Det är tillåtet!

Söderhamns frivilliga eller iallafall självutnämnda polis

Den här bilen körde före oss in i Söderhamns centrum häromveckan. ”Wow vilka fräsiga bilar Söderhamnspolisen har” tyckte vi. Men den såg lite annorlunda ut ändå; typsnittet såg inte helt likt ut, och så hade den en liten röd text på bakluckan. Och enhetsnumret 69-666 kändes lite väl mycket som ett skämt. Men den hade ju Tre Kronors vapen på bakluckan och sidan och likadana reflexer på samma sätt som en polisbil har.

Visst, Route of Sweden står det inte på polisbilar, och den röda texten var något sponsringsnamn, men det ser man ju inte i all hast om den kör upp bakom en och tex gör tecken att man ska stanna.

Den parkerade precis vid oss i centrum, och ut klev en man och en femårig pojke. Dom skulle till Systembolaget.

Vi undrade ju förstås om man verkligen fick ha en bil som såg ut som en polisbil i alla beteckningar och som det till och med stod POLIS på, men hade inget svar. Så kom jag till Norrland på kusinträff och visade bilden för två som jag tänkte kanske kunde veta. Hon är jurist på Tullverket och han stridsflygare, så jag tänkte att dom har väl lite koll på vad man får utge sig för och inte.

Och det är tillåtet att ha sådana här bilar. Det är INTE tillåtet att gå i polisuniform, men det är tillåtet att ha en bil som ser ut som en polisbil. Han visste till och med om var i Sverige några av dom polisliknande bilarna fanns, men inte den här.

Tydligen är det uppe till diskussion om det här verkligen ska vara tillåtet, men än så länge är det det iallafall.

Helt galet tycker jag.

 

Sol och bad i Ljussjön

Eller, snarare på Stråtjära Beach och bad i Bergviken.

Hannes tränar med snorkel och cyklop

Adam och Oskar försöker hitta djupt vatten. Lycka till..

22 grader enligt termometern som O hade med sig. 

Min kroppstermometer sa lite mer: 

  • Inte så kallt så man ryggar tillbaka när man stoppar ner fötterna utan det ger tvärtom mersmak. 
  • Står man kvar i vattnet gör det inte ont, det isar inte och benen domnar inte
  • Slutsats: Det går att bada

Och det gjorde jag. Premiärdopp för året faktiskt. Jag låg inte i länge och plaskade direkt men några simtag blev det.

På kvällen grillade bästa Totis en himmelsk ytterfilé, bästa mamman (=inte jag) gjorde bearnaise och livet var ljuvligt i största allmänhet.

Sommardagar

Som känt kan det ju bli ett fåtal dagar sommar per sommar; dagar då man faktiskt kan sitta ute och äta utan att frysa ihjäl. Om det nu är som dom säger, att det är sommar den här veckan men sen är det slut, så har jag ändå fått några glimtar av riktig, härlig sommar. 

En glad kille i solskenet i Gäddsjön
Bad på stranden i Stråtjära. Iskall vind från alla håll men glada barn som plaskar och simmar på det där sorglösa sättet som bara barn kan.

Kvällsfiske med Papous. A dream come true.

Lycka

Äntligen är han så stor att han kan vara nere vid sjön själv och fiska. Nu slipper han tjata på vuxna om att följa med ner, och vi vuxna slipper sitta där nere och trä på mask och döda fisk. 
När jag säger ”vi” här gäller det inte nödvändigtvis mig för jag har kommit lindrigt undan, men allas lycka är lika stor för det.

Semesterplanerna

Ja alltså vi skulle bara ta det lugnt och inte flänga runt så mycket den här semestern, bland annat för att jag knappt har några semesterdagar att ta ut.

Så här blev det.

Dvs inte särskilt lugnt och stilla alls och ganska mycket flängade.

Och det ska bli så HIMLA kul!!!! Förändringsvillig – javisst!

Happy place

Tillbaka i hemmet igen, och även om det är fint att vara hemma (fast varför egentligen?) är jag inte så överväldigad. Snarare underväldigad. För igår bytte jag lugn och frid i Hälsingeskogen mot depression i Oslo. Jobbintervjuer som kommer, jobbintervjuer som har varit – både en och två gånger, företag som inte klarar att bestämma sig för vem dom vill ha och när dom gjort det dröjer eeeevigheter med att höra av sig till de andra stackarna som väntar på besked, att sen inte tänka på det men bita ihop, klä sig ordentligt och ta på sig jobbsäljarattityden trots att man bara vill krypa ner under täcket.

