är inte så bra på att följa samhällets regler) och använd sedan det för att kunna inskränka deras handlingsfrihet allt eftersom de bryter mot regel efter regel och skapa samtidigt större och större handlingsutrymme för polisen att begränsa demonstrationen.

Men tillslut skulle hade dom en väg klar, tidpunkter att hålla som för alla demonstrationer och klara besked om att det kommer vidtas åtgärder om dom går utanför ramarna.

Jag blir tårögd av kärlek till dom här människorna, som till världens uslaste lön med fara för liv och lem går ut och skyddar oss från NMR. Och dessutom skyddar NMR från galna motdemonstranter  för att det är deras plikt att skydda människor oavsett vad de tycker om deras åsikter… ❤ Foto: GP

Och vad gör dom? Ja eftersom dom inte är så smarta börjar dom utanför ramarna med en gång och ger polisen alla möjligheter att stoppa dom, så på så sätt var det bingo direkt. Istället för att samlas på den plats de fått anvisad så samlades dom utanför en ICA-butik (praktiskt att ha nära till parkering när man ska hem sen gissar jag), och börjar gå längs Mölndalsån in mot stan en kilometer eller så från den ursprungliga samlingsplatsen.

Så var regelbrytandet redan igång.

Jag ska inte gå in på vad som hände under dagen, det kan man läsa i varenda tidning, men jag satt inne på en restaurang i Svenska Mässan på spottavstånd från platserna där allt hände. Där inne satt vi och hade återträff med ett gammalt spex (datumet var bestämt sedan länge), åt god mat (well, inte så väldigt god men ändå) och pratade och hängde med ena ögat i GP-appen för att se vad som hände utanför. Helt knäppt att sitta där inne medan man läser att det är kravaller utanför. (Nu var det inte kravaller men det stod så)

Och vad läser man då? Jo, att det är stenkastning mot polisen. Fan också, nassarna har börjat kasta sten. Men nej då det har dom inte, det är MOTDEMONSTRANTER!!! Hur jävla dum får man bli??? Här har vi män och kvinnor som går in med sina liv som insats och ska försöka få en obehaglig marsch att gå så smidigt den bara kan för allas säkerhet, och så måste dom lägga tid och kraft på att bekämpa folk som är emot nazisterna för att dom kastar sten på poliserna??!! Det är så mycket här som jag bara inte fattar.

Som till exempel det andra gänget som går på polisen – med badleksaker?! Polisen har väl för f-n annat att göra en sån här dag än att mota bort folk med uppblåsbara krokodiler?!

WTF??!! Helt sanslöst…som en kompis skrev: ”Det här är nog den märkligaste bilden av alla jag sett från händelserna idag” Foto: GP

Dagen verkar ha gått rätt bra, iallafall om man inte är NMR’are. Polisen hyllas vederbörligen på tidningarnas sidor (förutom en del snyftisar om att vi har förlorat för att det går nazister på våra gator, men det är inte polisens fel iallafall…) och jag vill att dom ska få FETT med cred för sin fantastiska insats idag och planeringen i förväg.

Jag håller tummarna för att natten går lika bra. Många NMR’are verkar tillbringa natten i finkan av olika orsaker, men dom har ju vänner som kan gå ut i deras ställe och förstöra rätt bra. Hoppas farbror Blå orkar hålla ut några timmar till.

Bakom den här muren satt jag i frid och ro i Gothia Towers och åt lunch. Väl skyddad av farbror Blå. Foto: Jonas Lindstedt