Det omöjliga pusslet

Fighten med det genomskinliga pusslet har börjat. Två långa möten på jobbet där jag inte förväntades bidra särskilt gjorde att jag kunde sitta och lyssna med lite och pussla samtidigt. Eftersom pusslet saknar motiv och dessutom kan vara åt vilket håll som helst, så känns det strategiskt mer viktigt än annars att börja med ramen. Det är givet att det är 12×12, så det är ju något att börja med.

Med kantbitarna utsorterade satt jag med 8 hörnbitar. I ett kvadratiskt, tvådimensionellt pussel.

Och värre blev det när jag försökte få ihop sidor om 12, lyckades med en hörn till hörn och en bit ut på sidorna (till vänster i bild), kom inte längre och fortsatte med en annan hörnbit och började, och….det blir inte 12 bitar på någon av de långsidorna.

Bitarna är kontrollräknade, och är 144 st, så antalet stämmer. Men hur man får ihop det när det är fyra hörnbitar för mycket och alldeles för många kantbitar (12×12 borde innebära 44 kant-och hörnbitar eller hur? Det är över 50 kantbitar…) vet jag inte riktigt. Kanske ligger i namnet – Puzzle IMPOSSIBLE.

Det kom en present på posten!!

Idag när jag kom hem låg ett bubbelplastkuvert med något i, med avsändaradressen hos en kär bekant i Oslo. Märkligt, jag väntar inget från henne, vad kan det vara?

Det var ett pussel. Och inte vilket pussel som helst, utan ett pussel med helt genomskinliga bitar (dvs ingen hint om vilken sida som ska vara upp eller ner). 144 bitar, 12×12, vilket är ALL info jag har om pusslet.

Jag ringde T som stod som avsändare tillsammans med I, och hon skrattade så hon höll på att trilla omkull lät det som – hon och I såg pusslet i en annons och kom överens om att det var den perfekta presenten och något att bita i för mig så dom beställde och skickade över.

Förutom några goda skratt fick vi såklart pratat en lång stund också, välbehövligt just nu att bli påmind om att man har flera goda vänner att prata med, det är faktiskt bara att lyfta luren.

Just nu är jag i stan men åker ner till Åsa imorgon eller på onsdag, och då jägarns ska jag börja med PUSSLET. Vi får väl se hur lång tid det tar…

Pussel i posten

image

Så är det här. Det nya pusslet och (eftersom även pussel är en materialsport) pusselmattan. En matta som förbättrar ergonomin för pusslaren och ger bättre glid för handen. Och så givetvis en indoor holemaker.

Nä ba skoja. Mattan kommer med en rulle o två spännen så man kan rulla ihop pusslet om man tröttnar, pausar eller reser bort till exempel. Ingen indoor holemaker. 
Även om jag är väldigt nyfiken på hur en sån ser ut.

Spelberoende hos en femåring – är det ens möjligt?

Den senaste tiden har det frekvent sett ut så här hemmavid:

En ung person vid en tablet som sitter och spelar spel, i det här fallet (och de flesta andra) är det Angry Birds i olika versioner.

Det är bra att dom spelar spel och lär sig finmotorik, använda moderna IT-verktyg osv, tränar minnet med memoryspel, lägger pussel, får upp snabbtänktheten, lär sig dra slutsatser osv. Det finns fantastiska spel, tex Dragonbox där bla vår femåring lär sig algebra genom spel, men ärligt talat – Angry Birds?  Det är rent och skärt nöje (visst är det lite precision, men någon djupare taktik behövs inte) och inget fel med det. För den som vill kan man köpa till diverse vapen och fordon för en ringa summa, något som hemma hos oss är helt oaktuellt att göra. Min tablet är spärrad, så om han nu skulle lista ut hur man gör när man köper så går det inte utan en kod som jag näppeligen släpper ifrån mig.

En femåring är ganska otålig, iallafall vår, och vill som de flesta människor göra det lätt för sig. Alltså är det inte så väldigt poppis när en mamma eller pappa säger ”Nej då får inte köpa 10 flyg för att kunna vara mer effektiv i ditt dödande, du får förtjäna det genom att nå högre i spelet” (en moral som för övrigt verkligen borde granskas och diskuteras). Nä då blir det skrik och gap in absurdum och total galenskap hemma.

För att femåringen inte får köpa flyg till spelet. För en femåring har ingen känsla för pengar whatsoever. Förut (dvs tills för några få veckor sedan) gick det fint och räckte med att vi sa nej om vi inte tyckte det passade att spela just då, och han kunde lägga ifrån sig spelet med 10 sekunders varsel bara för att vi sa att han nu har spelat tillräckligt länge. Då gick han bara därifrån och gick och byggde med LEGO istället.

Så är det inte nu; nu förvandlas han till ett trotsigt monster som skriker att han hatar oss om vi insisterar på att han ska lägga ifrån sig spelet (95% av gångerna är det Angry Birds), och varje morgon börjar med att han frågar om han får spela (=nej) och så fort vi kommer hem från barnehagen är det samma sak. Det där med att leka med LEGO är ett minne blott och något han bara fnyser åt.

Så efter en ganska illa dag igår var det en ny approach idag. Ja du får spela 10 minuter, när äggklockan ringer är det slut. Ok, alla överens (lätt att vara överens med en som inte har en susning om hur länge 10 minuter). Men det gick som väntat, hellraiser kom direkt efter med nya inslag av att kasta saker omkring sig och krossa LEGO-bilar.

Inget mer spelande. Det är slut. Det där beteendet förstör ALLT och den fina kreativa killen blir helt FIXERAD och bara sitter och blippar. Det är väl okej en gång ibland och försjunka i något sådär, men jämt?

Nä, nu är det avgiftning som gäller. Inget spelande.