Seglarskola

Så har det varit sista dagen i vuxenseglarskolan i Ölmanäs SegelSällskap, ÖSS. Och jag har lärt mig massor av saker. Till exempel att jag kan segla om jag bara vill, att jag är färdig med att segla småbåtar och gärna seglar ”riktiga” segelbåtar nu, att jag är för klen för att manövrera en Feva eller en Omega själv – för att inte tala om att få dom i och ur vattnet, att det man lär sig som liten sitter som berget och att det jag kan från mina år i optimistjollen är enormt värdefull ryggmärgsinstinkt när det kommer till annan segling 35 år senare.

Jag har också fått repetition i seglingssätten dvs bidevind, halvvind, slör och läns (som jag inte visste att de hette ”seglingssätt”, trodde det mer var namnen på vindriktningar i förhållande till båten), lärt mig slå en pålstek (well ”lärt” betyder här att jag förstod, gjorde på egen hand och fick det att funka men inte fem minuter senare när jag redan glömt hur man gjorde…), lärt mig rigga en liten båt och tappat lite av respekten för centerbordets viktighet.

Det har varit väldigt varierande väder de här dagarna; i onsdags var det nästan stiltje och fruuuuktansvärt segt att segla. Det var första dagen jag och O seglade tillsammans. Jag har som tidigare nämnt inte velat segla med honom för att det helt enkelt inte är bra för mig, men jag inser ju att vi förr eller senare måste göra det, och onsdagen blev Dagen då detta skedde.

Men det gick ganska bra, och det tack vare att det var så extremt lugnt – inga pressade situationer som gjorda för missförstånd, inga snabba beslut med drastiska konsekvenser. Nä tvärtom satt vi i solgasset och sjöng dryckesvisor (utan dryck tyvärr, vatten hade varit undergörande för min sedermera dånande huvudvärk) och slog när vi hade tillräckligt med vint för att ha fart nog att komma runt. Då har man tid att ta såna här bilder

Som man skickar till sina barn och lockar dom att komma ner till stranden och bada eftersom det är stekande hett fastän klockan är sju på kvällen. Dom kom ner för övrigt och badade och plaskade medan vi vevade med rodret för att komma in till stranden.

Idag var sista dagen och quite en helt annan historia. Blåsigt, gäss på vågorna och stora böljande höga vågor. Jag och O i samma båt igen, O började som rorsman och jag var gast. Och så fortsatte det, för det var så hård vid och så tung segling att jag inte vågade ta över. Kände mig tryggare som gast och fock-master/sandsäck för att balansera upp båten i de tvära kastvindar som kom med ytterst ojämna mellanrum. O sa att han inte skulle orka köra rorsman i två timmar, så efter en stund fick vi signalerat till följebåten att vi ville byta – Oskar till gast, jag till följebåten och en lärare till rorsman. Och så blev det. Så jag åkte motorbåt resten av tiden, dötråkigt, men bättre än att vara rorsman just idag.

Men nu är kursen slut och vi har våra vackra diplom som pryder…ja var dom nu hamnade någonstans. Men en prydnad är dom i allafall.

Superbra lärare; unga kids mellan 15-18 år som kan mycket om segling och som alla har sin egen personlighet och stil och som är duktiga på att lära ut både till barn och vuxna. All heder till ÖSS, det här har ni gjort himla bra, Fredrik, Alexander, Ossian och så litegrann Simon!! Men sluta tejpa rorkultsförlängaren på Omegan och fixa den ordentligt, ok? Det ser rätt B ut.

 

Äntligen segla!

Den högra av de två har jag seglat ikväll

En och en halv vecka efter operation firas med att först ta bort stripsen över ärret (de tvärgående ränderna som är en så viktig del i ”Frankensteins monster”-looken) och senare på dagen gå på seglarkurs.

Det här har jag inte vågat berätta för min mamma att jag skulle göra för då skulle hon bli relativt bekymrad tror jag, men läkarna sa ju att jag skulle leva livet som vanligt förutom att bära back och träna kickboxning. Och segla innehåller inte något av de två så det bör väl gå bra?

Skämt åsido så är jag inte så bekymmerslös; jag känner efter och jag har koll på hur mycket ont jag får av olika saker. Och sanningen att säga har jag inte ont alls pga lyft och annat, utan det som gör ont är i huden på sidan av det numera före detta bröstet och inte mitt i ärret.

Vi samlades iallafall kl 17 nere vid Gårda Brygga, 5 vuxna hade anmält sig till kursen som skulle hållas av tre ledare. Hög lärartäthet mao. Senioren i lärargänget var 18 år, han var ansvarig bla för att han var den äldsta 😀 Samma lärare som Adam hade på sin seglarkurs för 2 veckor sen btw…

Jag var väldigt bestämd på att inte segla med O. Jag känner mig så mindervärdig dum och betydelselös när jag ska lära mig något nytt och han är med, och då lär jag mig inget -> jag kan inget tillslut -> jag blir dum och betydelselös. Men havet ser lite jag som min hemmabana och där vägrar jag känna mig sån, alltså vill jag köra mitt eget race så jag lär mig något och alltså bör vi vara i olika båtar. Och det var vi.

Det var jag och en annan tjej + en ledare i vår Omega (den vita på bilden som ser i princip ut som den ljusblå). Och det gick skitbra, rent ut sagt. Först körde vi med en ledare som visade och pratade lite, vi slog och jippade (=slog fast i medvind) och turades om att styra focken hon och jag. Efter en stund satt hon som rorsman, ledaren skotade (=kontrollerade storseglet) och jag fortsatte vara gast/general fock manager/sandsäck. Och när hon var rorsman och det gick jättebra så tänkte jag att vafan. Och så seglade jag också med både skot och roder medan hon körde fock och vår ledare satt i mitten och var sandsäck.

Och det var så himla underbart!

Det var länge sen jag körde optimistjolle ute på Orrö anno dazumal kan man säga, men känslan för vind och vissa reflexer för ”hur man gör” sitter där inne någonstans, och det var helt fantastiskt att få utlopp för det. Vi var så bra hon och jag (tyckte vi alltså) och det var så roligt!!!

Imorgon ska vi köra tre båtar så vi är färre i varje båt, och det ser jag fram emot. Ska bli så himla kul.

Och såret/ärret? Jag ska tala om att jag var mer mobil och rörlig i armen än jag varit på hela tiden. Segla var grymt mycket bättre än att göra sjukgymnastikövningarna – jag var nästan lika vig som vanligt. Vilket i och för sig inte säger så mycket, men ändå.