Första filmdagen

Efter en förmiddag där jag satt i möte på kontoret i Solna medan killarna låg och såg på film i fikarummet blev vi hämtade av en runner (försöker svänga mig lingot, går sådääääär 😀 ) som körde oss till ett hus en bit norrut där inspelningen av julmiddagsscenen skulle spelas in.

Det är en helt vanlig villa där det bor folk, men det var nog ganska ommöblerat och fullt av rekvisita för att att ge en överväldigande känsla av jul. Längs häcken på gången in mot huset låg det vit markduk för där skulle det bli snö från VFX-gänget. I 12-gradig värme…

Efter en lunch ute i ett tält med varmluftskanon fick killarna gå in i en buss där dom skulle få kläder och kanske lite smink. Jag kröp in i ett väldigt märkligt sovrum på övervåningen där jag kopplade upp mig för eftermiddagens möte och fortsatte med mitt. Tänker att det är bra om inte mamman är och hänger över det hela alltför mycket och stör.

Klockan tre var jag klar precis samtidigt som jag blev utkörd från sovrummet för dom behövde börja rigga det för någon annan scen, bra tajming. Då fick jag en plats i det rum där dom satt och såg på det som spelades in för att se att det blev som dom ville ha det. Jag vet faktiskt inte vad det var för några som satt där nere, men de flesta var norrmän iallafall. Dom visste inte att jag var mamman till de två birollsbarnen, så dom satt och kommenterade och skrattade vilket var rätt kul att höra. Dom verkade väldigt nöjda med killarnas insats iallafall.

Vad dom gjorde? Jo det är en julmiddag där huvudrollsinnehavaren Harry (i vit skjorta i mitten) sitter vid julmiddagen flankerad av sina syskonbarn (Adam och Hannes) och så leker dom en lek där dom böjer apelsinskal nära stearinljus så att oljan från apelsinen fattar eld och det blir ett litet minifyrverkeri. Jag tror att plotten just där är att Harry längtar efter sin kärlek och sitter och drömmer sig bort till kärleken samtidigt som han lite stelt försöker roa sig med syskonbarnen.

Dom höll på en timme ungefär, sen var det klart och runnern kom och körde oss till hotellet. Eller…ja, sniglade sig genom rusningen i Solna iallafall. Det är ungefär 3 km mellan inspelningsplatsen och hotellet, och det tog 40 minuter att köra…helt sanslöst, jag är så himla glad att jag bor mitt i stan och har nära till allt och inte behöver pendla. Sista biten när vi såg hotellet hoppade vi ur bilen och gick – och gick förbi bilen som fortfarande stod i kö.

Första inspelningsdagen av två är genomförd.

Ett oväntat telefonsamtal

För 12 dagar sen fick jag ett telefonsamtal. Okänt nummer, så jag neggade det och tänkte att det väl var en säljare som vanligt. Så fick jag ett SMS istället som sa

Hej! Hittade Hannes på statist.se. Just nu håller jag på och castar norstalande barn till reklamfilm för Norska posten (inspelning i Stockholm), vill du slå mig en signal?

Så det gjorde jag, och fick prata med den fullkomligt överentusiastiske Vivvi, som alltså var på jakt efter norsktalande barn i typ Hannes’ ålder. Hon jobbade med en reklamfilm för Norska Posten som ska sändas i jul och som heter ”When Harry met Santa” i arbetsmaterialet (heter säkert inte ”arbetsmaterial”, utan nåt myyyycket coolare om man är i branschen, men ni fattar), och där hon ville ha Hannes till en biroll som barn till någon i filmen. Hon blev hyfsat lycklig när jag nämnde att jag har ett barn till som kan norska och som dessutom varit statist tidigare, så vips fick vi en beställning på korta filmsnuttar där A och H pratar norska och berättar lite om sig själva och som vi skickade in samma kväll.

Det känns som en evighet sen, men det är alltså mindre än två veckor sedan.

Imorgon åker vi till Stockholm, för på onsdag och fredag är det inspelning; ena dagen i en villa i Solna och andra dagen i Engelska kyrkan. Dom fixar förstås hotell (i Solna tyvärr men förståeligt) och hämtar oss på stationen imorgon kväll skönt nog.

Posten i Norge har visst teamat ihop sig med en stor HBTQ-organisation, så det sätter temat för filmen när tomten blir kär i Harry (om jag fattat det hela rätt). Hannes ska spela barn till någon och vad Adam ska göra…ja det har vi ingen aning om.

Tajmingen är helt värdelös – Oskar är i Schweiz för minnesstund för sin moster som gått bort, och jag har typ det mest obligatoriska mötet de senaste månaderna just på onsdag….och fredagen skulle jag varit i Malmö men det har jag avstyrt. Men det löser sig, allt ordnar sig, det här är en kul grej som vi fixar. Barnen får betalt och tycker det ska bli jättekul.

Eller som den överentusiastiske Vivvi säger ”ÄR dom supertaggade, ÄR dom det??!!”