En överraskad 50-åring

Inte så att han inte visste om att han skulle bli 50, men med tanke på att dagen började i hemmets lugna vrå med bara barnen hemma (eftersom wife of the year var på norrlandsresa) så var han nog lite överraskad över slutet.

I tron att vi hade bord på Privata Rum (finkrog i Gbg) gick vi nedåt Linnégatan, och när vi kom till Walk in the Park drog jag in honom där. Protester hördes, typ ”Men vaf…” innan vi var inne i den pyttelilla restaurangen full av de bästa av vänner som sjöng Ja må han leva 🙂

Foto: Thomas Jansson och Frida Falk

Totalt var vi 20 stycken; 12 vuxna och 8 barn, de flesta mellan 11-14 år (barnen alltså). Jag hade förbeställt mat och dryck så det skulle finnas bubbel och snacksfat på borden när vi kom, och sen hade jag förbeställt mat och dryck och….ja sen var det bara att njuta, äta och umgås.

För det var ju att umgås som var grejen. Dom som var där var våra allra närmaste vänner och deras barn, restaurangen är extremt skön och avslappnad, inga stärkta dukar så långt ögat når.

Och nu för tiden är man ju rätt svältfödd på socialt umgänge så det fanns mycket att ta igen.

Ett antal timmar, pizzor och vinflaskor senare var vi mätta och otroligt glada allihop. En helt vanlig onsdag inte alltför sent på kvällen.

Då hade vi hunnit planera både skidresa till Italien och en dammiddag, plus att ungarna hade tagit ett varv på Järntorget (!) så det var dags att bryta upp.

Ett väldigt bra 50-årsfirande och en väldigt bra 50-åring.

Foton: Thomas Jansson

Oskar 50 år

Norsemen

Jag fick reklam i Netflixappen idag, om typ ”du borde även gilla”… Något som jag alltid bläddrar bort, och så även den här gången.

Men så sitter jag nu i soffan med A och vi ska välja vad vi vill se, han skummar förbi just det programmet som jag blivit tipsat om av Netflix bara för några timmar sen. Amazing, eller hur?! (Ska väl inte nämna här att det var mitt konto på Netflix som han var inne på, och det kanske inte heeeelt var en slump att just DET programmet kom upp på båda ställena?)

Men iallafall, Norsemen blev det. Jag trodde det var någon vikingahistoria med magiska krafter och bla bla som det finns miljoner av på Netflix, men okej då.

Det visar sig att det är en norsk parodi på allt vad vikingaserier heter. Norska skådespelare som pratar riktigt dålig engelska med stark norsk brytning (och det är meningen), en historia som blandar nutida jobbsnack, parrelationer med traditionell vikingastory på bästa sätt, flera av Norges bästa skådespelare och bara jääääätteroligt. Kanske ännu roligare för oss som bott i landet ifråga i många år och ser fler dimensioner i det än vad den genomsnittlige svensken gör. Men roligt för alla.

Se den!

Göteborgs Stad försöker få oss att gå mer

Det är mycket prat just nu om att coronapandemin inte på långa vägar är över. Att vi väntar på nästa våg, att det definitivt inte är över, men att alla börjar tröttna på restriktionerna. Restriktionerna som i ärlighetens namn inte är så hårda för tillfället, så de bör inte vara något problem att följa dom. Men jag ser ju hur jag själv börjar tulla lite på de gränser jag tidigare satt upp för mig själv – jag har åkt buss en gång, spårvagn fyra gånger (sen i mars alltså, inte per dag), och jag har träffat kompisar både hemma hos oss (utomhus) och hemma hos dom (inomhus). Så det finns anledning att bli påmind.

För att inte vara nära varandra och för att låta cyklarna bre ut sig lite mer i stan har Staden gjort lite insatser. Dom låter cyklarna bre ut sig mitt i gatan med fina, tydliga blå linjer och bilarna får maka på sig, mycket trevligt tycker jag.

De har också ställt upp skyltar som visar hur långt det är att gå i olika riktningar – antal minuter, inte meter, och dessutom har Västtrafik gjort om spårvagnskartan så den visar sträckningarna som vanligt fast med antal steg istället.

Enligt den kartan är det ca 4600 steg hemifrån och till jobbet, vilket stämmer ganska så precis, så man kan väl anta att den stämmer på övriga sträckor också. Bara att ta på sig skorna och ge sig ut och kolla!

Heja Generation X, äntligen är det vår tid

För ett tag sen kom en rolig artikel ut på UpWorthy, som refererade till att vi nu skulle stanna hemma (social distancing ni vet) och inte träffa folk, och hur generationerna hanterar det här. I all korthet var deras slutsats att Boomers och Millennials över huvud taget inte kan hantera det men att Generation X är byggd för det här och nu är det vår tid att glänsa 🙂

GenX är den lite bortglömda, inklämda generationen mellan (Baby)Boomers (ungefär 1944-1964) och Millennials (ungefär 1980-1994).

