Fest på residenset!

Så var det fest igen med Swea – det är ett virvlande liv ständigt i sus och dus minsann! Den här gången var det intet mindre än själva residenset för det svenska ambassadparet som var festlokal, med herr och fru Wernhoff som värdpar tillsammans med Sweas ordförande Katarina Silfverskiöld.

Det var en fantastisk kväll. En stekande dag hade övergått i varm kväll. Jag hade axelbandsklänning och inget över axlarna, riktigt vågat rent temperaturmässigt för att vara en så frusen liten lort som jag, men det var inga problem.

The_Swedish_ChefDen Svenske Kocken stod för maten, men jag kände inte igen honom alls. Inga buskiga ögonbryn och nästan inget hår och han pratade fullständigt begripligt när han presenterade vad som stod på buffén.

Så här såg han ut egentligen (ambassadörskan Monika till vänster i dörröpningen)

Den Svenske Kocken
Den Svenske Kocken

Plötsligt var jag i en av de där fantastiska villorna som ligger mitt bland lägenhetshusen, och som man ser när man är ute och går (jag bor bara 500 m längre ner) men som man aldrig har tillgång till. Och det var lika härligt som jag trodde att sitta i den stora stora trädgården omgiven av de vackra Frognerhusen som kändes som att de skyddade oss där nere. En som inte gillar att bo i stan hade väl sagt att det kändes som att dom tittade och såg allt man gör och att det kändes instängt, men så tänker inte jag 🙂

2016-05-31 18.08.09

Och det var en ganska stor trädgård alltså. Det fanns gott om plats att gå undan om man ville. Lite kul att stå där inne och se på fiket på hörnet där jag har varit några gånger och gjort det omvända – suttit på utserveringen och sett upp i trädgården. 
2016-05-31 20.24.59

En ljuvligt fin kväll med flera trevliga samtal med äldre och nyare bekanta. Kul avslutning också när en något överförfriskad Swea-dam gick runt soffgruppen där vi satt och pratade, hängde sig över våra axlar (jag har ingen aning om vem hon var, så vi är inte sådär väldigt nära kan man säga) och ropade

– Hörde jag SKÅÅÅÅL??!!!

-Eh, jaha ja skål då.

-Nä nä nä, HÖRDE JAG SKÅÅÅÅÅL??!!

och så vidare.

Uppfriskande men lite pinsamt.

Jaja, kvällen var ändå till ända eftersom klockan var 22 och det var den stipulerade sluttidpunkten, så det var dags att ta sin cykel och pallra sig hem. Lika bra det förmodligen.

Mätt och nöjd efter ännu ett mycket trevligt Swea-arrangemang.