Lite syglädje på väg tillbaka

Så bestämde jag mig bara för att jag skulle sy något. Normalt har jag full koll på alla mina tyger, jag vet exakt vad jag har och var, men sen vi flyttade tillbaka till Sverige och bor i den här lilla lägenheten där jag inte har plats för mina tyger och därför delar dom mellan stan och Åsa, plus att dom ligger packade i en j*vla röra så jag har ingen koll över huvud taget.

Det var bättre i Oslo.

Men så gick jag inte på feeling, utan försökte tvinga mig själv att göra något för att inte vara så himla apatisk (ref Jag försvinner ) i andan ”DET-HÄR-TYCKER-DU-ÄR-ROLIGT-SÅ-DET-SÅ”. Och jag brukar tycka det är roligt att sy, det har bara inte varit det på ett tag.

Och ta mej tusan om det inte funkar! Jag satte mig med mina högar med Ottobre-tidningar och började bläddra – lite motvilligt och håglöst (oh yes) först, men sen börjar man tänka ”jamen kanske den, eller kanske den – eller DEN i DET tyget” för att jag plötsligt kom ihåg vad jag hade för tyg som skulle passa till mönstret jag just hittat.

Vitsigt namn va?

En liten synaps i hjärnan som sprakade till och fick mig att minnas vad som var roligt och hur det brukade kännas!

Så var det dags att klippa mönster, lite terapiarbete som är nyttigt, man måste fokusera på något (något annat än mobiltelefonen, halleluja), tänka till hur man ska rita och klippa i pappret först, sen på tyget. Det finns ingen andra chans, klipper man fel med det tyget så blir det ingen tröja/jacka.

Men det gjorde jag inte.

Och äntligen kom lite härligt gammalt vanligt flow. Timmarna gick, mörkret föll, barnen gick och la sig och så var det bara jag och flitens lampa uppe (Oskar är i Hemavan). Och timmarna gick ännu mer, och så var klockan kvart i tre på natten och jag tvingade mig själv att gå och lägga mig. Kanske lika bra det, det är på småtimmarna som felsömnaden brukar hända…

Några timmar till dagen efter, och så har jag numera en ärmlös munkjacka i rosa tjock jersey. Tyget som är på kantremsorna på fickorna, ärmhålen och halsringningen finns också på insidan av huvan.

Det var kul att sy igen, och kul att göra något till mig själv. En liten del av mig som levde upp lite!

Jag fick faktiskt lite lust att sy lite mer, så när vi åker ner till Åsa om några dagar får nog symaskin och tyger följa med ner.

Syprojekt nr 329 är klart!