Way out west

Det var dagen för att dra västerut på ön. Vi gjorde våra mackor, tog med mammas hembakade bullar, kokade vatten till kaffe, tog vattenflaskor…you name it. Mat är viktiga saker, en mätt spexare är en glad spexare, som det heter. Gäller även folk på GC-tur.

Målet var Paphos, men inte förrän till sena kvällen. Nä, idag var vägen det egentliga målet. Att få stanna i varje krok där det finns en lite plastlåda gömd, som väntar på att bli hittad.

I korthet såg dagen ut så här:


Dvs miljoner små plastburkar, gömda på mer eller mindre finurliga sätt. Men det är inte det man kommer ihåg av dagen – att man hittade många, nä det jag kommer minnas av den här dagen är alla vackra platser jag sett och finurliga installationer jag klurat på.

Första stoppet var Tochni, som ligger ungefär halvvägs mellan Larnaca och Limassol. Där finns en slinga som heter Tochni trail, och som tar en runt i det böljande, gröna och blommande landskapet. Olivträd, citrusträd, lite vildvuxet, gamla hus, några ruiner, gamla kyrkor…ni fattar?

Den röda linjen är de två dagarna Paphosturen tog. Grönt är upp till Karpasias.

Så vackert att jag tänkte ”här vill jag bo om jag ska bo på Cypern”. Det har jag tänkt om andra platser också, men jag menar det varje gång, och så även här (man är väl flexibel) 🙂

Här är några bilder från dagens tur.

Tochni trail – Ruinerna av en gammal tempelriddarborg
Medieval Monastery
Tochni trail
Stranden nedanför Kourion
Utsikten från One lump or two, Madam?
Kvällssolen vid The Aphrodite Trail – Avdimou Jetty

Det här är ett Cypern som jag tror de flesta inte ser, och det är synd. Så åk dit och upptäck, folkens!

Min lilla knackare på axeln

2018-03-02 08.09.58.png

Övervakningsappen jag installerade för ett tag sen jobbar hårt. Så hårt att jag låter den sova ett tag 😀

Jag är helt säker på att den hjälper mig att lägga ner mobilen, eller snarare inte ta upp den så ofta, och om inte annat så kommer den med roliga meddelanden när den tycker man är där lite för ofta. Ibland är det befogat, men ibland inte.

Sött och verkningsfullt är det iallafall.

2018-03-02 05.37.35.png

Favoriten är den som säger ”YOU AGAIN??!! Is this REALLY necessary??” Noto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svg

Jag låter övervaka mig själv

Som så många andra idag har jag ett osunt förhållande till min mobiltelefon. Nej jag tar inte med den in på toaletten om det är det någon tror, men själva användandet av den håller på att gå överstyr. Jag tycker inte själv (naturligtvis) att jag hänger i mobilen så mycket, men kan heller inte blunda för det faktum att jag har ganska ont om tid fast jag egentligen inte är upptagen med något. Inte ser jag på TV så den tidstjuven är eliminerad, men nä det är mobilen jag hänger med näsan i.

Jag är inte så mycket för att tro saker, jag vill veta, och så även här. Jag vill veta hur mycket jag egentligen håller på med min mobil om dagarna.

Så jag laddade ner en app (Oh the irony) för att se hur mycket tid jag lägger på min kära Galaxy. Det ska sägas att all tid jag lägger på mobilen är inte värdelös tid; idag repade jag körstämmor i en halvtimme tex, så det ska in i ekvationen här, men ändå….

Det första jag fick göra var att fylla i en liten profil för att den ska veta vilken typ av användare jag är. Och i deras måttstock är jag en sån som bara ska kolla något lite snabbt men sen fastnar i än det ena, än det andra och så sitter jag där. Dom kallar det ”Rabbit-hole wanderer”…. och beskrivningen är väl ganska träffande.

