Side by side dag 2

Om det gick bra att jobba i Scandianviums foajé igår så blev det inget sånt idag, inte en chans. Men istället fick jag följa mina telningar när dom repade där nere, sen upp till lunch på Hvidtfeldtska (nostalginivån är hög när man är i dom trakterna så bara det var kul!) och kolla in folklivet där. Det är på den skolan de som rest till Göteborg för att vara med på Side by Side bor, sådär klassrums-style sova på golvet ni vet.

Hela Side by Side är ett arrangemang av Göteborgs Symfoniker tillsammans med El Sistema och Kulturskolan, och Kulturskolans elever går gratis dessutom. Uppe på Hvidtfeldtska hade Kulturskolan prova-på-aktiviteter där man fick prova att spela trombon och fick vara med och dansa. Full fart och många barn trots den typ nollgradiga snålblåsten. Men det syns ju inte på foton – så vi kan väl låtsas att det var en sån där varm och ljuvlig sommardag?

Trombonprovapå och dansprovapå ungefär på samma plats och samtidigt. What could POSSIBLY go wrong?

Sen ner till Scandinavium och ha konsert. Tillsammans med 40 miljoner andra barn i lila tröjor. Och det var exemplariskt ordnat, verkligen (nope, ingen ironi här), kolla på det här:

Två orkestrar på golvet; Upper intermediate och Intermediate (dvs de med lite äldre elever). Bakom på läktaren sitter en annan orkester, Basic, och på en annan läktare sitter Pre-advanced (jätteduktiga).

I mitten på en upphöjd scen står en kör, men dom stod där hela tiden. Här är det logistiken jag är ute efter.

Den ena orkestern är lite mindre, den uppe till vänster. Gränsen mellan orkestrarna går ungefär mellan det högraste och mittersta SideBySide-loggorna på golvet. Varje orkester har ett dirigentpodium framför sig, mellan vilket dirigenterna springer för att först spela med den ena orkestern, sen den andra och sen den ena igen.

När sen de som sitter på läktaren ska ner väller dom åt ena hållet (”hitåt” dvs mot kameran) och de som sitter bakom på läktarna med sina instrument i famnen väller ner på scenen och tar sina platser. Jag skrockade gott när jag förstod att det var orkesterbyte på G och tänkte att ”det där kommer ta tid…”, men gu va fel jag hade.

Det funkade så otroligt smidigt; de ena gänget vällde av och nästa vällde på och så upp med dirigenten igen.

Och om man ska vara helt ärlig så var det väl inte det vackraste det som kom från barn på våras nivå, men det var otroligt coolt att se dom sitta där nere och uppföra sig som man ska när man sitter i en orkester. Och så här lät det när dom spelade Merengue:

Inte lätt att förklara var just mina små sitter, men en spelar flöjt och en spelar cello iallafall. Let’s just leave it at that.

Klicka och njut. Ja eller bara lyssna iallafall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.