Cabin crew disarm slides and cross-check. Prepare for takeoff.
De tröttnar aldrig på att upprepa sig – inte för att de nödvändigtvis vill säga samma sak om och om igen, men för att det är en del av jobbet.
Dag efter dag, om och om igen. Även vi passagerare kan det mer eller mindre utantill, men de tar det igen för oss – vi kan aldrig komma och säga att vi inte visste hur man spände säkerhetsbältet.

If the cabin pressure falls unexpectedly, oxygen masks will come down from the panel above you.

Även om vi flyger från Oslo till Rom och risken är m-i-n-i-m-a-l att vi störtar och ännu minimalare att vi störtar de få meter vi råkar köra över öppet vatten mellan Skåne och Nordpolen, så kommer det. Life vest is under your seat. Put the life vest over your head…

Och bara för att vara säkra går dom och kollar att alla faktiskt har på sig bältet medan vi rullar ut. Och banne mig om det inte är någon varje gång som glömt bältet (eller ”glömt” kanske), och då säger de så vänligt men bestämt att det måste man göra om ni vill vara så vänlig sir…?

Jag beundrar den förmågan att vara så konsekvent, att aldrig tumma på reglerna men ändå få det att vara trevligt men inte överdrivet trevligt. Professionellt helt enkelt. Alltid vackra och välklädda alla tider på dygnet (även om jag tydligt minns ett ganska rufsigt gäng när vi flög över Atlanten en gång, men hey alla vi andra hade också sovit…) Alltid vänliga och hjälpsamma oavsett av hur motsträviga otrevliga passagerarna är.

Kabinpersonal världen över, jag bugar mig för er!

Boarding completed.