En heldag i bil – med obligatoriskt semmelstopp på Open New Doors

Plan: Starta med 100% laddat batteri i Gbg 8:00, stanna i Ödeshög, Uppsala och pausa för natten i Hudiksvall.

Facit: Se ovan. Jo faktiskt! Istället för att dutta med 5 min här, 10 min där så körde vi lugnt och fint (=mer energieffektivt) och stannade ordentligt två gånger.

Eller tre. För vi var ju tvungna att stanna på Open New Doors i Mjölby och smaka på deras prisvinnande semla! Eller ja, dom vann ju inget pris eftersom Arla stoppade tävlingen – enligt egen utsago för att dom hade kommit på att det var pandemi och att det la sordin på semmelglädjen Twemoji12 1f602.svgTwemoji12 1f602.svgTwemoji12 1f602.svgTwemoji12 1f602.svgTwemoji12 1f602.svg Tjena, som om det var därför dom avbröt tävlingen och inte det faktum att en produkt som inte innehåller ko höll på att vinna deras ko-baserade tävling. Det var alltså inget snack om Sveriges godaste SEMLA, utan om Sveriges godaste KO-SEMLA. Mu på den.

Har ni helt missat storyn? Ingen fara, den finns här, och ett litet klipp på essensen i den:

Arlas ko-semmeltävling

Jag fattar ju att Arla bara har den tävlingen för att promota sina egna produkter, få folk att äta fler semlor med kogrädde och baka med kosmör eftersom det är det som är deras affärsidé, men det hade nästan varit bättre PR för dom om dom hade tagit det med jämnmod, erkänt sig besegrade och tagit upp kampen för kobaserade semlor som det enda alternativet, istället för att göra det så här…

Hoppas att ståhejet gör att några fler blir nyfikna på vad en semla utan mamma kan tänkas smaka, provar, och kanske tycker att det var riktigt gott och undrar varför man inte provat det tidigare.

För jag inbillar mig inte att alla ska bli veganer (jag kan ju inte själv hålla mig till enbart vegansk kost, och då är jag ändå övertygad om att det är det bästa för djur(hållning) och människor).

Men jag tänker så här: för varje gång någon tycker att ”äh det där kan jag lika gärna ha sojagrädde i istället för kogrädde” eller inser att det är jätteenkelt att göra pannkakor utan ägg, så har några animaliska produkter färre blivit sålda, efterfrågan har blivit något mindre, människor har vågat prova något nytt och några djur har sluppit plågas ihjäl. Alltid något.

 

 

Godaste kolan (vegansk dessutom)

Här är julens (eller hela årets) godaste och enklaste kola! Det är ett gammalt Allt Om Mat-recept från 2001 som jag gjort veganskt because onödigt att äta djur om man kan undvika det – och i det här fallet är det ingen smakskillnad över huvud taget, så KÖR!!

3 dl Oatly Vispbar (de vita paketen)
3 dl strösocker
2 dl mörk sirap
3 msk kakao
1 tsk ättikssprit 12%-ig
3 msk mjölkfritt smör

Blanda ihop allt utom ättikssprit i en kastrull och koka ihop tills det börjar bli lite segare och inte så lättflytande, ca 20 min. Häll i ättiksspriten mot slutet (står det i receptet, jag var otålig och hällde i den alldeles för tidigt och kan rapportera att det gick bra ändå). Gör kulprovet när konsistensen börjar bli lite trögare; häll några droppar av smeten i kallt vatten och se om det går att göra en kula av det. Går det inte behöver det koka längre, för mig var det ca 20 min totalt. Första kulprovet såg ut som att jag hällde ut soja i vatten, men sen blev det peeeerfekt.

Häll ut smeten i en form av bakplåtspapper, ca 20×30 cm (varför är alla recept gjorda för 20×30 cm-formar?!) och låt svalna, det går rätt fort. Klipp bakplåtspapper i lagom stora bitar för att slå in dom med.

Sen är det bara att moffa på.

Ingen prestationsångest

I fredags var min sista dag på jobbet för det här året. Jag hade för många semesterdagar att ta ut, så jag passade på att göra en lång ledighet av det. En sanning med modifikation; på grund av rådande situation i ett projekt kommer jag jobba en del den här veckan också, men inga fler tiotimmarsdagar, det har det varit nog av de senaste två månaderna.

Ja, lussebullar utan djur i, smakar precis som dom med djur i

Men det gör att flyttlasset gått ner till Åsa, som är basen den närmaste tiden. Och med ankomsten här får jag som vanligt lite energi till annat som inte prioriterats innan. Så det blev faktiskt bakat! Både lussekatter, pepparkakor och matbröd.

