Söndagstur i Änggårdsbergen

Dammen tömd på vatten inför vintern, men hey – då kan man roa sig med att kasta småsten och försöka knäcka den tunna isskorpan som ändå bildas!

En fantastisk dag; hög och klar och vigd åt några timmar i skogarna nära oss.

Ryggsäcken full av mackor, varm choklad, blåbärssoppa och skorpor (av vilket det mesta blev kvar tills vi kom hem?!) och en rask gåtur genom Slottsskogen och in i Botaniska.

Eftersom vi är så himla sega med att komma iväg så hann vi bli hungriga redan innan vi ens kommit in i Botaniska, så det blev ett snabbt stopp strax innanför entrén för lite choklad och mackor.

Det blev en GC-tur trots att det inte var planen, men vad gör man när det kryllar av härliga skogscacher? Och dessutom har vi hoppat på något som heter hittaut.nu och som är Svenska Orienteringsförbundets försök att få folk att komma ut i naturen. Poängen är egentligen densamma som när man cachar – att ha ett bestämt mål man går mot i skogen och som belöning om man hittar rätt får man signera en log någonstans. Eller som i HittaUt’s fall där det är en pinne med en kod på som man lägger in i deras app.

Same same but different.

Men några cacher blev det också och en vacker utsikt över delar av Göteborg som började färgas så smått av eftermiddagssolen.

Från kranarna i Skandiahamnen långt till vänster, sen Älvsborgsbron och så kommer stan så småningom, Guldheden och Sahlgrenska längst till höger

 

Det är alltså fortfarande sommar

För att vi alla tre är dåliga på att gå ut om dagarna eftersom det är så skönt att vara inne, tvingade jag ut oss på förmiddagen. Det var lite svalt så vi tog långbent och långärmat. Det straffade sig bitterligen när vi kom ner till havet och det var helt vindstilla och strålande sol.

Perfekt sommardag; barn som kastar sten i vattnet, leker med krabbor, blir lite blöta om fötterna, skriker och skrattar. En SÅN dag. Det är inte så många av dom, men här var en iallafall.

10 år

Igår var jag tvungen att smita ut en stund mitt på dagen för att fixa med Adams födelsedagspresenter. Javisst, jag har vetat länge när hans födelsedag är så det kunde jag gjort i god tid för länge sen, men det är lika troligt som att man börjar plugga för en tenta i tid, eller att en kommun ser till att det finns skolplatser 7 år efter att barn har fötts. Det händer bara inte.

Men efter den tydliga önskelistan var det ett snabbt jobb faktiskt, och igår kväll slog jag in paket.

Klockan sex i morse väckte jag Hannes och vi preppade morgonfikat. En dougnut med ett stearinljus i 😀

Med Oskar på en halvtaskig telefonuppkoppling sjöng vi Ja må han leva – vi före och Oskar ett slag efter pga någon fördröjning på tråden, så det var väl inte det vackraste och mest synkroniserade, men ack om det var välment iallafall.

Present på sängen blev ett minecraftgosedjur (Endeman), och sen tog vi resten i köket. Viktigast var såklart Minecraftlegot, som genast nagelfors och så småningom började byggas med.

Men det var fler som ville gratulera – Odontologen till exempel, som hade gett honom tandläkartid på självaste födelsedagen. Så efter presenter och lite bygge bar det av uppför Sahlgrenskabacken och tandläkarstudenternas härjningar.

Livet på en pinne.

Och på kvällen skulle han få välja själv vilken restaurang han ville gå till, och valet föll på Piccolo Italia – italienaren på hörnet här uppe. En helt vanlig kvarterskrog med italienskt stuk; pizza, pasta och några vanliga rätter. Goje och Erik hängde med till båda barnens vilda förtjusning, och det blev en grymt bra och trevlig födelsedag.

Med ett väldigt nöjt födelsedagsbarn, som tur var – inte bara jag som tyckte det var bra mao.

 

 

Så satt vi där igen

Det var tisdag och dags för Ju-Jutsu. Sist vi var här var för två veckor sedan, då tyckte A mest att det var allmänt awkward att vara ny på ett ställe och vi var där för att titta på en träning. Han ville inte träna själv, det fick jag lova. Han har tränat lite taekwondo tidigare i Oslo och vill gärna hålla på med någon pyjamassport så han är sugen, men det är ju det där med att vara ny…

Förra veckan blev det så mycket spänning uppbyggt kring det så då ville han inte ens gå dit. Jag pressade inte på heller, jag tänker att det går till sig med tiden och när tryggheten kommer lite mer, men andra är visst rädda att han ska bli försoffad och en spelgalning och vill därför tvinga dit pöjken. Det vill inte jag, men idag ville han själv gå ner och vara med, så något har mognat fram iallafall.

