Ibland är jag snabb, ibland inte. Nu när Game of Thrones säsong 6 är slut har jag skaffat mig HBO Nordic och kan titta jag med. Det kunde jag naturligtvis ha gjort tidigare, men det har bara inte blivit så.

Jag har tänkt att jag ska se Game of Thrones eftersom den är så galet populär bland folk jag känner och respekterar och jag vill ju inte missa något bra, så jag har satt igång. Och min korta recension så här långt (en bit in i säsong 2) är att det är en spännande storyline om släktfejd, makt, rikedom och fattigdom sida vid sida, snyggt genomförd på samma sätt och i samma tidsanda som Sagan om Ringen. Vackra kvinnor, muskulösa män, sluga personer och gott om intriger. Mycket sex och våld också. Otroligt explicit sex och våld faktiskt, jag blev rätt överraskad.

Jag är inte så glad i att få folks intimliv uppkört i ansiktet när jag ser på TV, och jag är heller inte så intresserad av att veta exakt på vilket sätt strupen slets ut ur en person och hur mycket blod som flöt. Men man är ju olika.

Mellan de här mer eller mindre (ofta mindre) motiverade scenerna försöker jag hålla fast vid historien, och den är ju om inte fängslande så iallafall tillräckligt spännande för mig. Hur ska det gå när alla blir avrättade hela tiden, vem vinner det ena eller det andra slaget, hur elak kan den där barnkungen bli egentligen och kommer dom verkligen gifta sig, kan han som blev utkastad från ett torn och blev av med benen verkligen gå genom att hans ande är i en varg om natten, och vad med drakarna och de odöda, muren i norr nu när vintern kommer?! Och så vidare.

Så jag fortsätter att titta. Och jag kan inte låta bli att bli berörd av det jag ser. Alla män (utom en så långt) är stora, starka, manliga, dom tar ansvar, dom går ut i krig, dom hämnas, sticker kniven i folk – och drar ut strupen på dom när andan faller på. De flesta är snygga naturligtvis, förutom en del seniorer och förstås elakingarna. Kvinnorna är inte heller oävna; viljestarka, vana vid att ta vara på sig själva, vackra (förutom de fattiga och birollerna), stolta. Men trots det är det en kvinna-man-fördelning som jag jag har lite svårt för. Kvinnorna är handelsvara, deras liv är inte värda något (vilket även kungamodern fick erfara från sin son när jag kollade igår), dom får ta initiativ så länge det behagar mannen som äger dom (horhusägaren, slavägaren, maken, den blivande maken, äldste sonen….). Än så länge är det EN kvinna som styr över sitt eget liv och öde, och det är sedan hennes man dog och hon visade styrka genom att ta över klanen.

Och sexet…Kvinnorna behandlas som skit med förnedrande prat om att dom är en ägodel (och inte en högt värderad en), hot om att bli avlivade eller lemlästade på diverse vis om dom lämnar mannen ifråga, incestuösa sammanhang där mannen (fadern) äktar alla sina döttrar och gör nya barn med dom, aldrig någon uppskattning förutom den rent sexuellt tillfredsställande delen (de flesta är ju att betrakta som horor, så det är ju deras jobb – vare sig de får lön eller inte). De finns bara till för att tillfredsställa männen och avla barn. Söner, that is.

Det kanske ändrar sig längre fram, jag har ju inte kommit så långt än. Jag hoppas det, för den kvinnosynen som trummas in i miljontals unga genom den här serien är inte sund. Jag väntar på att det ska jämna ut sig lite. Vad sägs om en kvinna som man värdesätter som sin jämlike till exempel?

För historien är ändå så spännande (och männen så stiliga, fattas bara annat…) att jag vill fortsätta. Det fina med streaming-TV är ju att man kan plocka och välja som man själv vill och spola förbi det man inte vill se.

Hurra för streaming-TV, adjö med linjär-TV!!