Pepparkakorna kan jag inte ta åt mig äran av, de gjordes av Hannes och hans kompis som var här nere med oss i helgen. Hon hade gjort pepparkakor förut och var van att hjälpa till i köket, det märktes med all önskvärd (och icke önskvärd från somliga) tydlighet, vilket orsakade en del friktion kan man säga utan att avslöja för mycket.

Den här julen har alla möjligheter att bli precis så lugn och stilla som man behöver. Inga resor någonstans because Corona och inga besök på själva julen heller, och för några som brukar tillbringa större delen av sommarsemestern och julledigheten med att fara land och rike runt för att pussla ihop allt, så är det inte så tokigt ändå.

Det är däremot enormt tokigt och fruktansvärt tragiskt och smärtsamt att jag inte träffat min pappa och E på snart ett år (senast var julfirandet på Teneriffa 2019) och min mamma och T sen i mars nere på Cypern där vi var precis när Coronan bröt ut, och mina svärföräldrar har jag inte sett sen sportlovet. Träffa vänner är det sparsmakat med, någon enstaka här och där – mest en som redan haft Corona och kan förväntas vara immun, men i övrigt….

2020 är helt klart ett speciellt år som snart tack och lov går i graven snart, men det har också sina uppsidor som jag tror alla yrkesverksamma ändå sett som positivt – att vi har mer tid. Därmed kan jag helt utan prestationsångest fortsätta min semester med att baka knäck och kola och kanske till och med hinna misslyckas med en omgång eller två utan att det är någon kris. Ups and downs hela tiden.

Vadar vidare i trenderna

Häromveckan köpte jag en bok, en bok heeeelt i tiden (förstås) om växter man kan hitta ute i naturen eller hemma i trädgården och äta. Inte så att målet är att bli självförsörjande på kirskål och rötter direkt, men det är lite intressant med allt som faktiskt finns ute i naturen att äta som man bara går förbi för att man inte har en aning.

Faktum är ju att man inte skulle överleva en vecka om matförsörjningen ströps, och det kan ju aldrig skada att vara kompis med ogräset i dikena.

En snabb skumläsning av boken ger att alla blomknoppar är goda att fritera och ha som snacks. Ganska lätta poäng från författaren kan man tycka – allt är väl gott om man friterar det?! men näringsvärdet och själva vitsen med att äta det har ju försvunnit kan man väl lugnt säga…

Men den fick iallafall mig och H att gå ner på stranden häromdagen och plocka strandkål, det är alltid en början!

Strandkål är alltså de där stora buskarna med stora grågröna blad som finns i mängder på sandstränderna här nere på Västkusten, och dom kan man alltså äta enligt den här boken.

Och jag hoppas att det stämmer att den går att äta, för det har jag gjort idag.

Men inte så mycket, för det var nämligen en ganska besk historia. Jag skar den fint, fräste i lite smör (allt brukar ju bli gott om man fräser det i smör, right?), lite salt och peppar och en skvätt citronsaft. Hade det sen som en del i en måltid som bestod av vegansk schnitzel (halvfabrikat, I know, inte bra men ack så bekvämt), svampstuvning och sallad. Och så en liten hög med strandkål till det.

För att jacka upp hipster/trend-wannabe- faktorn något tog jag en Gbg Soda alkoholfri IPA till.

Det kan hända att man förlora sina hiphetspoäng ifall man outar högt att det inte var så gott och att man nog tänker slänga det som är kvar i påsen. Men då får det vara så, för jag kommer nog inte äta upp det som är kvar. Men inte ger jag upp så lätt inte, nä det blir ett nytt försök i vår när dom är färska, får se om smaken är bättre då.

Årets sista bak

Målet är till vänster – gulligt glittriga ljusblå och rosa sockertäckta kringlor, popcorn och annat smarrigt. Slutresultatet till höger – den speciella sockergrejen man skulle smälta fanns bara att köpa på nätet så vi tog vit choklad. Det reagerar med  karamellfärg och hårdnar vet vi nu. Oaktuellt att doppa salta pinnar i (fanns inga kringlor i affären) så det blev popcorn inbakade i färgad vit choklad-massa och nedtryckta i strössel så det skulle fastna.
Första försöket ur Enhörningens Kokbok blev väl ingen succé direkt 😂 men alla är glada ändå.

Gott nytt år!

 

Bönskörd

Ja eftersom jag inte tror att jag blir bönhörd får jag satsa på bönskörd istället; ärtor och borlottibönor närmare bestämt. Ärtorna har vi skördat en gång förut, och idag fanns det några fler skidor att plocka. Borlottibönorna har jag också skördat förut – när jag blev så glad över hur stora dom var så jag skördade loss som en galning innan jag tänkte efter på hur dom egentligen ska se ut när dom är färdiga. En snabb googling gav att dom i stort sett bara börjat växa när jag plockade dom. Men som tur är blev det en andra skörd, och den togs till stora delar idag.

