Flykting från Nordkorea

De flesta människor har väl en viss fascination för Nordkorea, med dess slutenhet och ett samhälle som verkar helt otroligt att det kan existera i dagens informationssamhälle. Och det är ju alltid fascinerande att höra berättelserna om hur folk lyckas fly därifrån och höra dom berätta om livet där inne under Den Store Ledarens vakande öga.

Och på Storytel är det ju bara att lyssna vidare, så jag har nu hoppat på den här boken.

Den är inte jättebra berättad, jag har läst många böcker med en bättre dramaturgi, men det är ändå en intressant historia. Framför allt hur hon liksom mer ”trillat” över gränsen än egentligen planerat att fly. Jag ser alltid för mig hur det måste planeras och manipuleras, men hon gick mer eller mindre över bron en sen kväll och sa till sin vän som jobbade på bron att hon skulle gå och hälsa på släkt i Sydkorea som hon inte träffat på många år (vilket var sanningen) och poff så var hon över. Hon hade inte tänkt fly, utan bara vara borta några dagar och sen komma tillbaka. Men så blev det inte.

Så långt jag kommit nu har hon varit i Kina i några år och hankar sig fram. Jag antar att det går bra tillslut eftersom hon lyckats få ut den här boken, men jag vet inte om jag orkar läsa/lyssna så mycket längre.

Lite otippat att nioåringen plötsligt sa ”Det här är en väldigt intressant berättelse mamma”.

Omläsning av Harry Potter

7Jag läste Harry Potter-böckerna för första gången för flera år sedan och tyckte de var fantastiska. Första tanken är såklart ”Barnböcker – varför ska jag läsa dom??!!” Men så småningom tänkte jag att det måste vara något med dom ifall dom är så omåttligt populära, och dessutom hade jag fått en uppsättning av dem digitalt så inget stod i vägen egentligen.

Så jag började läsa. Och blev HELT hooked. Fantastiska böcker, JK Rowling har en fantastisk fantasi, underbart sätt att formulera sig (jag läste dom på engelska), fina budskap om vänskap, pålitlighet och kärlek som hon väver in i en otroligt spännande historia. Böckerna spänner över sju år, och är lämpligen sju stycken.

Nu läser vi dom för barnen. I början gick det bra, de första böckerna är mer spännande på en gång, men nu när vi börjar komma upp i graderna lite (vi är på femte boken nu) och böckerna blir tjockare och tjockare blir det inte lika mycket direkt spänning och massor av händelser, utan det bygger upp sig över längre tid. Och det är inte nödvändigtvis det enklaste att hantera för en 7- och en 9-åring.

Men själv blir jag helt absorberad och tycker (precis som barnen) att vi går för långsamt fram. Kapitlena är långa så det blir ett halvt om dagen, så jag har läst om böckerna lite i förväg. Själv tycker jag att den sista boken är den mest spännande (kanske inte så att man undrar hur det slutar, men mer på vilket sätt det kommer hända), och jag avslutade den alldeles för ett litet tag sen.

Så hittade jag den på Storytel – med Stephen Fry som läser! Han läste Liftarens Guide till Galaxen när jag lyssnade på Storytel senast, och jag tänkte att jag skulle köra boken en gång till…Men varför i all världen då när jag precis läst den? Jo, för att jag har så dåliga nerver att jag läser slarvigt när det blir för spännande (för jag vågar inte titta – jo det är sant!) och då missar jag en massa 😀 Ja det är sant, men jag bjuder på det!

Jag började i fredags när jag satt i bilen på väg ner till Göteborg. Uppläsningen är 48 timmar, och nu har jag läst ungefär halva. Perfekt att ha i bilen eller under den där halvtimmen det tar att gå till jobbet. Problemet är bara att det är så himla spännande att jag inte kan sluta när jag väl kommer fram, utan jag måste veta HUR DET GÅR!!! fast det vet jag ju redan

Jag ska läsa alla böcker som Stephen Fry läser på Storytel, han är bara helt fantastisk. Rekommenderar storytel varmt, även om det kostar en del – 129 kr/mån just nu, men det är lätt att avsluta abonnemanget om man vet att man inte kommer ha tid under en period framöver, så väldigt flexibelt på det viset.

