Fast jag ljög

EuropeJag samlar fortfarande. Men på saker som inte tar så stor plats (tyger räknas inte här; det är inte samlarobjekt, det är….en del av livet. Ja.). Jag samlar länder. Visst, det är en ganska vanlig samlarhobby så jag har inte så mycket att komma med i ett större perspektiv, men jag kämpar på i mitt lilla hörn. Den viktigaste tävlingen är förstås hemmavid – vem har varit i flest länder; jag eller maken? Jag har lett hela tiden ända tills vi räknade efter för några månader sen och det visade sig att han gått om mig!!! Med ETT land! Jag trodde jag var säker med udda länder som Andorra, San Marino, Israel och Filippinerna (bara en mellanlandning javisst men vi var där i tolv timmar och vi var utomhus så det räknas!), men den luringen har varit med jobbet i Ukraina, Dubai och Liechtenstein och då var det KÖRT!

Sååå….när det var dags för jobbresa till Freiburg i förra veckan såg jag min chans att komma ifatt lite. Freiburg kommer man lättast till via Zürich om man flyger från Oslo. Från Zürich har man BIL, och med bil i Centraleuropa kan man knäcka många länder på kort tid. Bara det att jag redan varit i Schweiz, Tyskland och Frankrike – men inte Liechtenstein och i stort sett inte i Österrike. Jag har åkt igenom men inte trampat på den Österrikiska jorden. O säger att åka igenom räknas, men då har jag ju flugit genom ett gäng länders territorium så det tycker jag verkar konstigt.

Och har man bil kan man kombinera det men annan statistik-och upplevelsebaserad hobby jag har – geocaching. Målet var att hitta cacher i 6 länder på en dag men det gick inte – jag hann inte helt enkelt. Men det blev fyra iallfall.

Rutt i Centraleuropa

Den första i Bjørvika, Oslo, på väg till flygtåget. Den andra i Bad Säckingen i Schweiz – där jag för övrigt helt geggade ner mina finskor med lera för att komma åt, men vad gör man inte… Den tredje blev i Alsace, Frankrike, vid en kort avstickare från rutten till Freiburg, där den fjärde blev. Sen var det natt typ (rosa linje på kartan).

Vad är vitsen med att flänga runt sådär då och stressa och smutsa ner skorna för att få skriva sitt namn på en liten lapp som få kommer att se?

Vits? Måste det vara en vits? Jag är en samlare, och det här är en samlarhobby som inte tar någon plats, knappt kostar något (ok en hotellnatt här eller där då, men…), jag ser något, upplever kanske något, tar mig till platser jag inte hade tagit mig till annars, stannar till längs den trååååkiga motorvägen…

Och dagen efter åkte jag till både Liechtenstein och Österrike och så småningom tillbaka till flygplatsen (grön rutt). Ja det var att hitta grejer på den turen också. Liechtenstein var dessvärre beckmörkt, men utifrån ljusen jag såg från hus högt upp verkar det väldigt vackert. Och bergigt. Dit åker jag gärna tillbaka.

Och samlar lite till. Hade gärna haft min samlarmamma med mig men det får bli en annan gång.

6 reaktioner till “Fast jag ljög

    1. Om du försöker locka mig att komma ner så….lyckas du med det, längtar redan – men inser att vi nog ses i Stockholm innan dess. Ja peka, du söra. Rundtur på Värmdö?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.