Efter det fick jag min dagliga kvot; 110 minuters mobilbruk och 35 upplåsningar (hur ofta man tar upp mobilen ”bara för att kolla något”)

Det började bra – och det får man väl hoppas, eftersom jag var på jobbet de första åtta timmarna av dagen. Förutom kvarten på spårvagnen då när jag satt och spelade spel.

Men sen gick det utför. Jag vet inte vad som hände faktiskt, och jag vet inte riktigt hur appen mäter, men enligt den hade jag halv sju på kvällen tillbringar 115 minuter på mobilen?! 15 min på spårvagnen och så 30 min repetition, det är 45 min, och då är det ändå över en timme kvar. Hur i all världen kan jag ha hunnit lägga en timme på min mobiltelefon som jag inte ens märkt?

21 unlocks, det är faktiskt färre än jag trodde. Det är ca en gång i halvtimmen, det är inte så illa, jag trodde det var oftare.

Och sitter man och hänger över mobilen för länge i sträck (vet inte hur länge) så kommer det en liten pop-up som säger något i stil med ”nu har du suttit här lite länge va, dags att stänga ner och göra något annat, huh?”

Men det ska ju sägas att man skärper till sig så här första dagen; blir spännande att se om några dagar när jag inte orkar vara duktig längre utan håller på som vanligt – det är då den riktiga data’n kommer in och jag får se hur illa det verkligen är…

Och självklart har appen en widget – så man hela tiden kan gå in och kolla hur många gånger man gått in idag Noto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svg

DET mina vänner, är humor!

Hallandsleden

Vi trotsade vädret och gav oss iväg inåt landet. Det är ju där det händer, cacherna och den vackra skogen. Jag, två smågrabbar, en ryggsäck full med mackor och blåbärssoppa och lite jordnötter – what could possibly go wrong?

Bilen parkerades i Idala och därifrån gick vi Hallandsleden norrut en bit. Fin led, härlig skog och en toppendag att vara ute på (ordentligt påklädda eftersom det fortfarande är under tio plusgrader). Killarna hade toppenhumör hela tiden, så när som på en liten blodsockerdipp precis innan vi åt lunch. Efteråt var det full fart igen.

Några fina gömmor såg vi också, kul när folk har lagt ner lite själ i sina installationer. Bland annat en gubbe gjord av grenar (mer raffinerad än Knerten, if I dare say so…) och fina troll och häxor, målade, limmade och pyntade. Favoritpoäng delades generöst ut.

2016-05-15 11.23.19 2016-05-15 11.36.02

Skogen vi gick igenom var varierad. Varför är man inte ute och går i skogen oftare? Här var det tät granskog, sen neongrön bokskog, så gick stigen i en passage med granskog på ena sidan och björkskog på den andra, skiljelinjen vass som en knivsegg, och så ut på ett kalhygge innan den slingrade sig in igen. Fantastiskt.

Tur i Kyreniabergen

På norra Cypern finns en bergskedja som heter Kyreniabergen. Den är inte jättehög (Troodosbergen är högre) men har Mesaoriaslätten i söder och nordkusten i norr  så när man är uppe på den har man ibland chans att se de båda samtidigt. För oss just den här gången blev det bara en sån kik och det precis i början, men fint var det iallafall.

Hela vägen från Paralimni, upp i bergen och tillbaka är inte särskilt lång (tror det blev tretton mil), men väl där uppe är vägen smal och slingrig och inte gjord för snabba transporter. Men vem har bråttom?

Tur from Paralimni till Kyreniabergen

Vår rutt var vald utifrån existensen av små boxar förstås, bland annat en fin slinga kallad Pine Cone Trail. Många fina och påhittiga installationer som utmanade oss rejält ibland, med en desto större glädje när vi väl fick fram den lilla luringen. En där man behövde vara två personer och ha vatten tillgängligt för att få ut burken, och en annan fiffigt nergrävd och kamouflerad, och flera andra mer vanliga.

Många fantastiska vyer och jag rekommenderar alla att åka dit. Med matsäck förstås, dels för att det inte finns någonstans där uppe att köpa mat, men också för att inte spendera mer pengar än nödvändigt i den ockuperade zonen.

