Äntligen ute igen

Ja jag vet, klimatångest och sånt, och nu när vi hoppat över vintern i Göteborg i år helt och hållet dessutom. Men jag är ändå extremt glad över att vara i Delft, Nederländerna.

Vi kom igår kväll, kryssade runt med diverse tåg för att komma rätt (dom har spårarbeten här också som gör genvägar till senvägar), gick en sväng från stationen i Delft och kom någorlunda helskinnade till hotellet efter att ha blivit vilt plingade på av alla cyklister som inte har väjningsfunktionen aktiverad på sina cyklar. Klarade dessutom av ett restaurangbesök utan att bli ihjälkörda, vilket får ses som en lyckad kväll överlag.

Jag är här med en kollega från Trafikverket, som ska ha redovisningar med alla partners i hans delprojekt (eller Work Package, som det heter i de här sammanhangen), och anledningen till att jag är med är för att jag ska hjälpa honom med att ta anteckningar. Dom som är med i hans WP ska sen fortsätta med sina uppgifter fast ta det ett snäpp vidare i mitt projekt, så det är dessutom mycket bra för mig att vara här och träffa dom. Några av dom har jag träffat förut, andra är det första gången, men förhoppningsvis inte sista.

Redovisningarna görs hos en av partnerna, Delfts tekniska universitet, och det var inlagt ett studiebesök i ett av deras labb där dom gör järnvägsrelaterade experiment. Det ska tilläggas att de flesta som är med här är antingen tillverkare av järnvägsrelaterad utrustning, eller så är dom forskare, och oavsett vilket så finns det ett förhållandevis stort järnvägsintresse och -kunskap. Vilket väl är lämpligt, eftersom det är järnväg vi forskar inom.

Så istället för ”Vart är vi på väg?” säger jag ”Vad är det vi tittar på?” Det är en stor, roterande anordning som lägger på tryck som simulerar järnväg. Sen studerar de sprickor och andra skador som uppstår i materialet som rälen är gjord av.

Riktigt kraftiga saker, jag minns inte hur stor tyngd dom kunde lägga på, men rotationen motsvarar iallafall ett tåg som går med ca 20 km/timmen ungefär. Vilket inte är så mycket jämfört med höghastighetsjärnväg precis, men mätningarna är ändå viktiga i forskningen.

Anordningen består av 4 armar jämnt fördelade över en cirkel. Fjädrar orsakar en kraft från hjulet ner på den lilla, i mitt tycke rätt spinkiga rälen, men det kanske räcker för att se vad som händer och resultaten kanske är skalerbara upp till riktiga bredder och laster.

Eller, jag förutsätter att det är det, för om jag inte trodde det innebär det ju att jag tror dom gör fel i sin forskning, och det är kanske inte jag rätt person att bedöma… (japp, även jag har en viss grad av självinsikt).

Förutom studiebesöket i labbet bestod dagen enbart av avrapportering. En sorts löpande band där han som ledde min session ropade upp en person i taget och så fick dom redogöra hur långt dom kommit på sina respektive uppgifter (som i slutänden alla är delar i forskningen) och om dom tror att dom kommer att bli klara i tid, dvs i höst/vinter.

Mycket relevant för min del, eftersom det är deras uppskattade färdigresultat som jag bygger nästa projekt på….lurigt.

Och nu är vi på väg hem. En del folk med munskydd på flygplatsen, men inte särskilt många. Idiotiskt att åka iväg så här egentligen – visst, det är inte mycket Covid-19 i Nederländerna vad jag har förstått, men att vara på en flygplats som Schiphol i flera timmar kanske inte är så smart.

Fast man kan ju inte gå runt och vara rädd hela tiden heller.