Hemkört FTW!!

Sent omsider har även jag börjat med hemkört. Mat alltså; handla på nätet och slippa bära hem själv.

Det finns många tänkbara leverantörer, de flesta butikskedjor med självaktning har hemleverans och utöver det finns det flera aktörer som är fristående från butiker (?), så det handlar egentligen om vad man vill handla (hur viktiga vissa märken är) och vad det kostar att få hemkört.

Jag har tidigare beställt åt en annan person och fått det hemkört till henne. Då var det ICA och Coop som gällde; Coop var billigare men hade högre utkörningsavgift så det gick på ett ut. Nu testar jag Hemköp till oss här i stan.

Varför ska man ta hemleverans av matvaror när man har en butik på varje hör och bor mitt i stan? Jo, är man ensamstående förälder (vilket jag är för tillfället) finns massor av tid att spara på att slippa gå till affären varannan dag, grubbla på vad man ska äta, stå i kö, bära hem. Och om man dessutom bor i en brant backe och tre trappor utan hiss så har vi genast ännu fler argument.

Det sista argumentet kommer när det bara kostar 20 kr att få det hemkört från Hemköp…20 kronor….jämfört med andra som tar 99-149 kr per leverans känns det nästan som gratis. Och det funkar hur bra som helst. Massor av leveranstider (inte helger dock), man får SMS att ens varor är packade med lite mer precis leveranstid (min estimerade leveranstid idag var 18:03 +/- 15 minuter) och när det närmar sig leverans får man en länk där man kan följa sin bil när den kör runt med leveranser och man får besked hur många stopp den har kvar innan den kommer just till en själv.

Splendid, det är som en vacker dröm. Fast på riktigt.

Vad väntar du på?

Körläger på Rörtången

En av alla bra saker med att vara tillbaka i Göteborg är att jag har börjat i en kör igen, Haga Motettkör. Jag har efter några månader börjat få tillbaka min notläsningsförmåga, och i och med att den här kören gör så harmoniskt utmanande (läs: konstig) musik måste jag jobba med örat och träna mig i intervaller. Sånt jag brukade vara jättebra på förut men numera har slappat bort.

En annan kul sak är att den här kören åker på körläger, så nu är jag i Rörtången (Marstrand) på internat i två dagar. Det är en kursgård som ägs av Annedalskyrkans församling tror jag, och den används i huvudsak till konfirmationsläger. Det kan ju vara fostrande på många sätt, som att det i matsalen till exempel sitter stora plakat där det står ”Gud har välsignat maten” och annat. Men dom har också lite humor, oklart om även självdistans, men det här sitter på en dörr:

På kvällen är det gemensam middag förstås, och där kommer det socialt jobbiga; att börja lära känna ett gäng på 40 personer som till stora delar redan känner varandra och har sina klickar och umgängen. Som så många (de flesta) avskyr jag den här fasen och bara längtar tills man kommer vidare och faktiskt känner folk lite grann, och jag tänker mycket på vilket ansvar man har själv den gången när man är trygg i ett sammanhang och det kommer en ny. Men det är ett inlägg för sig.

Innan middagen gick jag iallafall på en liten promenad och såg solen gå ner bakom ett berg. Vackert och fridfullt att sitta där, ensamvargen i en vaknar och jag tänker att ”här skulle man bo!” men känner mig själv tillräckligt väl för att inse att det ska jag inte. Men besöka det (och liknande) oftare, det borde jag definitivt.

Rörtången by night, no filter

 

Lite sliten emellan

Det är ju så att jag har hand om en websida och blogg åt föreningen SWEA Oslo. Ja jag vet, jag bor inte i Oslo längre, men det betyder väl inte att jag inte kan styra med deras hemsida ändå? Man outsourcar ju större saker än så utomlands nu för tiden har jag förstått, så det är väl inget konstigt.

Men det gör att jag inte hinner med mitt eget så mycket. Inte SWEA-sajten heller tyvärr eftersom livet som ensamstående förälder tar ut sin rätt när det gäller att ha tid med saker man tycker är kul i prioriteringskriget med saker man måste göra.  På SWEA Oslo har jag inte uppdaterat bloggen på ett bra tag, fy på mig, men jag antar att det har sin förklaring i att vi flyttat, jag har gått igenom en mindre pärs med bröstcancer, barnen ska acklimatiseras i ny miljö och jag är ensamstående. Ja det räcker kanske som förklaring. Men det vet ju inte dom som följer sidan, så jag ska sopa ihop mig lite och komma med lite material. Vet bara inte riktigt vad jag ska skriva om – det är inte så lätt att kåsera om saker man inte är i närheten av längre… Men jag har gjort en intervju med en person och den är under granskning nu iallafall och kommer förhoppningsvis ut snart, alltid något!

För det är så himla kul att skriva, men man måste ju först och främst ha något att skriva om, något man vill berätta. SEN bubblar det ju bara på. Det kanske är dags för en tur upp till Oslo snart igen?!

Det är alltså fortfarande sommar

För att vi alla tre är dåliga på att gå ut om dagarna eftersom det är så skönt att vara inne, tvingade jag ut oss på förmiddagen. Det var lite svalt så vi tog långbent och långärmat. Det straffade sig bitterligen när vi kom ner till havet och det var helt vindstilla och strålande sol.

Perfekt sommardag; barn som kastar sten i vattnet, leker med krabbor, blir lite blöta om fötterna, skriker och skrattar. En SÅN dag. Det är inte så många av dom, men här var en iallafall.