GenX är nyckelbarnen, den första generationen där båda föräldrarna arbetade utanför hemmet, skilsmässogenerationen (inte många av mina jämnåriga som har gifta föräldrar) som när föräldrarna bildade nya familjer fick bonussyskon till höger och vänster och anpassa sig och gilla läget. Vi hade ingen daytime TV att underhålla oss med när vi var hemma från skolan,  utan var rätt bra på att underhålla oss själva. Vi hade inte heller internet förstås, utan det kom när vi var vuxna men fortfarande så unga att vi kunde hänga med i den nya tekniken.

Det är det någon i alla tweets’en under artikeln som påpekar också – vi är generationen som både förstår den nya tekniken och kan leva utan den. Fast fn vet om jag hade klarat mig utan mobilen… ingen regel utan undantag antar jag. Vilket jag för att undvika att få kränkta millennials att skrika Boomer åt mig, verkligen vill understryka: Ingen regel utan undantag.

Så nu är det vår tid! Vi har inget behov av att träffa folk, vi önskar redan att vi kunde jobba hemifrån jämt och vi anpassar oss när hela familjen blir instängd i samma lilla bostad. Social distancing är vår grej.

Själv njuter jag ohämmat av att äntligen få lov att jobba hemifrån jämt. Jag har inget som helst behov av att vara i samma lokal som mina kollegor – vi jobbar ju ändå inte tillsammans mer än 2, högst 3 personer, i övrigt har man hos oss sitt jobbnätverk på distans i vilket fall.

Sök på #GenX på Twitter ifall du är jämngammal med mig. Hög igenkänningsfaktor utlovas 😀

 

Det finns ändå något fint i det hela

Det är en ganska konstig tid just nu, som verkligen visar människans förmåga att anpassa sig.

Att från en vecka till en annan få miljontals människor över hela världen att ändra sin vardag och helt plötsligt jobba hemifrån (hej nätkapacitet!!), avboka alla resor, sluta träffas och istället handla toapapper som galna – det är lite av en bedrift. Många är isolerade och ensamma (alla är inte som jag som njuter av att vara ensam med mig själv), många behöver hjälp med att handla, och många bör inte gå ut ens för att dom ingår i riskgrupperna.

Ett elände med andra ord.

Men mitt i allt det deprimerande finns det många positiva saker som händer som aldrig aldrig hade hänt annars, och det gör det till en väldigt spännande tid även på den positiva sidan.

Luftföroreningarna i Wuhan-området och norra Italien (och säkert på fler ställen) har gått ner

Kolla in dom här satellitfotona över Italien och Wuhan, och se vad mycket bättre luften har blivit efter att folk inte reser till jobbet så mycket längre, och om jag förstått det rätt, att fabrikerna i Wuhan hållit stängt under en längre tid (men nu börjar tuffa igång igen, säkert till stor glädje och lättnad för alla de som får sin inkomst därifrån (foton från ESA).

Italien, januari till vänster och mars till höger

Wuhan

Nätfika och nät-AW är en grej

Vi har börjat ha nätfika kl 14 varje dag. Alla som vill vara med loggar in i mötesverktyget Zoom och så fikar vi en stund, snackar skit och umgås en stund tills folk droppar av till möten eller annat man gör på jobbet – även om jobbet är hemma i ens eget kök…

Några av deltagarna vid dagens fikastund.

Då kan man tycka att vi väl kunde ses och fika ändå? Nä det kan vi inte, för jag jobbar (i vanliga fall) i centrala Göteborg, den ena tjejen en bra bit utanför Göteborg, den andra norr om Arvika och killen i Linköping. Vi pratas aldrig vid på det här sättet, men nu gör vi det. Mycket trevligt!

Vi lär oss äntligen att hantera web-baserade möten

Jag gissar att de flesta företag har pratat i åratal om att övergå mer till nätbaserade möten, så även mitt. Men det blir inte av riktigt, det är trots allt bättre att träffas och prata, och så reser vi istället. Jag ska inte säga något, jag älskar att resa, och det ÄR bättre att träffas, men det funkar ändå att inte göra det. I måndags hade jag en heldags workshop med folk från Göteborg, Luleå, London och Wien och det funkade utmärkt. Vi fick ändra upplägget lite, men det funkade.

Människor stiger fram och erbjuder matinköpstjänster i grannskapet

Privatpersoner lägger ut på fejan att dom ställer upp och handlar åt folk som är isolerade i hemmet, eller gör ärenden eller annat. Helt vanliga människor som bara vill hjälpa till.