Grymt vackra baljor och bönor, skojigt att de är allt från vita via spräckliga över till mörkt vinröda.

Borlottibönor

Synd bara att all färg försvann och dom blev läckert dassigt grålila när man kokade dom…

Men men, tillsammans med lite stekt lök och stekta champinjoner blev det och ärtorna ett bra komplement till middagen.

Jubileum

Idag är det ett år sedan jag kom ut ur operationssalen på Sahlgrenska, ett bröst och en cancertumör fattigare. Det har varit ett ganska jobbigt år måste man väl få säga utan att få en drama queen-stämpel på sig. Inte så att det egentligen påverkat något, men hela mitt liv har ändrats (fast allt ser ut som vanligt) och jag är inte samma person som jag var för ett drygt år sedan.

Det är svårt att säga vad som är skillnaden, men det mest tydliga är väl att jag inte räknar med att få bli gammal längre, att jag inte vågar tro att jag ska klara mig från fler typer av cancer, den gamla klyschan om att inte ta livet för givet (vilket man ju gör, erkänn! Man tar livet för givet tills det helt plötsligt inte är självklart längre att man ska få leva vidare).

Att ta steget fullt ut till något Carpe Diem-aktigt med yoga på stranden i solnedgången är väl inte riktigt min grej, men jag har två mål:

  1. Jag vill trivas och stå för mig själv och det jag gör (unikt va?….)
  2. Jag tänker göra vad jag kan för att reducera de hälsomässiga risker jag kan; bröstcancer kan man väl inte motverka när väl amningsperioden är över, men det finns andra saker som är riktigt dåliga och som man faktiskt KAN förebygga

Undantaget till 2 är chips. Men man måste väl få ha någon last?

Mina nya vänner

Jag dricker ju knappt någon alkohol, jag äter väldigt lite kött och inte heller så mycket fisk och skaldjur och har helt slutat med komjölk och komjölksbaserade produkter. Nej jag har inte gått så långt att jag vägrar äta om jag blir serverad, eller att jag ber värdparet att få något annat, men så långt jag kan styra det själv undviker jag det. Vårt kylskåp fylls av Oatly och Alpros produkter, jag lär mig tycka om tofu (trodde jag aldrig, men jag trodde å andra sidan aldrig jag skulle gilla mozzarella heller…) och att äta mer grönsaker.

Har mitt liv blivit matmässigt tråkigare? Kanske, men saken är att jag inte bryr mig så mycket om mat längre. Bara jag blir mätt och det är vettig mat. Svårt när man är småbarnsmorsa, men mina kids börjar komma in i den åldern då dom lever på mackor iallafall, och det fixar dom själva.

Livet, folkens! Det ändrar sig hela tiden!

Carpe Diem för böfvelen!

En ofrivillig vegetarian

Kött. Jag kan inte äta det. Helt plötsligt går det inte. Inte fisk heller. Och det är inte för att jag försökt dra ner på köttkonsumtionen – nä dom försöken har varje gång mynnat ut i trötthet och uppgivenhet och så småningom korv stroganoff och så var vi tillbaka där vi började.

Nä just nu känner jag bara motvilja att äta det, jag får det inte i mig. Jag äter mig mätt på ris, tillbehör och bönor.

En jättebra maträtt till vardags när man har barn är att ta laxbitar och steka i ugnen, sen ta tortillas och lite grönsaker och kanske någon god sås och göra laxburritos av det. Det tar ca 15 minuter, är nyttigt, kul att mecka med och barnen älskar det. Vi gjorde det häromdagen och jag var fullt inställt på att äta lax jag också. Men så låg den där i formen, nystekt och grann, och jag kunde bara inte förmå mig äta av den. Istället tog jag och hackade en lök, tog fram stora vita bönor på burk och sköljde av, fräste löken, värmde sen bönorna i lökfräset, och så på med lite salt och peppar och hackad persilja. Och så åt jag det i min burrito istället och tyckte det var fantastiskt gott.

Jag som knappt gillar baljväxter. Tycker mest det är mjöligt och tråkigt (eller gjorde iallafall, nu har det visst ändrat sig…), vilket är en anledning till att jag aldrig kommer bli vegetarian – den gamla visdomen (?) säger ju att är man vegetarian bör man gilla baljväxter eftersom proteiner är good shit. (Men tack och lov finns det många andra icke-animaliska proteinkällor förutom bönor, puh.)

Jag lagar falafel, gör hamburgare på svarta bönor istället för kött, köper Oumph (barnen älskar det) och har till och med ätit tofu och gillat det. Fast bara en gång. Tofu är läskiga grejer; funkar bara med den rökta fasta än så länge.

