Dag 2 Tangen-Magnor

Fräsch och utvilad som en nyponros (är dom utvilade?) vaknade jag på Tangen Camping. Himla tur eftersom det var där jag gått och lagt mig. 

Ingen pardon, ihop med tält och iväg. Det började med en uppförsbacke, men sen skulle det vara i stort sett nedför hela resten av vägen. Och det var det.

6 km in på resan såg jag min spegelbild i mobiltelefonen som jag har som navigatör på styret. Jag tänkte ”Oj va rufsigt mitt hår är”  (la mig med håret blött igår), och nästa tanke var ”men det gör ju inget eftersom jag har cykelhjälm på, så det syns inte” och två sekunder senare med en nästan överjordisk evig visdom ”men om jag kan se det har jag ingen cykelhjälm på, hmmm….det betyder…ATT JAG INTE HAR NÅGON CYKELHJÄLM!”. Och så var det. Jag hade på något vis glömt hjälmen på campingen. Jag vet exakt hur, den låg på marken till höger om cykeln när allt annat låg till vänster, och jag var så fokuserad på att komma iväg att jag fixade allt till vänster (det var tält och liggunderlag som skulle upp på cykeln, så jag lassade upp allt och åkte.

Och inte tänkte jag åka tillbaka när jag besegrat den där eländes uppförsbacken? Ja mamma det borde jag ha gjort, jag vet det, men nej.

Efter den eländes uppförsbacken var det ganske okej faktiskt, det var en mycket bra andra dag – bara det faktum att det endast var 45 km var ju en vinst redan från början…

Jag lyssnade på podcasts, gamla Sommar-program och även Vinter-program som jag laddat ner till min lilla mp3-spelare. Jag hörde på Loa Falkman från 2014 som pratade om cancersjuka, döende barn, så nu har jag cyklat och gråtit samtidigt. Jag hörde också på Mustafa Cans sommarprogram från förra året (?) som jag redan hört där han berättar om fyra personers liv, fyra personer i Bjurholm i Västerbotten som i samtal med honom sett tillbaka på sina liv. Liven har varit väldigt olika, men en av dom har varit av sorten som inte klagar men biter ihop och ser det som den lott han fått. Han jobbade i skogen, och att få det berättat om skogsarbetaren och timmerflottarens liv i det tidiga 1900-talets Sverige samtidigt som man cyklar genom mil efter mil med tall efter gran efter tall, det blir lite speciellt.

Särskilt när man bakom en krök helt plötsligt får syn på en staty mitt i busken (tallen)
Jag blev så överraskad över att det stod en staty mitt i skogen så jag var tvungen att stanna.

Och som för att falla in i skogstemat var det en staty till minnet om folket på skogen. Just när jag lyssnar på ett radioprogram om det hårda arbetet i skogen. Mycket passande.

Det var så småningom dags för lunch, och det blev i bygden Vestmarka. Själva bygden var inte så koncentrerad, men en jättefin grillplats nere vid en sjö var perfekt för lunchpaus. Hade vi varit flera och om vi haft en volleyboll så hade vi kunnat nyttja den fina beachvolleybollplanen som fanns där. Lite längre bort var det en skateboardramp, och på själva grillplatsen fanns det en fin gasolgrill, bord/bänkar, badplats, en raststuga om det var sämre väder…ja det mesta man kan begära av en grillplats. Bravo Vestmarka!!

Med undantag för några stopp på väl valda platser körde jag ganska rätt på. Vid tvåtiden var jag framme på campingplatsen MonteBello.

Och javisst, jag har min dunjacka på mig, men det är för att jag tog bilden nu ikväll. Annars har det varit ljuvligt väder och mycket bra cykelväder. Himlen har varit gladblå med passande molntussar här och där, men vi får väl se hur det blir ikväll, så här ser min prognos ut:

Inte alltför upplyftande kanske, men bara det är fint imorgon bitti så är jag nöjd.

Jag är också väldigt nöjd med att stanna en dag till här i Magnor; skönt att inte behöva packa ihop allt imorgon bitti, och skönt att inte behöva cykla långt under dagen. Men cykla ska jag, Vekterveien PT ska bli min guide till gränstrakterna imorgon!

Första vettiga måltiden fick jag här i Morokulien/Magnor också; elgkarbonade med bisarra mängder potatis och ett glas rött vin! Synd att dom har stängt imorgon.

Vackert över Fetsund

Även om det var tungt att cykla igår fanns det ljuspunkter. Tex att väldigt många körde långsamt förbi mig (långsamt = upp till 80 km/h) och flera bromsade ner och väntade ut sitt möte innan dom i lugn och ro körde förbi. Jag känner mig helt enkelt ganska trygg på vägen.

Vackrast igår var utan tvekan utsikten från bron i Fetsund

Här var jag fortfarande på topp (well…) eftersom jag lagt Lillestrøm bakom mig trodde jag ju att allt var sweet and dandy resten av vägen. Typ. Men det var det inte. Lex Fetsund säger (vet jag numera) att man inte ska följa sidovägar som ringlar sig runt huvudvägen man egentligen följer. Det är nämligen en nitlott. 

Lex Fetsund säger

1) Bilvägar är lagda för att vara så räta och flata som terrängen (och vägföretagets budget) medger

2) Cykelvägar är vägar gjorda för folk som vill ha det vackert och naturnära och där föremålet inte är att transportera sig. Cykelvägar är lågprioriterat och därför följer dom naturen (och för att det är mer sceniskt tilltalande för cyklisterna)

Av 1 och 2 följer att det kan vara ett HELVETE och väldigt utmattande att följa cykelvägen. Det var en hård läxa för mig igår, och den bidrog garanterat till att jag blev mycket tröttare tidigare. Efter ett tag förstod jag den för mig nya lagen, och efter det höll jag mig på huvudvägen även om det var mycket trafik.

Campingen jag var på igår var inte den jag tänkt åka till egentligen, men den dök upp 2 km och en uppförsbacke tidigare än den jag tänkt, och det var tillräckligt för att få min lojalitet till Kirkevika camping att svikta betänkligt. När sen allt var gratis; plats och dusch, så var saken klar för min del. Tangen Camping blev det.

På Tangen Camping var det uppsmällt en stor paviljong i vilken man hade marknad som stängt precis när jag kom dit, och dom höll på att plocka ihop våffelsmet (ja självklart var det våfflor!!), servetter och annat överblivet från serveringen.

Jag frågade snällt om de skulle vara kvar där en stund till och fixa, och jodå det skulle dom. Kunde jag möjligen få ladda min mobil ett tag då? Jovisst gick det bra, så den låg där och fyllde sig medan jag reste tält och åt middag . Middag här betyder polarkakor med äggpålägg á la Gilde (alla norgeboende vet vad jag menar, resten tänker rödbetssallad fast med ägg och gegg istället, ingen delikatess direkt) och korv. Festade till med en banan och lite Pringles till efterrätt, läckert värre.

Men det dög åt mig, för jag ville helst ligga och slappa när jag kommit in i tältet. En dusch senare och jag knöt mig vid halv tio medan småbarn tjoade nere vid stranden och vägrade sluta bada. Inte mina barn, jag slipper tjata. zzzzzz….