Om man lånar något av någon så tar man hand om det. Man passar på det så det inte blir förstört. Om man lånar något som är väldigt värdefullt, då passar man på det lite extra noga – speciellt om det är värdefullt för en själv också och man gärna vill fortsätta låna det.

Så tänker iallafall jag. Men så tänker tydligen inte alla. En del tänker att om man lånar ett hus till exempel, så kan man bete sig hur som helst med det huset. Som man kan om man äger det. Men jag tänker att om jag hade lånat ett hus av någon i två och ett halvt år och bott gratis i det så hade jag tagit väl hand om det huset under tiden jag bodde där. Kanske inte göra några revolutionerande förändringar till det bättre direkt men till exempel se till att det är lite städat och ansat så att inte huset slits ner mer än förväntat. Som det gör om man inte städar. I synnerhet om man har familj och husdjur.

Familj och husdjur är trevliga delar av livet som man gärna vill ha, och väljer man att ha dem väljer man lite mer hushållsarbete än om man inte har. Till exempel städning av ett hus som man har lånat, och som då behöver göras lite mer än annars. Varför då? Jo för att överdriven smuts och stök förstör det där lånade huset ganska mycket inuti, och då kan det bli dyrt att fixa tillbaka så som det var för de man lånat huset av, den dag man inte ska bo där längre.

Så tänker jag. Så tänker tydligen inte alla.

Imorgon ska jag köra banankartonger till tippen.