Det största jag har emot det är bristen på engelskspråkiga böcker – att man inte kan få tag i dom lika enkelt som de svenskspråkiga. Men jag antar att det har med upphovsrätt att göra.

 

Oceanen vid vägens slut

oceanenLjudböcker är fantastiskt, och Storytel är kanon. För en som är ganska slarvig när hen läser är det att få lyssna till en ljudbok något fantastiskt. Synd bara att Storytel har så begränsat med böcker av Neil Gaiman – var är American Gods till exempel??!! ja den finns som ebok, men inte som ljudbok.

Men en, av mig ännu oläst, vuxenbok av Gaiman finns, Oceanen vid vägens slut. Som han dessutom läser själv, precis som han gör med Norse Mythology, så den var jag tvungen att bita tag i.

En surrealistisk bok i sedvanlig Gaiman-stil, som öppnar vägar in till andra världar som vi vanliga dödliga inte visste om att dom fanns. Annorlunda, ensamma barn i huvudrollerna precis som i The Graveyard Book och Coraline, och med bedrägliga vuxna som inte är som man tror, och med kärlek och värme som hägrar där i tunnelns slut.

En bra bok tycker jag, men inte en av hans bästa. Good Omens, American Gods och Anansi Boys kommer fortfarande högst på listan. Good Omens leder för att det är en osannolik dråplig historia men fortfarande i Gaimans stil med ett spännande tema och oväntade vändningar, och för att den fick mig att skratta så mycket.

Två lediga dagar = läsa bok

Det är mycket att tänka på nu för tiden, mycket som jag inte kan skriva om än men som upptar mina tankar så mycket hela tiden att jag inte klarar av att skriva som jag hade velat – eftersom tankarna är någon helt annanstans.

Bild från www.neilgaiman.com
Bild från http://www.neilgaiman.com

Fint då att få i stort sett två hela dagar för mig själv i helgen och ännu finare att det finns ljudböcker.

Jag har ett abonnemang på Storytel (som efter min uppfattning är ganska dyrt om man inte typ läser varje dag), och nu var det dags att ta en paus efter andra boken i Liftarens Guide till Galaxen-serien och hitta på något annat. Neil Gaiman är rent allmänt en stor favorit och det var bara en slump att jag snubblade över hans fantastiska American Gods för ett antal år sedan och sen bara vill ha mer och mer.

Han har ett helt eget sätt att kombinera verklighet med science fiction och fantasy, gärna med gudar i på ett eller annat sätt, och han rör sig med självklarhet mellan vår bekanta värld och en annan värld som helt plötsligt bara kan uppstå. På så sätt finns vissa likheter med Harry Potter (som jag också älskar – den som tror att det är böcker bara för barn måste tänka om!) där de som är häxor och trollkarlar rör sig mellan den vanliga världen och sin egen parallella värld som bara dom kan se men som finns mitt ibland oss.

Gaimans figurer rör sig också, mer eller mindre motvilligt, mellan parallellt existerande världar, och han berättar på ett sådant sätt att man när man läser samtidigt sörjer över att man inte har tillgång på den där andra världen i verkliga livet.

Men Norse Mythology är annorlunda. Det är ju den gamla vanliga nordiska mytologin, den man tror att man kan, men som Gaiman återberättar i ett antal historier som han bygger på olika källor och sammafogar till en levande berättelse. Språket är hans eget, och man känner igen sig i hans berättarstil med små underfundigheter och eftertänksamma pauser. Särskilt tydligt blir det i ljudboken där det är han själv som läser. Det ger en extra poäng tycker jag, att det är han själv som läser. Jag inbillar mig att det väl måste vara den mest korrekta återgivningen av hur han tänkte sig när han skrev den.

Och dessutom kan man sitta och sy eller fixa med andra saker medan boken blir läst för en.