Loppis på Nordhemsskolan

Av en händelse fick vi veta att det var loppmarknad på Hannes’s skola idag. Stressen över loppisarna på skolan i Oslo fick håren på armarna att resa sig, men så kom jag ju på att jag var oskyldig den här gången och bara kunde gå runt och titta och njuta.

Sagt och gjort. Vis av erfarenheten ville vi inte vara där kl 10 när dom öppnade, utan kom strax före elva. Och vi var inte ensamma.

Loppis på Nordhemsskolan
Klassrummet som för tillfället tjänstgjorde som ”Böcker och spel”-butik

Det var köer i korridoren för att komma fram till de olika klassrummen, som för dagen var omgjorda till elektronikbutik, leksaksaffär, sportutrustning och så vidare, och så vidare. Betalning med Swish såklart.

Hannes, som just fått ärva en kamera av mig för han vill börja fota lite, gick runt och såg mest ut så här 🙂

2018-03-25 10.33.03.jpg

Och vi fyndade. Jag som tycker att böcker är för jäkla dyrt till barn när dom läser dom några få gånger och sen ligger dom bara och skräpar (jo vi använder biblioteket frekvent, av just den anledningen), blev glad när böckerna kostade 10 kr/st, och ännu gladare när vi hittade 7 st. Grymt värt.

Det blev en handväska också (nej inte till mig), ett jättefint schackspel till Adam och nåt familjespel med Hagbard Handfaste som vi ska ta med ut till Orrö nu i påsk.

2018-03-25 11.49.41.jpg

Tutti makaroni: 180 kr. Sjukt värt.

Julklappsutdelning i februari

Jodå det går det också.

Vi hade gett E & M i julklapp att få gå med oss till Glasateljén på Fjärde Långgatan och göra mosaik. Det var förstås Hannes’ idé, för vi går förbi där varje vecka till och från flöjtlektionen nere på Tredje Långgatan, och på utsidan har Glasateljén en liten porlande fontän i mosaik som han inte kunde motstå så vi bara måste gå in.

Typ varje vecka.

Så vi blev lite hej och tjenis med hon som har ateljén och verkstaden bakom, Angelika, och Hannes blev väldigt sugen på att lära sig göra glaskonst (tiffanyteknik vet jag nu att det heter) men det var inte aktuellt för så små barn. Men mosaik kunde han få göra, och då kom idén att få med sig några fler barn och göra det tillsammans. Så var årets julklapp till barnen Rittfeldt klar, och idag var det dags att dela ut den på riktigt. Det passade extra bra idag eftersom det var E’s 10-årsdag!

Dom kunde välja mellan att göra en skalbagge eller en spegel, eller för den delen båda delar om dom hann. Angelika hade preppat plywoodskivor i fyrkanter eller i skalbaggeform med små metallben, och så var frågan vilka färger dom ville ha. Lite tveksamt och försiktigt i starten, men när dom såg vilka resurser som stod till buds i form av mer och mer glittrande och fluorescerande små plattor och pärlor försvann den initiala blygsamheten rätt snabbt…

Och när man är klar med sin egen kan man hjälpa andra och det är minst lika kul.

Dom höll på en dryg timme innan de flesta hade producerat två alster som nu ligger på tork och så småningom fogning för att sen hämtas senare i veckan.

Efteråt gick vi hem till oss och firade E på riktigt med middag, tårta och presenter.

Julafton och födelsedag på samma dag – i februari!

 

Jag låter övervaka mig själv

Som så många andra idag har jag ett osunt förhållande till min mobiltelefon. Nej jag tar inte med den in på toaletten om det är det någon tror, men själva användandet av den håller på att gå överstyr. Jag tycker inte själv (naturligtvis) att jag hänger i mobilen så mycket, men kan heller inte blunda för det faktum att jag har ganska ont om tid fast jag egentligen inte är upptagen med något. Inte ser jag på TV så den tidstjuven är eliminerad, men nä det är mobilen jag hänger med näsan i.

Jag är inte så mycket för att tro saker, jag vill veta, och så även här. Jag vill veta hur mycket jag egentligen håller på med min mobil om dagarna.

Så jag laddade ner en app (Oh the irony) för att se hur mycket tid jag lägger på min kära Galaxy. Det ska sägas att all tid jag lägger på mobilen är inte värdelös tid; idag repade jag körstämmor i en halvtimme tex, så det ska in i ekvationen här, men ändå….

