Bexellstigen

Efter ännu en regnig natt hade vi förmånen att vakna torra även den här dagen. Men det är allt blötare under liggunderlagen. Lite demotiverande när det regnar så mycket, men är samtidigt helt ok med tanke på att vi själva är torra och har gott om mat, så det löser sig.

Dagens mål var Bexellstigen, en 6 km lång stig i bitvis backig terräng, men som har något helt fantastiskt att visa mitt här ute i den Halländska vildmarken – Stenar med inristade visdomsord och ordspråk på! Tydligen över 700 stycken!

Även den här stigen ingår i Åkulla Bokskogar, och då går den såklart genom jättefin skog…

Man får gå en bra bit innan man kommer upp till stenarna, det är bitvis lite brant och man får klättra mellan stenar, men för den som inte vill det går det att köra bil och gå en betydligt enklare väg in till själva stenarna.

Dom kallas ”Bexells talande stenar”, och är riksdagsman Alfred Bexells verk. Varför han lät göra ristningarna (som sysselsatte två stenhuggare i sju år!) råder det delade meningar om; någon menar att han var orolig för det svenska språkets förfall, andra att det var något välgörenhetsarbete för att hålla stenhuggare sysselsatta.

Vilken anledningen till att han lät göra det än är, så är det en väldigt märklig och fantastisk installation mitt i skogen. Det är inte bara ordspråk, utan namn på historiska personer, samtida politiker, författare och andra. Väldigt märkligt men fint.

Lunch blev på ett oväntat ställe – ett skjul på andra sidan vägen från parkeringen hade en baksida med tak över där det var perfekt att sätta upp trangiaköket och steka korv. Fina sittplatser på lecablock dessutom, en lyx i tältsammanhang 🙂

Även här finns det en vänlig människa som ställer ut lite dryck och erbjuder en viloplats – den här gången dessutom med ett tic-tac-toe-spel med stenar.

En jättefin halvdagstur i en väldigt speciell miljö.

Bockstensslingan

Efter lunch vid Åkulla friluftsgård gick vandringen söderut och till Bockstensslingan. That’s right, platsen där dom hittade Bockstensmannen i Bockstens mosse, som då hamnade på den historiska världskartan.

Slingan är ca 5 km, och ett bra ställe att utgå från är just vid Åkulla friluftsgård. Där finns parkering för den som kommer med bil eller husbil, och det går även buss hit från Varberg på sommarhalvåret, så det är en bra knutpunkt. Är man bara intresserad av själva Bockstensslingan så finns det parkering vid Bockstens mosse, där stigen in till själva mossen och fyndplatsen börjar.

Vi gick från Åkulla friluftsgård, det är några hundra meter därifrån in till själva Bockstensslingan, överkomligt för både stora och små.

Början av Bockstensslingan om man kommer från Åkulla-hållet

Vandringen går genom bok-och granskog, det är som trollskog överallt med mycket mossa, helt tyst, stengärsgårdar överallt (med mossa på såklart) och gömda skatter såklart. De flesta ganska oansenliga och rätt tråkiga, men en förtjänar en liten salut för väl genomfört arbete.

Stigen är lätt att gå, för den som har svårt att gå kan det vara en liten brant som är knepig, annars väldigt lätt och fint. Väl skyltat som vanligt.

På ett ställe när vi gick under höga bokar (böcker?) kom en jaktfågel och seglade förbi under takkronorna i det tysta, men annars var det magert med djurliv. Kan bero på att vi (iallafall en av oss) pratar mer eller mindre oavbrutet. Men det är trevligt det också.

Ja och själva Bockstens mosse då? Tja den är väl som man kan tänka sig; en mosse med en spång ut där det står ”Fyndplats”, och så finns det en skylt som berättar lite om hur det kunde gå så här för den stackars mannen.

Det korta svaret på det är: Man vet inte. En teori var att han var ute och fiskade efter folk som kunde vara med och kriga, vilket de närboende inte gillade, dom slog ihjäl honom och grävde ner honom i mossen. Sen spökade han så förfärligt så då var dom tvungna att gräva upp honom och slå en påle genom honom så han skulle stanna nere i mossen, vilket tydligen funkade.

Tja, en mosse.

Sen hem till tältet för det började regna. Matlagning inomhus på Trangiaköket (fördelen med att ha ett stort tält med ståhöjd), snaskande på nachos och spela kort i några timmar innan läggdags. Även den här natten med regnet smattrande mot tältduken. Bra, då minskar brandfaran i markerna.

Yasjön runt

Bild: Stig Lundin

Temat för helgen var lite grann att lättvandra och bekvämlighetstälta. Dels för att få en mjukstart på planerna om Hallandsleden, Bohusleden och så småningom hela Pilgrimsleden, och dels för att få det lätt och mysigt för barnen så dom blir vana vid att vi ibland går ut och vandrar, långt eller kort.

Första vandringen för helgen var Yasjön runt, ca 4 km. En lättgången led som i början går på den gamla banvallen till Varberg-Ätrans Järnväg , och här går faktatuggaren i mig igång. För den som bara vill se om Yasjö-vandringen, scrolla vidare…

Varberg-Ätrans järnväg var alltså en järnväg som gick från …trumvirvel, tack!… Varberg vid kusten till samhället och knutpunkten Ätran som praktiskt nog ligger vid ån Ätran. Den var ca 50 km lång och hade 12 stationer, drevs med diesel och ånga omväxlande och fanns i 50 år, från invigningen 1911 till nedläggningen 1961.

