Saknaden av en vän

Jag har en vän som är mig så kär så kär. Men hon har fått annat på hjärnan och har inte tid för mig längre.

En smått instabil, maktgalen och oförutsägbar exman är det närmare bestämt som tar upp hennes tid, så hon inte har möjlighet att träffa mig längre. Eller så många andra heller för den delen – det blir lätt så när man måste dela sin tid mellan jobbet på dagtid och exmannens nycker (framför allt sms och chattmeddelanden) kvällstid och samtidigt hålla en trygg och entusiastisk fasad inför barnen.

Inte svårt att tänka sig att det inte blir så mycket energi över till annat då.

I helgen hade jag chansen att träffa henne, för hon var barnfri för första gången på länge. Men jag ville inte, och jag kan inte förklara varför.

Nu har helgen varit, chansen att träffa henne på ett tag är förbi. Och det känns mest tomt och sorgligt att det inte blev av, även om jag inte ångrar att jag inte hängde med henne och en kompis till henne in till stan för att gå i affärer (guuuuud så tråkigt). Inte lätt det där med vänskap.

Men jag är inte på topp just nu heller, och orkar inte hur mycket som helst så då orkar man väl inte dra i saker gissar jag.