Jag kom till Hamburg i tid 05:30, och hade en stunds väntan på nästa anslutning till München. DB-tåget var ett helt vanligt tåg, inget märkvärdigt förutom det faktum att GPS-mottagningen i vagnen var obefintlig, vilket är ett nerköp när man vill logga tågvägen. Varje station fick jag ställa mig i utrymmet där man står när man ska gå av, få GPS-mottagning och sen gå och sätta mig igen. Ja jag kunde tittat ut genom fönstret på stationen också men jag ville ha loggen.

Jag hade bokat Hamburg – Pistoia med DB, så jag visste inte att det var ÖBB som körde München – Bologna. Glädjen när jag såg det var svårslagen – det var RAILJET – ÖBBs nya tåg som jag hört mycket om hur fint det ska vara. Och jag hade första klass-biljett dessutom!

I Verona stod vi och väntade en lång stund. Där kom det på en snubbe som såg ut som att han inte var tågresenär; han hade ingen packning, gick på snabbt i förstaklassvagnen, spejade med blicken hela tiden på oss som satt (och vid det här laget var vi inte så många) och våra väskor. Jag hade min ryggsäck med mig i sätet så jag var inte orolig, men naiva jag kunde lika gärna ha lämnat ryggan på hyllan eller gått på toa utan den och då tror jag den hade varit borta om han hade gått förbi. Han såg ut som han var på jakt efter lätta väskor att stjäla, men jag kanske misstar mig, han kanske bara skulle vidare till en annan vagn.

Till Bologna var vi en halvtimme sena, så jag fick springa så fort jag bara kunde till mitt anslutande lokaltåg till Prato. Pendeln till Prato går tydligen från en perrong långt långt bort från alla vanliga tåg. Om man skulle gå i bekväm takt skulle det kanske ta 10-12 minuter, men nu hade jag 4 minuter innan mitt tåg skulle gå, och nästa var om en och en halv timme.

Eftersom det började bli sent var jag inte så sugen på att missa det tåget, så jag sprang så det brann i strupen. En snäll kille sprang med mig (han skulle också med det tåget) och jag trodde flera gånger att det inte skulle gå, att jag inte skulle orka, men det gick. Helt ärligt tror jag tåget väntade någon minut extra, för det var många fler än vi två som kom rusande till det där tåget.

Men det var inte sista bytet tyvärr, det var ett till, i Prato efter 40 minuters väntetid. Vid det laget hade jag tröttnat och ville komma fram, och tänkte att jag tar taxi från Prato (ca 3 mil till Pistoia). Utanför stationen fanns en taxistolpe och väntande människor, men tyvärr inga taxibilar. Jag frågade en dam som stod i telefon och pratade med taxi om det inte fanns några bilar (yes, på italienska), och hon sa att hon hade beställt men det kom ingen och nu var hon förbannad och försökte få dom att skicka någon.

Det verkade rätt utsiktslöst, så jag spenderade några minuter på att ringa mitt hotell i Pistoia och fråga om dom kunde skicka en bil att hämta mig på stationen. Mitt hotell låg 3 km från stationen och Pistoia är så litet så det är nog ingen kö vid taxistolpen på stationen kvart i elva på kvällen. Efter lite diskussion fram och tillbaka mellan mig och hotellet (yes, även det på italienska!) var vi överens om att det skulle finnas en bil som väntade. Vilket det gjorde också, tack, hurra och gäsp.

Så, avresa ca kl 18 söndag kväll, och i min säng på hotellet kl 23 måndag kväll.