Den stora dagen

Så var det äntligen den stora dagen då de små dinosaurierna skulle visa upp sig på Oslo Kulturskoles föreställning Tidsmaskinen.

O var hemma och städade lägenheten, så jag och Hannes åkte in tillsammans med Adam. Stort ögonblick; första gången han säger hej då till oss och glatt troppar iväg med ett annat gäng, en annan community som han hör till men inte vi. Kändes underbart att se honom så glad och förväntansfull – och extra kul att se alla barnen i sina dinosauriekostymer som jag ju gjort. Fick förresten en present av en av barnen och dess pappa som tack för att jag gjort så fina dräkter, och då blir man ju lite extra glad!

Image

Nån som lägger märke till coolingen nere i högra hörnet. Han är FBI och kollar att allt är säkert när dom nya stjärnorna anländer.

All Clear!

Image

Kul att se föreställningen dom jobbat med hela våren! Adam och hans grupp var de yngsta, tillsammans med en annan grupp 4-6-åringar och dom äldsta var väl i 16-17-årsåldern skulle jag tro, så det var rätt så blandat vad de fick till. Varje nummer var en låt och en klass, de största tjejerna började med ett nummer som var otroligt fint tyckte jag, sen var det lite blandat med hiphopdansande ascoola killar, discoklädda och -dansande tioåringar (?), prinsessor, dockor som blev till liv, kungar som mopsade mot varandra, rivaliserande dansgäng mm mm. Och så små dinosaurier då förstås.

 

Grupperna med de riktigt små barnen hade ju en rätt enkel koreografi kan man lugnt säga, men det visar sig att även det enklaste är svårt att komma ihåg när man är fyra år och står på scen för första gången – dessutom inför en späckad sal! Så det blev inte helt som det var tänkt förstod jag på läraren sen efteråt, men hon bara skrattade.

Ljuset där inne var uselt att ta kort i; bara de scener där det var vitt ljus gick att fånga med bra skärpa. Men det gjorde att det blev en del coola bilder. Eller vad tycks?

Discokille som dansade helt själv och diggade som tusan till BeeGees, ända till en tjej kom in på scen och indikerade att BeeGees inte var så coolt att dansa till, musiken bytte till något betydligt modernare och hårdare dansmusik och så kom resten av gruppen in på scenen.

Virvlande älvor

Och mina favoritdinosaurier förstås.

 Notera att A är den enda som är något så när i fokus i den här bilden. Tycker den är rätt fin faktiskt, trots att man egentligen inte ser så mycket.

Adam var iallafall nöjd efteråt och tyckte att hiphopkillarna var jättecoola. Bra det, då kanske han kan tänka på dom de dagarna det är mycket prat om balletthoppor på dansen och han tycker folk är lite väl jönsiga. För det händer.