Släng skräpet!

Alla samlar på något, frågan är bara vad. Vissa samlar på stora skrymmande saker – möbler av sentimentalt värde som man varken vill ha framme eller slänga, alla möjliga sorters verktyg, varianter av brädor och gamla spikar som man tänker räta ut en dag. Annat är mindre, frimärken (är det någon som samlar på frimärken fortfarande? ), spypåsar från flygplan, hotelltvålar, allt utgivet av ett visst band, tavlor… Men alla samlar på något.

Jag har nu varit flera år i en kasta-fas, dvs en fas i livet då jag gjort mig av med en massa gammalt skräp eftersom det börjar bli fullt överallt.

Utrensningskriterierna har varit

Brev - old school

  1. Jag har inte sett på det på minst ett år
  2. Jag visste knappt att jag hade kvar det
  3. Det är högst osannolikt att jag kommer använda den/det i en förutsägbar framtid

Vissa saker har så högt sentimentalt värde att de inte GÅR att kasta. Till det räknades länge gamla kärleksbrev från tonåren och brev från brevvänner när man var 8-10 år. Dom är slängda nu. Bisarra mängder av böcker som jag antingen har läst och inte kommer att läsa igen (alla Marianne Fredriksson till exempel), eller böcker som jag gärna vill läsa men inser att jag aldrig kommer prioritera böcker(Bröderna Karamasov, Idioten, alla Strindberg jag ännu inte läst…) – dom har blivit bokbål (!) i trädgården.

(Det är för övrigt väldigt svårt att bränna böcker – man skulle kunna tro att det bara flammar iväg eftersom det är papper, men icke. Det är ett himla kör med att lägga till ved bara för att hålla fyr i det. Men vad ska man göra – begagnade böcker vill ingen ha, jag vill INTE ha dom och man får inte slänga de i pappersinsamlingen.)

I den allmänna utrensningen har även kläder ingått. Kläder som jag inte haft sen jag var 18 men egentligen skulle vilja använda men hey face it – du har inte en kropp som en artonåring längre så gör dig kvitt dom. Sagt och gjort.

Och vad har jag saknat? INGET!!! Det är INGET av det jag slängt som jag kommit på efteråt att jag önskade att jag hade kvar. Jo, en skinnkavaj som var min mormors och en mockakavaj som var min farfars (farmors?) saknade jag oerhört och ångrade att jag hade slängt. Men det visade sig att jag inte hade slängt det – den gode maken hade förstått att jag skulle komma att sakna de så han hade lagt undan de igen.

En reaktion till “Släng skräpet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.