Försöker vidga mina vyer i matbutiken

Eftersom jag bor helt ensam just nu och inte behöver tänka på vad andra ska tycka om den mat jag stoppar i mig, försöker jag bredda perspektivet lite. Det gör att det är mycket roligare att gå i mataffären om inte annat!

Dagens nya bekantskap (i jakten på hampafrö, en annan ny potentiell bekantskap) var Nyponskalsmjöl. WHAT?! Varför? Första tanken är ju att det är ett desperat försök i dessa vegotrender att försöka göra geschäft på vad som helst som är vegetabiliskt och som går att mala ner och kalla mjöl.

Andra tanken är misstänksamhet – ”Vad vet dom som inte JAG vet?!” vilket när det gäller Nyponskalsmjöl är rätt mycket. Antar jag. Bara det att det finns lixom…

Men sen måste man ju börja kolla lite på nätet vad man har det här mjölet till, och den första tillämpningen kommer som en blixt från klar himmel: Nyponsoppa!!! No shit Sherlock att man kan göra nyponsoppa av malda nyponskal….Jag kollar vidare.

Och det verkar som det är en bra grej till bakning. Sajten MyTaste har många recept som innehåller nyponskalsmjöl – bröd som ser väldigt goda ut såklart, och som tydligen är glutenfria (apropå mattrender…) och pannkakor som ju då naturligt nog blir rätt så c-vitaminrika och det är ju inte så tokigt. Hemgjord müsli verkar också vara en grej för nyponskalsmjöl och bakverk för folk som av olika anledningar behöver reducera sockermängden i sötsakerna.

Så det kan ju vara lite spännande – det ger färg och lite syra tydligen och det kan ju vara en bra grej i många sammanhang. Så ja jag är nyfiken men för 68 kr paketet tror jag att jag håller i mig ett tag till. Ingen early adopter av mig den här gången heller. Jag ser trenden men väljer att ställa mig vid sidan 😀

Surdegsvakt

Bubblande rågsurdeg

En vän är i USA i lite drygt en vecka, och som nybliven göteborgare (inte än jag vet, men jag kör wannabe tills vidare) måste jag ju hänga med i svängarna när hon vill ha vakt till sin surdeg. Ja för man har väl surdeg och dricker hembrygd öl när man bor i Göteborg – speciellt åt Linné/Majorna-hållet?!

Inget surdegshotell fanns det tydligen heller, men den flugan (?) kanske dog 2011 när den kom. Men jag tar gärna chansen att få en surdeg att överleva – hittills har jag dödat alla jag kommit över i mitt liv, men någon gång ska väl vara den första som den överlever för mig.

Det är en liten rågsurdeg i en gammal honungsburk, och korrekt hipstermässigt mjöl handmalt av en namngiven mjölnare i Halland följde med för matningen, samt tillhörande bok om hur man gör med surdegar för att ta hand om dom och baka från dom.

What could POSSIBLY go wrong?!

Men det är tydligen inte så mycket meck med dom som jag minns. För det mesta står den där  sin burk på en hylla i kylen och gottar sig, och en gång i veckan som jag blanda ut röran med lite Halländskt rågmjöl och lite vatten. Den sväller, och då kan man baka av den och det gjorde jag igår.

Bröd-to-be

Då blev premiärturen för den nya Philips-matberedaren ett brödbak. Kanske inte det den är till för men den ska klara det iallafall (den har ju till och med en knapp med ett bröd på…)

 

Den ska jäsa i en oljad låda så man kan vika in kanterna med bestämda intervaller (först efter en timme, därefter varje halvtimme tills den ”ser bra ut”), en ganska kladdig och meckig historia men inte svårt eller krångligt.

Ser bekant ut?

Sen kom ju det stora kruxet då för en helt vanlig svenne som jag, som varken har skägg eller eget mikrobryggeri och brukar baka helt vanligt jästbröd….JAG HAR JU INGA JÄSKORGAR!!! HUR ska det gå?!

Vadå ”vad är en jäskorg?” ? Har du inte hängt med??!! Det är en korg, rund eller oval, som du kan köpa för 100-300 kronor och säkert lite mer än det från de ”rätta” återförsäljarna, och som du mjölar in och jäser dina bröd i…

Ja, nä det hade jag ju ingen, så jag körde på vanliga skålar med en ordentlig dos mjöl runt degklumpen istället. Tror det gick bra det med.

Bröd blev det också efter ytterligare en stund, men inte så särskilt stora. Kanske inte ska vara det heller, eller så är det mitt oerfarna handlag med surdegar. Det går ju såklart som alla bröd på handlag och fingerspitzgefühl, och det tar ett tag att få till förstås. Men det blev gott, lite kompakt rågbröd, och trots mitt raljerande över surdegar och hipsters så är det ju himla gott med surdegsbröd och jag är ju naturligtvis i grund och botten avundsjuk för att jag själv inte har någon surdeg.

Men nu har jag ju det! Och jag blev lite sugen på den boken som kom med lånet av surdegen också – det fanns mycket att göra sig lustig över i den boken också, men mycket som i grund och botten är intressant och lärorikt, så jag ska nog bita mig i tungan även när det gäller den. Skadar ju aldrig att vidga sina vyer, som bekant.

Imorgon är det matningsdags för gojet i burken och det vill jag ju inte glömma eftersom jag vill att den ska växa sig stor och vacker så jag får med mig en 50-grammare den dagen jag lämnar ifrån mig burken igen!

Liiite nyfiken på att lära mig mer, det måste jag erkänna!