Och så satt han där på led helt plötsligt.

Jag vet inte vad jag tycker om tränarna riktigt; dom är ju inga pedagoger direkt, men så länge barnen lär sig något är det ju bra. Och han hade en tjej där som han gjorde alla övningarna tillsammans med så han trivdes nog ganska bra. Det är en början. Och det var en glad kille som cyklade hem sen också.

 

 

Första cellolektionen

Adam har kommit in på Kulturskolan på cello. Tidigare har han spelat blockflöjt och slagverk men nu vill han prova på cello. Och mitt hjärta sväller av glädje och stolthet.

Jag är så otroligt glad över att han ska spela stråkinstrument. Och det är kul att han inte valt fiol som jag spelar – större bredd i familjen! Men det är bra att han ändå valt ett stråkinstrument, för det är så många av de i varje orkester och chanserna att man får vara med är därmed så mycket större. Och det fantastiska med att spela instrument är att man kan skapa musik med andra människor i alla åldrar; musiken har verkligen ingen åldersgräns, och det finns inget som säger att man är bättre bara för att man är äldre. En femtonåring kan uttrycka sig lika bra eller dåligt som en sextioåring, men framför allt kan dom skapa något tillsammans på gemensamma villkor. Det är inte alla hobbies man kan göra det!

I en vanlig symfoniorkester för elever är det ca 20 fioler, 10 viola och kanske 8-10 celli. Då är det givetvis mycket större chans att man får plats än om det är två, som på flöjt, klarinett, oboe och fagott (om dom ens har de två sistnämnda). Men blåsare kan såklart spela blåsorkester, men det är så begränsat. Tycker jag alltså, men jag är ju partisk.

Hundtävling hemma

Det var hundtävling i köket. Den samlade skaran av Lego-hundar, fåglar, apor, pandor och ekorrar ställde upp tillsammans med diverse Friends-och Elves-figurer för att genomföra en hinderbana på kortast tid. Det var en serie prövande moment som först satte förmågan att hoppa över en liggande stav ner på en gungbräda med vattenväxter på, springa över gungbrädan och hoppa igenom en vit port (ekorrar och apor ska hoppa genom loopen ovanpå), ner på nästa gungbräda och glidflyga in i målbågen på slutet.

Domaren står på sin tribun med en stav i handen och sina egna djur som meddomare och pressen är självklart där och rapporterar från pressbåset. Medicinsk personal är på plats för att se till att alla deltagare får snabb hjälp i händelse av olycka, och den blonda läkaren med sin vagn kan skymtas bakom det höga hopptornet.

Spänningen var hög inför starten, och koncentrationen i leden var på topp. Inget kivande i leden, men snarare en peppande och uppmuntrande stämning.

Så är det då dags för den första starten, det är Tina med hunden Iga som helt utan fruktan ger sig ut på banan, och vi direktsänder såklart.

Nej, på grund av tekniska störningar kommer sändningen tyvärr inte igång, vi ber att få återkomma. Men tävlingen har ändå gått av stapeln, och det var Tina och Iga som avgick med segern och genomförde loppet på rafflande 9 sekunder. NIO sekunder mina damer och herrar!!!

Omedelbart efter tävlingen började festligheterna med kakor, tårtor, jordgubbar och såklart en segerbukett. Som sig bör fick alla deltagare fina priser som sedan avnjöts i största harmoni av glada festdeltagare.

För den som önskar den fullständiga resultatlistan, look no further:

Heja Sverige!

Good to go!

Det står redan 1-0 till Sverige mot Norge i kampen om vem som har den bästa skolan – pga skolmaten förstås. Men idag scorade Sverige hem en poäng till, även det i grenen mat, när det visade sig att barnen på fritids även får frukost om dom vill!!

Och det vill Hannes, så nu väcker jag honom kvart i sju, han studsar upp och klär på sig, tar tandborsten och springer över gatan till skolan för att äta frukost kl 7…

Livet som ensamstående förälder blir bara lättare och lättare 😀