Början av vandringen runt Yasjön går alltså på den gamla banvallen, det är mao jämnt, rakt och fint och med lite gamla rester av järnväg (fundament) i sidan av ”spåret”.

Slingan vi gick är markerad i svart

Sen svänger den av på en fortfarande mycket fin och jämn väg, väldigt lättgånget. För den som blir törstig längs vägen har ett hushåll satt upp ett skåp med lite läsk, vatten och annat som man kan ta av och swisha till den som satt upp det. Gulligt och fiffigt, och något vi såg på fler ställen den här helgen.

Trots att man går runt en sjö finns det inga badmöjligheter egentligen – om man inte vill vada ut i vass eller gå på andras privata bryggor. Jag är inget fan av något av det (och i ärlighetens namn inte nåt särskilt av att bada heller), men om man är det så finns allt man vill ha vid Åkulla Friluftsgård. Eller, Åkulla Outdoor Resort, som det heter egentligen…

Där kan man övernatta lyxigt, hänga på altanen, sitta i hängstolar, bada från sandstrand eller brygga, eller ta en bastu.

För den som har eget tält, husvagn eller annat boende med sig finns det parkering och uppställningsplats (mot avgift naturligtvis) och jättefina matlagningsmöjligheter eller fylla på vatten för den som vandrar.

Eller montera upp Trangia-köket – är det tälttur så är det, och dessutom var restaurangen som också finns här stängd eftersom det var midsommarafton.

Efteråt var det dopp för en del, men jag tyckte det var lite väl mulet och svala vindar, så det övertygade inte mig…

Och för den som vill leta plastburkar finns det 17 st på slingan runt. Just sayin’…

Midsommar i Åkulla Bokskogar

Med huset uthyrt på AirBnB över midsommarhelgen (alla intäkter behövs just nu) var planen att tälta över helgen. Målet var Åkulla Bokskogar, öster om Varberg en bit in i landet (svart sicksack i bilden). Varför just dit? Jo, jag vill egentligen vandra Hallandsleden, men den är svår då den sträcker sig från norr till söder och man måste ta sig till och från med lokaltrafik (om man inte vill gå tillbaka samma sträcka förstås), och så måste man släpa på tält och allt.

Tanken med den här helgen var att ha det lite lyxigt och skönt med vårt stora tvårumstält, ta med oss grillen och göra lite god mat och light-campa lite grann. Smyga på det på barnen liksom, inte ta den värsta varianten först med att släpa och bära, leva på granskott och dricka smutsigt bäckvatten. Nä det får komma sen.

Så vi hade kittat med en Midsommarbox från Thörnströms kök, våra tjocka fina uppblåsbara liggunderlag, dunsovsäckarna, stora tältet och den bärbara grillen som sagt, och bil förstås.

Efter lite spaning hittade vi vår tältplats i bokskogen. Inte vid en sjö tyvärr, vilket jag helst hade velat, men det är inte lätt att hitta plats nere vid sjöarna som inte inkräktar på markägarnas fastigheter, inte är inom betesmarkshägn för djur (vill inte vakna av att en ko står och råmar utanför tältet tack så mycket) eller är en brant sluttning ner i sagda sjö. Men en bokskog är inte fy skam.

Grill med Håkan Thörnströms midsommarlåda, marshmallows med choklad och kex (s’mores) och sen mys i tältet. En bra start på midsommarhelgen.

 

Vandringsleder Åkulla Bokskogar

I området som kallas Åkulla Bokskogar finns det många fina vandringsleder; korta eller långa, mer eller mindre krävande, men de flesta verkar vara ganska lätta och stora delar på en något bredare och välgjord stig.

I kartan här till vänster syns alla märkta i rött (den som använder Locus maps kan slå på ett filter för att få fram dom), samt en mycket längre slinga i gult.

De röda rundorna är typiskt 4-6 km långa och går igenom bokskogar (nähä?) och riktigt trolliga granskogar där man känner sig raskt förflyttad in i John Bauers värld med mossbelupna stenar.

Alla slingor har ett namn; Yasjön runt, Bockstensslingan (japp, där Bockstensmannen hittades), Näsetstigen mm, och dom är väl skyltade vid varje vägval. Och även om dom ser ut att vara separata ”öar” så är flera av dom ihopkopplade med det dom kallar ”länkar”, dvs korta bitar mellan två slingor så att den som vill gå lite längre lätt hittar till nästa runda. Även länkarna är väl utmärkta med de för området typiska röda skyltarna som talar om precis vilken länk det är och vilken slinga som finns framåt eller bakåt.

Väldigt välhållet och fint. Det finns minst två övernattningsställen som båda erbjuder förutom rum även mat och dryck; ett i norra delen av området: Åkulla Friluftsgård, och ett i södra; Ästad gård. Mellan de båda går Hallandsleden, så vill man inte gå runt runt så kan man gå framåt och inte se över axeln, utan fokusera på att komma någonvart.

Och den som inte har ett bra kartverktyg där alla slingorna finns, kan hämta det på Åkulla Bokskogars hemsida, här.