Rättvisa är skipad, hen har åkt fast

I våras var jag mycket naiv och godtrogen när jag längtade efter en Galaxy Tab 10.1 istället för min Motorola Xoom – Jag handlade på Blocket.se. Det gick som man kan tänka sig och som jag berättat om förut – jag blev FETLURAD. 3000 kr rätt ner i någon annans ficka.

Tre tusen kronor fattigare men en erfarenhet rikare, en erfarenhet jag inte behövde eftersom jag ju egentligen VISSTE. Jaja. Men jag såg skammen i vitögat (om man nu kan det) och gjorde en polisanmälan om nätbedrägeri. Inte för att jag trodde att jag skulle få tillbaka mina pengar, men för att jag någonstans kände att jag borde göra det och samla information mot den här bedragaren, så det att om vi blev tillräckligt många som gjorde det skulle kunna bygga något i Polisens register.

Pekka hade råkat ut för samma som jag, såg det jag skrivit här på WordPress och anmälde fast han inte tänkt göra det och då var vi ju två iallafall. Två som klantat oss fast vi egentligen visste bättre men som försökte göra det bästa av det (tack Pekka för att du anmälde!).

Idag kom det här i posten:

2014-02-13 21.56.44-1Inte helt oväntat läggs förundersökninen ner. Men det fina i det hela är motiveringen – hen har åkt fast för ANDRA brott som ger en straffpåföljd som är större än det lilla brottet mot mig och Pekka och gu vet hur många andra. Det gör inte att vi får våra pengar tillbaka, nä dom kan vi fortfarande se oss i himlen efter (det kostar att vara dum) men det betyder att den informationen jag lämnat om bankkontonummer, telefonnummer, websida och annat för JarlaKakel faktiskt har bidragit till att dom lyckats knyta den här personen till det jag anmälde.

Det tycker jag är helt okej och det gör att jag kommer fortsätta se det positiva i dom dumheter jag gör, för det kan ju uppenbarligen bidra till något!

”Østmarka är inte så kuperat”

Igår satt vi i solen på innergården och pratade med en granne. Vi hade precis varit nere i stan på dansen på Oslo Musikk- og Kulturskole med A o H och på vägen hem köpt kartor över Vest-, Nord- och Østmarka. Vi tänkte gå ut på en liten tur och funderade lite på var vi ville ta oss och hur lämpligt det var för barn. Nordmarka är ganska kuperat och inte så väldigt enkelt för en tvååring att knata igenom, men grannarna talade sig varma för Østmarka. Maken i familjen var därifrån och rekommenderade verkligen de flacka kullarna som inte på något sätt var lika branta som backarna och stupen i Nordmarka. Dom brukade själva åka till Østmarka på vintern för att åka skidor eftersom det var så mycket lättare för barnen och dem själva, plus att det inte är lika mycket folk där som i Nordmarka.

Sagt och gjort, Østmarka it is. Cykelvagn, picnicmat och barn in i bilen och ner till Skullerud skole där vi parkerade.

Huvudplanen var förutom att ha lite spring och lek för kidsen att göra våra första erfarenheter med Kjentmannsmerkets venner och deras insatser för att få folk ut i naturen. Det skulle finnas två Kjentmannsposter ganska nära varandra runt sjön, och dom tänkte vi att vi skulle gå och söka upp och lära oss lite mer om vår närmiljö.

Första stopp in på vägen var Rustadsaga, ett gammalt sågverk vid ett vattendrag i sydänden av sjön Nøklevann som vi hade vaga planer på att gå runt. Adam hittade rätt ganska snabbt – det fullkomligt skrek om stenarna att det var där bakom något fanns.

Sen gick vi vidare på vår tur (A var skitsur för H hade haft något att byta med och det hade inte han). Lite lunch gjorde det hela aningen bättre.

Den första Kjentmannsposten var vid ett rörsystem för en tidig vattenförsörjning till Oslo; betydligt intressantare installationer än vad det låter som, och som numera är helt ur drift. Kul ställe som vi inte kommit till annars, inte inom rimlig livstid iallafall.

På väg ner mot sjön igen hittade vi en till skatt mitt i ett enesnår, taskigt men vad gör man inte? Medan jag och A slogs mot barren hade O och H lassat upp det sista av vårt fika så vi tog en ordentlig paus igen och O tog en tupplur bland vitsipporna.

Så här långt var det inte särskilt backigt någonstans, så vi höll med grannen om att det var ju faktiskt inte så kuperat här i Østmarka. Berömda sista ord, för sen började det. Totalt gick vi 13 km, varav 8 var antingen stup upp eller stup ner. Det är ganska tungt att köra en vagn som det sitter två barn på och en massa packning i, och särskilt i branta uppförsbackar och sen lite panik för dom branta nerförsbackarna och lite lagom med rullgrus och dödsföraktande cyklister i en spännande kombination. Men O körde fint han.

Tjusigt vattenfall! Här trodde vi att vi var på toppen, men icke då, högre skulle vi. Och lägre. Och högre igen. Svettiga som tok och O lite halvmatt med sin förkylning kände vi oss mogna att konstatera att vi och grannen har helt olika sätt att bedöma backighet på. Helt olika. Jag har redan gett upp tanken på att det här var ett bra område för mig att åka skidor på om vintern, det är ett som är säkert.

Det blev lite senare än vi tänkt kan man säga, så det blev middag på Brasserie Gyllene Måsen i Alnabru innan vi var hemma halv åtta nu på kvällen. Trötta fötter efter en lång dag då alla gått långt, var och en efter sin förmåga, och småkillarna var otroligt duktiga på att gå när dom väl gick och inte tittade på några fina pinnar eller stenar eller myror eller grässtrån eller….

Adam gick och la sig för att sova i sin koja som han byggt (en tom flyttkartong med en babymadrass i), och där ligger han fortfarande och sover…

För de som inte är så hemmastadda i regionen, en karta: