Eco Fashion

I onsdags lärde jag mig ett nytt begrepp. Ett bra begrepp som man inte kan argumentera mot viktigheten av, men som också lägger en ytterligare sten på bördan att göra rätt saker.

Eco Fashion. Vad är det? Som det låter; ekologiskt mode.

Amenvafan räcker det inte med ekologiska ägg så hönsen mår bra och ekologiska odlingar så vi och naturen mår bra?!

Nope, ingen tid att vila, dags att ta till sig ytterligare förändring för att göra världen till en bättre plats.

Vi fick bland annat lära oss att bomullsplantan är en av de mest skadedjursdrabbade växterna och att det därför är oerhörda mängder bekämpningsmedel involverat i bomullsframställningen. Vi lärde oss också att det går åt 29 000 liter vatten för att framställa ett kilo bomull, och att bomullsodlingen i vissa regioner sker på bekostnad av friskt vatten till de som bor där. För att inte tala om färgmedlen som används och som ger människor lungsjukdomar och hudsjukdomar, plus att dom jobbar 20 timmar om dygnet. Svarta kläder är typ det värsta för att svart infärgningsmedel är så svårt att få bra och dåligt för de som jobbar med det.

Så naturmaterialet bomull är alltså inte så bra.

Men polyester då? Nope, oljebaserat.

Okej *suck* men vad är det moraliskt riktigt att köpa då? Ska vi gå nakna eller? Och om jag slutar köpa kläderna dom tillverkar så har dom ju ingen inkomst alls – är det bättre?!

Well…här finns inga enkla svar (såklart), men det finns några saker att göra som konsument. Bara köpa ekologisk bomull tex, börja köpa i specialbutiker som fokuserar på ekologiska material (ekologisk bomull, hampa, lin, siden mm) och när man handlar i de vanliga butikerna kolla efter ekologisk bomull och fråga fråga fråga varifrån kläderna kommer.

Och visst vill man göra rätt? Inte fn vill jag att arbetare i fjärran länder ska må dåligt och bli sjuka bara för att jag ska få fina kläder?! Jag vill ändå tro att

Här är några tips från Eco Fashions hemsida:

Vi som konsumenter kan påverka!

  • Välj kvalitet och tidlös design som håller länge.
  • Bra textilmaterial finns av naturfiber eller återvunnen syntet, t.ex. lin, hampa, eko-bomull, lyocell (Tencel), ull, siden, återvunnen polyester.
  • Välj kläder och textil som har en tillförlitlig tredjepartsmärkning som t.ex. GOTS, Svanen eller Bra Miljöval.
  • Välj second hand eller gå på klädbytardagar.
  • Ta hand om dina kläder och var stolt över dina skönslitna plagg!

textilmarkningar

 

Fest på residenset!

Så var det fest igen med Swea – det är ett virvlande liv ständigt i sus och dus minsann! Den här gången var det intet mindre än själva residenset för det svenska ambassadparet som var festlokal, med herr och fru Wernhoff som värdpar tillsammans med Sweas ordförande Katarina Silfverskiöld.

Det var en fantastisk kväll. En stekande dag hade övergått i varm kväll. Jag hade axelbandsklänning och inget över axlarna, riktigt vågat rent temperaturmässigt för att vara en så frusen liten lort som jag, men det var inga problem.

The_Swedish_ChefDen Svenske Kocken stod för maten, men jag kände inte igen honom alls. Inga buskiga ögonbryn och nästan inget hår och han pratade fullständigt begripligt när han presenterade vad som stod på buffén.

Så här såg han ut egentligen (ambassadörskan Monika till vänster i dörröpningen)

Den Svenske Kocken
Den Svenske Kocken

Plötsligt var jag i en av de där fantastiska villorna som ligger mitt bland lägenhetshusen, och som man ser när man är ute och går (jag bor bara 500 m längre ner) men som man aldrig har tillgång till. Och det var lika härligt som jag trodde att sitta i den stora stora trädgården omgiven av de vackra Frognerhusen som kändes som att de skyddade oss där nere. En som inte gillar att bo i stan hade väl sagt att det kändes som att dom tittade och såg allt man gör och att det kändes instängt, men så tänker inte jag 🙂

2016-05-31 18.08.09

Och det var en ganska stor trädgård alltså. Det fanns gott om plats att gå undan om man ville. Lite kul att stå där inne och se på fiket på hörnet där jag har varit några gånger och gjort det omvända – suttit på utserveringen och sett upp i trädgården. 
2016-05-31 20.24.59

En ljuvligt fin kväll med flera trevliga samtal med äldre och nyare bekanta. Kul avslutning också när en något överförfriskad Swea-dam gick runt soffgruppen där vi satt och pratade, hängde sig över våra axlar (jag har ingen aning om vem hon var, så vi är inte sådär väldigt nära kan man säga) och ropade

– Hörde jag SKÅÅÅÅL??!!!

-Eh, jaha ja skål då.

-Nä nä nä, HÖRDE JAG SKÅÅÅÅÅL??!!

och så vidare.

Uppfriskande men lite pinsamt.

Jaja, kvällen var ändå till ända eftersom klockan var 22 och det var den stipulerade sluttidpunkten, så det var dags att ta sin cykel och pallra sig hem. Lika bra det förmodligen.

Mätt och nöjd efter ännu ett mycket trevligt Swea-arrangemang.

Energikick på kvällen

Jag har gått med i Swea igen. Swea står för Swedish Women’s Educational Association International, och är kort och gott ett socialt nätverk för kvinnor i förskingringen. Jag har varit med en gång tidigare; gick med direkt när vi flyttade till Oslo men insåg snabbt att familjelivet i förorten inte riktigt var att kombinera med föreningsengagemang på det sätt jag ville, så det rann ut i sanden.

Nu ser det lite bättre ut, och deras program är dessutom rätt tätt och bra så jag kör igen. Idag var första aktiviteten – middag för nya medlemmar hemma hos ordförande Katarina. Det visar sig att Katarina bor i ett fantastiskt fint gammalt hus uppe vid Makrellbekken, en 7 km lång cykeltur från jobbet (uppförsbacke, mind you!) och att hon dessutom var en mycket trevlig och intressant kvinna.

Vi var totalt ett trettiotal som var där, blandade åldrar och olika länge i Oslo. Väldigt många av de yrkesaktiva var innanför hälsoområdet – antingen som sjuksköterskor eller forskare, och så var vi några ekonomer, en jurist och två ingenjörer (just vi två kände varandra sedan tidigare men visste inte om att vi skulle ses där ikväll). Många intressanta samtal hanns med till den jättegoda buffén och det blev mycket bättre än jag vågat tro när jag kom dit. Det där med mingel med okända är ju inte riktigt min grej, kan man väl säga…

Framför allt fick jag väldigt positiv respons när jag i presentationen av mig själv sa att jag inte alls trivs med att jobba (många före mig hade pratat passionerat om sina jobb som dom verkligen älskade) och att det finns mycket annat jag hellre skulle göra än att arbeta varje dag. De tyckte det var modigt och insiktsfullt att våga säga det högt och inte bara ducka och muttra och fortsätta harva utan att förstå vad som är fel. Har inte tänkt på det på det sättet, men det var ju skönt att höra att det är något positivt med det, för det är ju inte alltid så det känns.

Otroligt trevlig och energigivande kväll var det i allafall, och jag glädjer mig verkligen till nästa träff 31 maj på svenska ambassadens residens!