Det är dags för min årliga resa till Cypern för att hälsa på mamma och Totis. Biljetterna bokades i höstas när ingen vanlig människa associerade Corona med något annat än blekt öl, men tiderna förändras.

Jag är inte så jätteorolig (då hade jag inte åkt…), jag tänker på det som en influensa som är lite kraftigare än vanligt och som det är bra att passa sig för i allmänhet, men inte som ett dödshot.

Fast helt cool är jag nog inte ändå; jag tvättar händerna med mer tvål än vanligt, och jag använder handsprit som jag aldrig någonsin använder. Och visst försöker jag hålla mig lite avsides här på Heathrow medan jag väntar? Hur man nu håller sig avsides på Heathrow med miljoner människor i rörelse samtidigt.

På Cypern är dom tydligen helt hysteriska, enligt mamma.

Den som lever får se, men visst vore det uselt att överleva bröstcancer bara för att dö i Covid-19?