Och svamp. Jag blir utfattig på kantareller från Hemköp men det är det värt för det är så gott. Allt blir gott med kantareller!

Men faktum kvarstår – jag äter inte kött. Men jag är inte vegetarian, nä det skulle jag aldrig klara av. För att inte tala om vegan. Jag antar att jag en dag bara vaknar upp ur min bubbla och sätter tänderna i en biff, det är väl det mest logiska.

En bekant som jobbar som sjuksköterska sa att sånt kan hända när tillvaron plötsligt förändras – tex vid en flytt till ett annat land. Så tänker han, och jag tror han kan ha något i det. Men själv tror jag i så fall att det är bröstcancern som är den stora förändringen och inte flytten tillbaka till Sverige.

För det surrar ju en del information i luften om vad som är nyttigt och inte, och den där informationen ändrar sig från en månad till en annan och det som var jättefarligt först är jättenyttigt sen och tvärtom så att spara på källor där känns knappt meningsfullt. Men det jag hör mycket (kan ju vara mitt confirmation bias som slår till, hade väl inte varit helt osannolikt) är att rött kött och processat kött är dåligt (cancer), växtbaserade fetter är bra, animaliska dåliga (kolesterolhöjande). Men såklart också att lax är jättenyttigt, jodå jag hör det också.

Men då slår djurvårdartarmen till. Jag som väl aldrig i hela mitt liv brytt mig om ett djur – iallafall inte sen min hamster Hampus dog någon gång på 1980-talet…

Alla kycklingar som borras upp i slakterierna, alla får och lamm som fraktas, stressas och så får en elstöt i pannan, alla kor och grisar som får gå igenom en fruktansvärd process innan dom tillslut är döda. Jag har börjat se några filmer om djurhanteringen men jag klarar inte av det, Point taken och så stänger jag av och har mardrömmar i några veckor efteråt. Fy fan. Är deras lidande värt det? Bara för att få äta kött?

Allt det där ligger och rumlar när jag tittar på den där lilla laxbiten, eller kycklingbiten eller vad det nu är, och det vänder sig i magen på mig.

Jag har inget mål att bli vegetarian men jag kan inte äta kött just nu iallafall. Men lyckliga kor som fått beta ute på den lilla kärleksfulla lantliga gården med vajande gula sädesfält? Som dött i tron att de bara väldigt fort blivit för gamla? Mja, kanske det. Sen. Vi får väl se, det kanske försvinner lika fort som det kommit och så sitter jag där med mina vanliga blodiga stekar (brrrr….)

Jag experimenterar vidare med smörgåspålägg

För ett tag sen gjorde jag ett alternativt smörgåspålägg efter ett recept jag hittat på nätet. Det blev lite blandat bra/dåligt; mycket bra konsistens, helt rätt stuns i den (mitt mål var att likna korvpålägg) men ganska ointressant smak. Jag hade tänkt äta upp den eftersom allt går att lösa med lite god sås, men jag glömde bort den helt enkelt.

Så när jag slängde den igår bestämde jag mig för att göra en ny, en som smakade mycket, och det gjorde jag idag. Nöjd med resultatet är jag, har provätit den medan den var ljummen och vi får väl se imorgon om den även funkar som kall.

Här är receptet iallafall

Seitankorv

Vätska:
2,5 dl ljummen buljong, gärna med lite kraftig smak/sälta
1-2 msk tomatpuré utrört i ljummet vatten så det blir 2,5 dl vätska
ca 1 msk liquid smoke

Torrt:
5 dl vetegluten
1 msk senap efter eget tycke
4 marinerade soltorkade tomater
5-6 cm purjolök
3-4 msk näringsjäst
en rejäl näve kalamataoliver
en liten råriven rödbeta

Hacka grönsakerna i en storlek du önskar ha i din ”korv”, blanda torra råvaror först och häll sen i allt det andra (vet egentligen inte varför man ska göra så, men så står det överallt så jag tänker att det kanske finns en mening med det). Jag har en mixer som har en degkrok i sig, den använder jag för att sen veva ihop det till en deg, tar ca en minut, lite längre då om man blandar för hand.

Degen blir fuktig men absolut inte kladdig. Ta den, forma den lite avlång och med en ungefärlig tjocklek du önskar, lägg den på en stor bit bakplåtspapper, tillräckligt stor så du kan vira det två varv runt din ”korv”, och snurra ändarna på pappret så det ser ut som en stor karamell.

Ångkoka i kastrull på spisen i 1-1,5 h (jag har ett sånt där spiralformat stålgaller som man lägger i botten på kastrullen men annat funkar säkert lika bra), sätt sen ugnen på 200 grader, ta upp ”korven” stick några hål i pappret så det kan komma in luft och baka/torka korven i ugnen med pappret på i 20-30 minuter.

Häpp!