17 maj – i år igen!

Hannes finklädd i sin Carmencitaklänning, och Adam lite mer passande klädd i dunjacka. Ja och så shorts då.

Det går ju inte att ha varit i Oslo på 17. mai och inte nämna det. Men samtidigt känner jag att jag gjort det så många gånger nu, och det är ju som traditioner är – likadant varje år.

Efter att ha haft 25-27 grader varmt i flera dagar även i Oslo var det helt plötsligt sviiiinkallt (=15 grader och nordanvind). Bra för dom som skulle gå i tåget, men fett olyckligt för oss andra som frös som idioter. Iallafall till 13-tiden då värmen vällde in igen tack och lov.

Tårögda barn (mina egna alltså) som stod på skolgården och blev omsvärmade av sina före detta klasskamrater, en minsting som var jättearg på mig för att jag fick oss att flytta (han menar i sina deppiga stunder fortfarande att det är mitt fel, inte ett gemensamt beslut vi vuxna tog) och mycket mycket känslor.

Svårt för barnen att känna att allt är som vanligt när man träffar klasskompisarna – men ändå är det inte som vanligt för dom har gått vidare åt sitt håll och A och H åt ett annat med andra kompisar.

Men bäst av allt på hela dagen var för mig när en av dom som var riktigt taskiga mot Hannes i skolan kom fram till honom och med ett vänligt och uppriktigt ansikte bad om ursäkt för att han varit så dum mot Hannes i tvåan! Hannes hade på sig sitt stenansikte som åker på när han träffar dom elaka barnen, så han var inte direkt mottaglig för ursäkten, men han fick ändå fram ett ”Det är okej”.

Den andra killen, S, hade nog väntat sig lite mer respons, men jag förstår Hannes också – det är inte lätt att bara glömma allt som varit bara för att en person kommit på bättre tankar. Men jag försökte ändå säga att det var jättebra av honom att komma och säga förlåt, att det var starkt gjort, så han skulle känna att det var rätt sak att göra även om responsen blev lite mindre än förväntat.

Det finns hopp!

Gratulerer med dagen, venner!

Russetid igen

wpid-mod_p2_20140517_155306.jpgSå var det dags för russetiden som kommer i maj varje år och kulminerar med nationaldagen. Den är den 17’e maj, i den händelse någon missat det.
Russ är alltså motsvarande gymnasiestudenter, men firandet är helt olikt det i Sverige. Där har man vit mössa och går på studentfester och så var det ned det, men här i Norge är det annorlunda.

 

Här har man russedress, som är en variant av arbetsbyxa fast såklart med trendig design och snickarlappen konstant nerfälld visandes den norska flaggan på insidan. På benet har man gärna sitt namn  eller smeknamn i stora bokstäver. Påminner mer om overallföreningarna på Chalmers än gymnasiestudenter.

Och så har man russekort. Det är en slags visitkort i den färg man är (blå, röd, grön eller svart beroende på vilken typ av utbildning man gått) och där man gärna skriver nån tuff slogan eller citat för att visa hur cool man är.

De här russekorten är hårdvaluta för småbarnen, sexåringar.  De rusar fram så fort de ser ett russ och frågar anfått

– Kan jag få russekort???

Och för det mesta får de det.

Det här med att jaga russekort är lika spännande för stora som små. De små vill få så många olika typer av kort som möjligt (tänk att få ett guldkort,  woooow…jaaaaa woooow jamar nästa med) och de stora får glädjen eller skräcken att se sina totalt trafikokunniga telningar rusa iväg blint för att de råkat få syn på en röd byxa.

wpid-mod_p2_20140517_154655.jpg

Så här såg det ut häromdagen på Karl Johan när jag varit på Egon med killarna och var på väg hem vid halv åtta.

Vad bilden föreställer? Den röda ringen visar hur långt en sex- och fyraåring kan komma på 3 sekunder om dom bara vill. Önskar att det var fler russ på vägen till barnehagen på morgonen jag, då skulle tidsschemat vid lämning se helt annorlunda ut, det vill jag lova!

wpid-mod_p2_20140517_155537.jpgMen vad säger ungdomarne när de blir approcherade av småglin på det här viset? De flesta är väldigt tålmodiga och gulliga och delar mer än gärna ut sina kort. Det beror egentligen bara på alkoholhalten. Är dom nyktra eller berusade delar de gärna, är de fulla eller bakis är dom flesta lite mer avvisande, inte helt oväntat.

Adam är iallafall nöjd med den här russeperioden. 41 kort blev det. Men det är klart, Konrad hade två gröna kort och det svider ju lite förstås när man själv sitter med blå, röda och guld….Bättre lycka nästa år!