Vissa butiker har extraöppet tidigt på morgonen för att personer i riskzonen ska kunna handla och känna sig trygga att inte bli smittade

Givmildheten är större

IKEA Kållered som helt plötsligt hittade 50 000 munskydd på lagret som legat där sen fågelinfluensan för några år sedan, företaget som gör Absolut Vodka erbjuder sprit till de som kan tillverka handsprit och en massa andra initiativ.

Viruset gör vissa till egoistiska monster (såna som länsar hyllor i butiker eller säljer munskydd för 250 kr/st), men det som rör mig mest är det goda som kommer fram i människor, en medmänsklighet som gör mig verkligt glad!

Allt har en silver lining!

Udda sidospår

Man ska väl ta alla chanser man får, är det inte så? Hellre säga ja än nej, våga-vinn och allt det där?! Well, det har jag iallafall gjort, vilket gör att jag numera är på Spotify!

Det var en kompis som skulle göra påläggsmusik och arra/producera åt ett synthband, Page, och behövde en fiol att spela en slinga. Så vi träffades en lördagförmiddag för snart ett år sen i hans studio/friggebod och spelade in. Jättekul.

Och nu ligger det på Spotify!! Ja och Youtube såklart.

I samma anda har jag börjat blogga på norska! Det är maken till en gammal spexkompis som la ut en öppen fråga om det fanns någon i nätverket som kunde skriva på norska. Jag tänkte ”hellre säga ja än säga nej” och sa således Ja.

Det var ingen jätteinsats – 350 ord om ett givet ämne som jag inte kan något om, men bloggar kan ju vara vad skit som helst (vsv) så våga-vinn och jag har skrivit mitt första! Och nej jag tänker inte dela ut länken. Men ett extra tack till I som hjälpte till med språket när min glömska hjärna sviktade lite 🙂

Sommarskrönor

Då ena sonen är väldigt förkyld samtidigt som han ska gå i simskola varje dag var jag tvungen att kolla om förkylningen på något vis påverkas av att han är i vattnet 15 minuter (när man skriver det så känns det rätt uppenbart att det inte har någon som helst påverkan, men när man tänker tanken är det inte lika självklart).

Men Google är min vän (och min ägare, lika bra att inse) och där hittar man snabbt lite svar på om man ska undvika bad när man är förkyld. Bland allehanda råd på familjeliv.se och liknande sajter som är fullständigt galna hittade jag något som var mycket roligare – en Gefle Dagblad-artikel från 2009!

Dom slog hål på en del sommarskrönor, så jag tyckte det var värt att dela:

  1. ”Bada inte när det är för kallt i vattnet – då blir du förkyld!”

Börje Svensson, familje- och chefsläkare vid Björksätra hälsocentral i Sandviken, svarar.

– Förkylningar kan bara uppstå i samband med virusinfektioner eller baciller. Under en långvarig och kraftig nedkylning skulle en förkylning lättare kunna utlösas, då kroppen hamnar i ett tillstånd som gör att vissa försvarsmekanismer blir sämre. Men korta bad i kallt vatten har ingen som helst betydelse.

2. ”Kalla och våta badbyxor kan orsaka urinvägsinfektion.”

– Man får inte urinvägsinfektion av att bli kall. Däremot gör kyla att känsliga personer lätt får ökade trängningar som kan ge upphov till lite sveda när de kissar, säger Börje Svensson.

3. ”En söndertuggad sockerbit lindrar getingsticket.”

– All hudstimulans, som när man blåser eller kyler ned, lindrar smärta. Men jag kan inte tänka mig att själva sockret skulle ha en positiv inverkan, säger Börje Svensson

4. ”Äter du sent på kvällen så blir du tjock.”

– Fet mat under kväll- och nattetid påverkar inte vikten om det inte handlar om ett extra mål. Det är den totala mängden mat som spelar roll. Inte när på dygnet den äts, säger Börje Svensson.

5. ”Om man sover ute en natt så blir man immun mot myggor!”

Gunnar Ärnström, myggexpert och före detta ansvarig för biologisk myggbekämpning vid Nedre Dalälven, svarar:

– Den som vistas mycket bland mygg blir mindre biten med tiden. Människokroppen utvecklar resistens mot sticken men bara en natt känns som för kort tid och jag tror inte man kan bli fullständigt immun.

6. ”Nudda inte humlan – den bränns!”

Göran Sjöberg, insektskännare och ordförande i Gästriklands entomologiska förening, svarar:

– Humlan, som är så len och mjuk? Hur skulle den kunna brännas? Jag brukar klappa humlor på ängen ibland och kan intyga att de inte bränns. Däremot kan de likt getingar stickas om kläms eller känner sig hotade. Ofta upplevs ett humlestick som kraftigare med högre smärta.

7. ”Tvestjärtar kryper gärna in i öronen.”

– Tvestjärtar tycker förvisso om att vistas på fuktiga ställen så det är inte en omöjlighet. Men de är inte mer intresserade av öron än andra insekter. Om en tvestjärt nu skulle krypa in så kommer den ut direkt och man behöver inte vara rädd för klon där bak. Den använder tvestjärten endast för att rätta till sina vingar, inte som ett vapen för att försvara sig, säger Göran Sjöberg.

8. ”Det nappar bättre när det regnar.”

Bernt Moberg, sportfiskeexpert och fiskeskribent i GD, svarar:

– Generellt är fiskarna skygga varelser som är svåra att lura. En del påstår att fiskarna släpper på skyggheten när det är mulet och lite mörkare. Regn bildar som ett tak på sjö- eller havsytan vilket skulle kunna upplevas som trygghet åt fiskarna. Men under de åren som jag har fiskat har jag inte märkt någon större skillnad mellan solsken och regn.

9. ”… men det nappar inte alls när det åskar.”

– En stor anledning till att låta bli fisket när det åskar är risken att bli träffad av blixten. Ett högt fiskespö är inte sällan den högsta punkten. Det finns till och med spön som har varningstexter om att de är strömförande. Men jag tror inte fiskarna hugger mindre bara för att det blixtrar och dundrar, säger Bernt Moberg.

Loppis på Nordhemsskolan

Av en händelse fick vi veta att det var loppmarknad på Hannes’s skola idag. Stressen över loppisarna på skolan i Oslo fick håren på armarna att resa sig, men så kom jag ju på att jag var oskyldig den här gången och bara kunde gå runt och titta och njuta.

Sagt och gjort. Vis av erfarenheten ville vi inte vara där kl 10 när dom öppnade, utan kom strax före elva. Och vi var inte ensamma.

Loppis på Nordhemsskolan
Klassrummet som för tillfället tjänstgjorde som ”Böcker och spel”-butik

Det var köer i korridoren för att komma fram till de olika klassrummen, som för dagen var omgjorda till elektronikbutik, leksaksaffär, sportutrustning och så vidare, och så vidare. Betalning med Swish såklart.

Hannes, som just fått ärva en kamera av mig för han vill börja fota lite, gick runt och såg mest ut så här 🙂

2018-03-25 10.33.03.jpg

Och vi fyndade. Jag som tycker att böcker är för jäkla dyrt till barn när dom läser dom några få gånger och sen ligger dom bara och skräpar (jo vi använder biblioteket frekvent, av just den anledningen), blev glad när böckerna kostade 10 kr/st, och ännu gladare när vi hittade 7 st. Grymt värt.

Det blev en handväska också (nej inte till mig), ett jättefint schackspel till Adam och nåt familjespel med Hagbard Handfaste som vi ska ta med ut till Orrö nu i påsk.

2018-03-25 11.49.41.jpg

Tutti makaroni: 180 kr. Sjukt värt.

Julklappsutdelning i februari

Jodå det går det också.

Vi hade gett E & M i julklapp att få gå med oss till Glasateljén på Fjärde Långgatan och göra mosaik. Det var förstås Hannes’ idé, för vi går förbi där varje vecka till och från flöjtlektionen nere på Tredje Långgatan, och på utsidan har Glasateljén en liten porlande fontän i mosaik som han inte kunde motstå så vi bara måste gå in.

Typ varje vecka.

Så vi blev lite hej och tjenis med hon som har ateljén och verkstaden bakom, Angelika, och Hannes blev väldigt sugen på att lära sig göra glaskonst (tiffanyteknik vet jag nu att det heter) men det var inte aktuellt för så små barn. Men mosaik kunde han få göra, och då kom idén att få med sig några fler barn och göra det tillsammans. Så var årets julklapp till barnen Rittfeldt klar, och idag var det dags att dela ut den på riktigt. Det passade extra bra idag eftersom det var E’s 10-årsdag!

Dom kunde välja mellan att göra en skalbagge eller en spegel, eller för den delen båda delar om dom hann. Angelika hade preppat plywoodskivor i fyrkanter eller i skalbaggeform med små metallben, och så var frågan vilka färger dom ville ha. Lite tveksamt och försiktigt i starten, men när dom såg vilka resurser som stod till buds i form av mer och mer glittrande och fluorescerande små plattor och pärlor försvann den initiala blygsamheten rätt snabbt…

Och när man är klar med sin egen kan man hjälpa andra och det är minst lika kul.

Dom höll på en dryg timme innan de flesta hade producerat två alster som nu ligger på tork och så småningom fogning för att sen hämtas senare i veckan.

Efteråt gick vi hem till oss och firade E på riktigt med middag, tårta och presenter.

Julafton och födelsedag på samma dag – i februari!