Tar mitt ansvar

Förra veckan var jag på kurs. Inget ovanligt med det – jag har en del att lära mig om Trafikverket och att bygga väg, och det här var ”Arbete på väg del 1-2”. Men på den här kursen var det ett lite annorlunda elevunderlag än vad det brukar vara – hälften vår grupp på 20 pers bestod av nyanlända, och det är inte så vanligt.

Det visade sig att de flesta av dom var praktikanter på Trafikverket i Halmstad, och ingick i ett projekt för att inventera vägtrummor i Halland (dvs mäta upp exakta koordinater på var dom ligger, fotografera och dokumentera konstruktionen och dess skick). Några hade fast tjänst redan och höll på med annat, någon var praktikant hos oss i Göteborg (fast på en annan del så jag har aldrig träffat henne förut).

Gemensamt för dom alla var att dom var relativt nyanlända civilingenjörer från Syrien och Afghanistan, och de flesta var väl 30-någonting. Dom kämpade som djur för att hänga med i det som läraren sa, dom var grymt positiva och hade en entusiastisk inställning till att vara på kurs.

Jag satt bredvid Zak från Syrien. Ja numera är han ju Zak från Halmstad, och han hade en arabisk-svensk ordlista i sin mobiltelefon som han kikade i då och då för att få förklaringar, men facktermer och Trafikverket-terminologi är ju inte det lättaste att hitta där, så vi satt och viskade typ hela dagen för att förklara ord, begrepp och kulturella sammanhang (vad betyder ”behörighet”, ”roll” och varför bygger inte Trafikverket själva?).

Han och jag har samma utbildningsbakgrund, vi kan egentligen ungefär samma saker, men vi har så otroligt olika förutsättningar just nu. Han har världens språkbarriär som han jobbar på att komma över, och så har han en kulturbarriär för arbetskulturen (den är nog inte likadan i Sverige och Syrien) och en kulturbarriär för den sociala/privata kulturen utanför jobbet. Det är mer än en handfull för de flesta.

Att få honom att känna sig lite mer ”med”, förstå lite mer av vad det egentligen är för ett företag han är på (vad är en ”byggherre”, ”entreprenör”, vad gör jag som projektledare, vad är skillnaden på Trafikverket Investering och Trafikverket Underhåll) och i längden kunna liiiite mer om landet han hamnat i och företaget han praktiserar på, var min största behållning med dagen.

Vi behöver de här nyanlända ingenjörerna för att kunna bygga allt som vi behöver de närmaste åren, och dom finns överallt och bara VILL komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Det är egentligen en ganska enkel ekvation:

  1. Vi har många kvalificerade nyanlända i Sverige
  2. Vi på Trafikverket och alla våra entreprenörer och projektörer har ett otroligt behov av folk just nu och de närmaste 7-8 åren som kommer
  3. Trafikverket är ett statligt företag och har som en del av vårt uppdrag att få folk i jobb och hjälpa till med integration (vet inte exakt hur det är formulerat men det är kontentan av det)

Om dom är civilingenjörer är dom vana att lära in mycket material på kort tid och ändå få något vettigt ut av det (det är ju essensen av det man lär sig när man läser på teknisk högskola), alltså är språkproblemen temporära och överkomliga. Och dom har en kompetens som vi desperat behöver. Varför inte göra en insats och få dom här människorna att lära sig språket, träna språk och arbetskultur på en arbetsplats – och voilá! en glad arbetare med fast jobb så småningom och en glad arbetsgivare!

Men gapet där emellan – hur kommer vi från att dom å sin sida finns i landet och kan och vill arbeta och vi å vår sida behöver dom? Jo, det finns det tydligen mekanismer för det, och nu har jag utlöst den genom att säga till min chef att jag menar att vi har kapacitet i vår grupp att ta en nyanländ och få in hen i ett produktivt arbetsliv i Sverige. Och hon höll med.

Så bollen är i rullning för att göra en insats och få en person med rätt utbildningsbakgrund att komma lite närmare acklimatisering och känna sig nyttig och värdefull. Det blir spännande att se hur fort det går (vi har ju en del att jobba på i Trafikverket när det gäller att vara snabba…) och vad vi får för ny kollega. Jag hoppas ju såklart att det är en person man trivs med, för då är det så himla mycket lättare, och vi begär väl in CVn och kanske till och med gör intervjuer som i ett anställningssammanhang, det visar sig väl så småningom.

Ett steg i rätt riktning.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.