Det första jag fick göra var att fylla i en liten profil för att den ska veta vilken typ av användare jag är. Och i deras måttstock är jag en sån som bara ska kolla något lite snabbt men sen fastnar i än det ena, än det andra och så sitter jag där. Dom kallar det ”Rabbit-hole wanderer”…. och beskrivningen är väl ganska träffande.

Efter det fick jag min dagliga kvot; 110 minuters mobilbruk och 35 upplåsningar (hur ofta man tar upp mobilen ”bara för att kolla något”)

Det började bra – och det får man väl hoppas, eftersom jag var på jobbet de första åtta timmarna av dagen. Förutom kvarten på spårvagnen då när jag satt och spelade spel.

Men sen gick det utför. Jag vet inte vad som hände faktiskt, och jag vet inte riktigt hur appen mäter, men enligt den hade jag halv sju på kvällen tillbringar 115 minuter på mobilen?! 15 min på spårvagnen och så 30 min repetition, det är 45 min, och då är det ändå över en timme kvar. Hur i all världen kan jag ha hunnit lägga en timme på min mobiltelefon som jag inte ens märkt?

21 unlocks, det är faktiskt färre än jag trodde. Det är ca en gång i halvtimmen, det är inte så illa, jag trodde det var oftare.

Och sitter man och hänger över mobilen för länge i sträck (vet inte hur länge) så kommer det en liten pop-up som säger något i stil med ”nu har du suttit här lite länge va, dags att stänga ner och göra något annat, huh?”

Men det ska ju sägas att man skärper till sig så här första dagen; blir spännande att se om några dagar när jag inte orkar vara duktig längre utan håller på som vanligt – det är då den riktiga data’n kommer in och jag får se hur illa det verkligen är…

Och självklart har appen en widget – så man hela tiden kan gå in och kolla hur många gånger man gått in idag Noto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svg

DET mina vänner, är humor!

Avdammatisering i diariet

Pratade nyss med en handläggare på Diariet här på Trafikverket. Finns det något som låter tråkigare än att vara handläggare på diariet på ett statligt verk? Om Trafikverket är en grå slips så måste väl ändå diariet vara en blekgrå slips med svag ton av beige? Jag hör innan samtalet börjar hur den här personen är en gråbeige, dammig gubbe som pratar långsamt och sitter och ruvar på ett krångligt arkiveringssystem och vägrar dela med sig av dess hemligheter samtidigt som han heller inte vill göra något. Jag har redan tagit första steget genom att ringa det centrala numret för frågor och fått veta att den som svarade inte kunde hjälpa mig men att dom skulle ringa upp. Jorå, tjena.

Diariet. Arkivering av dokument. Staten. Gäsp.

Efter en minut ringer hon. Ja för det är en hon, Anne-Linn och hon är inte en gammal beige pappersvändare precis. Nä, Anne-Linn är ung och full av fart och ger mig svar på mina frågor – ”jo man använder den här mallen på det sättet”, ”nej använd inte den sökfunktionen som ligger på intranätet för den är KASS, beställ den här istället, kontakta Anne-Marie så ordnar hon det åt dig”, ”du kan göra si eller så”. Utan en sekunds tvekan. Anne-Linn kan det här med diarieföring och arkivering, och hon är så långt från en dammig gubbe i Staten som man kan komma.

Och jag blir så glad. När hon är så på och genom hela sin inställning avdramatiserar den här enorma elefanten i rummet som kallas  ”diarieföring” (som ju faktiskt bara handlar om att man ska sätta rätt nummer på sina dokument så de går att hitta för den som är intresserad), så blir jag så himla glad.

Jag gillar nog inte den typen av administration mer än andra (okej då, kanske lite mer, men inte mycket!), men när Anne-Linn är så kunnig och hjälpsam så gör ju det att jag vill göra saker rätt, jag vill hjälpa henne att göra sitt jobb på bästa sätt. För om hon gör ett bra jobb (baserat på att jag gör det lättare för henne att göra det med just mitt projekt) så blir det så enormt mycket lättare för mig att uppfylla det kravet jag har på offentlighet och tillgänglighet för allmänheten. Ja Staten, remember?

Så jag får nog ändra min uppfattning att Diariet är fullt av dammiga byråkrater, och TACK och lov för det.

Heja DIARIET, tummen upp för er!!