Eller så kan man dra tillbaka till Hälsingeskogen och cykla till Gullgruva och låta bli att tänka på omvärlden som finns där ute med sina krav, och låta dagens största problem vara om man kommer råka ut för regn på turen eller inte.

Man har alltid ett val.

2015-06-22 13.35.21

Runkeeper 10k sub 65

Det låter kanske lite kryptiskt men kan enkelt avkodas så här: Appen Runkeeper har träningsprogram för oss som behöver, bla 10 km under 65 minuter. De ligger färdiga i appen gratis och är bara att börja använda. Eftersom träning och motion för mig inte är något som bara händer, utan snarare något som bara inte händer, har jag bestämt att jag ska gå igenom det här programmet.

Jag har bestämt mig för det förut utan att det nödvändigtvis fått mig att fullfölja det, men varför inte försöka en gång till? Och nej jag har inte sagt att DEN HÄR GÅNGEN ska det bli av, för det törs jag inte. Istället har jag mantrat till nyktra alkoholister i huvudet; Idag ska jag vara nykter. Fast hellre ”Idag ska jag hålla mitt program”

image

image

Det började 19 maj, så jag är nu inne på den sjätte veckan och har genomfört 20 pass av 61 (plats för applåd). Så här ser programmet ut inne i Runkeeper; en till synes oändlig lista av pass som går varje tisdag, torsdag, lördag och söndag från 19 maj till 1 september. Idag är det vilodag men igår sprang jag en mil för första gången sen Sentrumsløpet 2012.

När man sen väljer en aktivitet, tex den jag ska göra imorgon, får man mer detaljerade instruktioner för att genomföra passet så som det var tänkt och bygga upp sig på ett sätt som är förnuftigt utifrån den målsättning man har (10k sub 65, remember?). Jag ska alltså springa så långsamt att jag kan prata samtidigt, och DET mina vänner är långsamt det. Så långsamt att det faktiskt inte går, så det blir lite fortare varje gång men jag har bara inte tålamod att springa så sakta som jag borde…
Efter knappt fem kilometer är det så intervaller på 20 sekunder då man ska springa på 95% puls (av maxpuls), sen klart. Totalt blir det ca 6 km.

Turen igår gick väldigt bra (känner av det lite i knäna idag), men kan det bli annat när man springer ute på landet (riktiga landet, inte Bygdøy)?

Drömmen om den svenska sommaren? Blå himmel, gröna åkrar i skogsbrynet, röda stugor... Vackert och rör vid något längst inne i själen. Jo det gör faktiskt det.
Drömmen om den svenska sommaren? Blå himmel, gröna åkrar i skogsbrynet, röda stugor…
Vackert är det och rör vid något längst inne i själen hos mig. Jo det gör faktiskt det.

En midsommarhälsning

Japp, för första gången på några år firas midsommar i Sverige. En perfekt dag som började med lite cachande för stora och små. Mest för stora visade det sig, för H sa nu på kvällen att det var ”jättetråkigt” även om det inte direkt visade sig när vi var ute. Men jag förstår honom, det var inte så många saker att byta med och mest bilåkande, som det gärna blir när man cachar i Hälsingeskogen.

image

Men som så ofta med den här hobbyn har jag sett några fina platser och lärt mig något nytt som jag inte hade en aning om och garanterat aldrig haft vägarna förbi om det inte vore för att någon gömt en plastlåda och skrivit en textstump.

Idag åkte vi till ett område som heter Ödmården, som tydligen är en gammal vildmark där det bodde allsköns lösdrivare. Där fick vi i Romsen se resterna av vad som för 60 år sen var en ladugård med femtio kor i en välmående bygd nu bara är en uppkörsramp i sten och i övrigt helt raderad och ersatt med stora tallar. Fascinerande vad fort det ändå går. Inte ett spår av att det stått en byggnad på platsen.

image

Vi fick också se en gammal gruva där man brutit fältspat. Cachen var borta (tror vi) men det fanns många andra skatter istället; vita glänsande stenar i högar, såna som man älskar att hitta i grus när man är liten. Men här var de i block om 40x40x40 cm, nästan lite overkligt. En gammal tall blev det också, och en hälsingebock i metall innan vi vände hemåt.

