En ny kärlek. En som jag trånat efter i några år men inte vågat ta steget fullt ut för att se om jag kan få. Man vet ju vad man har men inte vad man får, som bekant.

Men så tog maken (!) tag i det och introducerade oss för varandra. Jag var såklart entusiastisk – äntligen!!! Och som oftast faller de höga förväntningarna hårt och fort. Bara massa skräp och lite som kom ut av det. Ett jädra meck helt enkelt. Så vi var på botten.

Som i alla relationer tar det lite tid, man testar, gör om gör rätt, och tillslut börjar man närma sig varandra. Eller, jag uppfattar fortfarande att det är mest jag som prövar nya sätt och gör mig till för att vi ska fungera bra tillsammans, men det får vi väl diskutera mer senare. Just nu blir det bättre och bättre för varje dag, och apelsinjuice börjar bli en specialitet oss emellan. Tur man har en vanlig mixer att komplettera med när förhållandet inte riktigt räcker till.