Isolationen är över (för den här gången?)

Så kom då dagen då maken tyckte att ”Behöver du verkligen vara i karantän längre?” Vad ska man säga? Vad är sanningen? Ingen vet, är väl närmast sanningen. Jag förstår att han vill att jag kommer så han slipper laga mat varje dag (ingen av oss är förtjusta i vardagsmatlagningen – men vilken förälder är det?), men hur var det nu med det där ”två veckor i karantän”?

Jag är så himla laglydig. Om någon överhet av något slag säger att alla ska göra på ett visst sätt, så gör jag det. Är det röd gubbe så går jag inte över gatan – för det får man inte. Eller, okej, det gör jag numera, men jag tänker varje gång jag gör det att ”jaha nu får du skylla dig själv om du blir överkörd”, och om det kör förbi en polisbil där poliserna ser att jag går mot rött så skäms jag. Jag vet att dom struntar fullständigt i vad jag håller på med, men auktoriteten som kommer med polisbilen räcker för mig.

Så när vi nu har en rätt speciell situation där man ska vara i två veckors karantän om man varit utomlands (eller är det fortfarande bara Italien osv som gäller?) och mitt agerande handlar om liv och död för somliga – ska man verkligen bryta det då?

Jag ringde Previa som är vår sjukvårdspartner på jobbet. Förutom att hantera sjukskrivningar man man få sjukvårdsrådgivning där, och möjligheterna att komma fram där är väl bättre än på 1177 antar jag. Den snälla sjuksköterskan som svarade hade inte mycket mer information än vad de flesta har – inte så konstigt kanske när det ändrar sig så snabbt, men det hon sa var intressant.

Hennes kontrollfråga var om jag varit sjuk. Ja, väldigt förkyld måndag-onsdag efter att jag kom hem, sovit ganska mycket, mycket huvudvärk. Ingen hosta, inga lungproblem utöver den vanliga astman, frisk torsdag-fredag helt utan de tidigare bekymren.

Då var hennes resonemang att ”eftersom du varit sjuk redan sedan du kom hem och blivit frisk, så bör det nog vara ok att du åker till din familj när du varit frisk i två dagar”. Att hon slänger in lite ”bör”, ”nog” och säkert några fler mjukisar som jag glömt är okej, det finns ingen som har klara besked i dessa dagar. Men hon byggde sin slutsats på just det att jag redan varit sjuk, även om det kunde varit vilken förkylning som helst som man gärna får när man flugit.

Så imorgon ska jag träffa dom andra för första gången på två veckor och därmed bryta min (självvalda) isolering. Det ska såklart bli underbart att träffa dom igen, men det är otroligt vad bra jag trivs i mitt eget sällskap också…