Sill och nubbe till lunch och grillat till middag, som det ska vara. Solsken genom molnen i några timmar, regn lite senare men vem bryr sig. Det är ändå aldrig varmt och vackert på midsommar så det är inget att låtsas över, men istället njuta det som är. Och det har jag gjort – kvällen avslutades med mammas Pavlova. Den bästa i världen, yum…

image

En semester i verkligheten, utan fotofilter

Semestern är över för den här gången. Kort visserligen men ack så underbar – jag och maken i perfekt harmoni med rosévin i solnedgången och lyckliga, självständiga barn som leker och fiskar tillsammans. Alltsammans i fritt valt fotofilter på Instagram länkat till Facebook och därmed hela världen.

Eller inte.

Den här semestern var mest av allt en kamp, och känslan när det var dags att gå till jobbet  var mer frustration än motivation. Ja det kan vara så i den verkliga världen, den utanför de sociala medierna.  Så här kommer min semesterdagbok i text och bilder. Beklagar om jag förargar någon, men allt är inte rosenrött hela tiden.

Bastunäs, måla hus, 5 dagar

Jag gick in i semestern med en smäll, jobbade sent på fredag kväll sista veckan med en pressande kund, varva ner var det inte tal om. Att då spendera en massa tid på något som inte känns meningsfullt kan då vara lite frustrerande.

I kategorin ”mindre meningsfullt” lägger jag att fem vuxna jobbar heltid med att skrapa, grundmåla och färgmåla (2 ggr) ett hus när det finns professionella målare som kan göra det jobbet – dessutom i norrländska skogen där det eventuellt inte kryllar av målarjobb. Att hyra in målare hade varit meningsfullt. Då hade vi andra kunnat göra andra saker; umgås till exempel, med tanke på att man bara ses typ en gång om året. Alla är inte fixarjunkies som bara kan umgås genom att jobba ihop.

Men det är mina 50c.

Javisst, man kan säga att ”DU hade väl inte behövt måla, det var väl ingen som sa? Du kunde ju gjort vad du ville!”. Ja tjena. Jag ligger på solsängen och ser på kidsen som hoppar studsmatta och de vuxna som målar/spikar/lagar något, jo ingen hade sagt något men det hade inte varit okej, så enkelt är det.

Ljussjön, konstig stämning, 5 dagar

Vadå konstig stämning? Tja jag vet inte hur eller varför men det var det. Vi ville väldigt olika saker, jag och O, och det blev komplicerat. Jag tycker det är något väldigt enkelt i resonemanget att de flesta står närmare sin egen släkt än andras, inklusive ingifta släkter, och att det inte är något fel i det. I en värld där man har begränsat med tid och man måste hushålla med den man har tillgodo, är det naturligt att prioritera den egna släkten/vännerna framför andras, och då tycker inte jag att det är ett nederlag om man delar på sig några dagar så att var och en får tid till det som den själv tycker är viktigast.

Där var vi inte eniga, det var helt klart. Jag kanske gör det för enkelt, vad vet jag. Konstigt blev det iallafall efter bytet från norra till södra Norrland.

Men vi hade fina kvällar med mina systrar som kom med sina respektive lite här och där, och A o H fick leka med sin enda kusin på mammas sida. Men det kommer flera där, väldigt väldigt snart – tjohooo! Lite skattjakt med mamma blev det också, men inte mycket tyvärr. Av olika anledningar. Och den där jävla Ormgranen.

Åsa, 10 dagar, fixa hus och äta körsbär

Det här var IMHO den mest avslappnande och den bästa delen av semestern. Cirka en och en halv vecka där vi fick hjälp av svärfäder att isolera det som har varit badrum men ska bli sovrum, plus att montera lite lampkontakter. Alla var glada, inga irritationer på varandra, pysslande och fixande på alla håll och kanter men i måttlig takt  så att det fortfarande var njutbart (ja sant, inget Fb eller Instagramblaj här inte). Allt uppblandat med diverse besök i Göteborg, Torslanda, Kullavik och Tjolöholm så man inte blir helt isolerad där nere.

Supergrannarna kommer med hemodlad potatis, morötter, lök och annat och får körsbär i utbyte. Är vi inte hemma så tar dom körsbär i allafall som tur är, för trädet är så absurdt stort att det är i stort sett omöjligt att plocka rent det. Bara det att det är 10 m högt gör ju sitt till – även om man har en tvåvånings ställning att rulla runt och plocka med.

Kontentan efter den här semestern blev iallafall att vi till nästa sommar delar lite på oss. Halleluja. Då kan vi sätta på Instagramfiltret igen.