 

Cachande längs östkusten

Mamma har lagt upp ett tufft schema för våra aktiviteter här under den korta veckan jag är här. Bland annat skulle vi hitta 40 cacher här i närområdet idag hade hon tänkt. Antalet är för att det är just 40 stycken här omkring som jag ännu inte besökt; de flesta har väl kommit under de år jag inte varit här, men det var inte särskilt realistiskt att tro att vi skulle få med oss alla fyrtio på en dag. Men man kan ju alltid försöka.

Planen var att börja längst norrut vid kusten och sen följa den söderut så långt vi kom innan dagen var slut. Vi hade en kedja av mysteries ”I can cache a rainbow” som var nya för oss alla. ”Oss” var jag, mamma och Totis. Totis har inställningen att han inte så gärna vill ut och cacha men den tror vi inte på längre eftersom han dels så gärna är chaufför, aldrig aldrig väntar i bilen utan ska med ut (man vill ju se så ingen skadar sig, jomen) och är en ihärdig och dessutom duktig letare när det väl gäller. Men nä, han är inte så särskilt glad i det där, nejdå 🙂

Så han stod för dagens första fynd såklart.

image

Så tråcklade vi oss sakta söderut längs kustremsam, med kaffepaus i Agia Triada rätt vid en cache som hade den lämpliga hinten ”Coffee time”, så det tog vi på orden och slog oss ner.

image

I hamnen i Agia Triada korade jag dessutom vinnaren i kategorin ”mest originella infästning” på en båt. Det vill till att den ligger i lugna vatten, för det här klarar inte mycket vågor. Men en fin båt var det.

image
Det lilla däcket runt fören ligger bara över. Visst visst det är en pinne på insidan som hindrar eller hur? Nä det är en bit slang, så den står nog inte emot något. Alls.

Större delen av dagen gick åt bland sylvasst stenskravel i jakt på mer eller mindre svårfunna skatter. En del kändes tämligen meningslösa och inte särskilt värda besväret att hitta men det var ju inte lätt att veta när man gav sig ut på jakten. Mulet väder också, så inte den vackraste och soligaste utsikten över havet men vattnet är kristallklart.

Lunch hos Sandwich-mannen i korsningen vid Cape Greco. Ett gäng stolar, en bil där den stackars fattige mannen gör sina mackor som han säljer till hugade spekulanter medans hans BMW Z5 står bakom bilen. Verkar rätt lukrativt att sälja mackor. Fritt WiFi har han också runt vagnen, det är lite coolt. Eller så är det en konspiration och han lurar folk att använda WiFi’et och sen tankar av dom all info på sina enheter. Så kan det också vara.

image

Men dagen gick i stort sett i den här vyn eller liknande. Vass sten som skal forceras och något ska finnas i ett hål, en spricka eller under en kant.

image

Och det blev inga 40 cacher, men väl 15 och en fin dag ute i kustbandet där vi fick med oss några nya ställen vi inte besökt tidigare och det är ju sånt som är hela vitsen med den här hobbyn – att upptäcka nytt, ta sig någonstans där man inte tidigare varit.

Och imorgon blir det definitivt något jag inte tidigare sett – Ringmuren i Famagusta!!!!

Tur vid Ringhals

Ja det kliade i cache-tarmen så det var bara att ge sig ut med killarna. Borta vid kärnkraftverket i Ringhals har dom en motionsslinga där någon medarbetare har gjort en serie för att få kollegorna att upptäcka den här hobbyn. Oklart hur det gått, men för oss blev det en fin tur i allafall.

image
Det är mäktigt med alla kraftledningarna som går ut från verket

Jag vet inte hur många det var i hela rundan och det finns dessutom fler i direkt anslutning till den, men vi skuttade runt lite som vi tyckte var kul och vad som var ok lång letningstid på, speciellt när mörkret började falla på.

En fin en som var en groda under en sten, extra cred till den!

image