Dag 22, Hemresa

Då var det dags att lämna det trevliga hostel’et i dammiga och i mitt tycke tråkiga Santa Teresa. Vi njöt av att det var sista gången på ett tag som vi åkte på vägar så ojämna att det inte går att köra mer än 30 km/h och där man ständigt måste kryssa mellan höger och vänster sida för att över huvud taget ta sig fram.

Jag vet inte om det framgår hur dammigt det är, men det är ett beige lager över allt i vägkanten; blad, grässtrån, stolpar, rubbet.

Vi gjorde ett liknande stunt med färjan som på vägen över i söndags, men den här gången helt ofrivilligt. Vi hade planerat, vi hade tagit i ordentligt med tiden, men det vi inte hade med i beräkningen var vägarbetet (som för övrigt sprejade ner vår hyrbil med asfalt häromdagen, undrar vad hyrbilsfirman säger om det…) där flaggvakten stoppade all trafik i vår riktning i 15 minuter innan vi ledsnade, vände om och tog en annan väg – TACK för fantastiska Locus för att det har så bra offlinekartor även ute i buskarna som det här så man inte är helt körd om oväntade saker inträffar!!

Det fanns en risk att vi inte skulle kunna betala båtbiljetterna med kort, så vi hade tänkt ut i förväg att vi skulle stanna på bankomaten i Pacquera och ta ut pengar (=välplanerat), men det visade sig att den var stängd (=oplanerat) tyvärr. En cyklist som också skulle ta ut hänvisade oss till en annan bankomat i byn, men den tog inte Master Card Noto Emoji Oreo 1f92c.svg och nu började det bli lite väl spännande och nervöst. Vi chansade och åkte de 5 km ner till färjelägret och hoppades att dom skulle ta kort där. Men nej. Man kunde beställa online och betala med kort – men bara till 14:00-färjan (vi ville med 11:00).

Mannen i kön som delade ut lappar som bekräftade att ens bil fick åka med ombord när grindarna väl öppnade var lugn ändå.

– ”Åk upp till macken i Pacquera, dom brukar vara schyssta och låta en ta ut pengar genom deras kassa. Här har ni er lapp, det är gott om tid, ni har ju en halvtimme på er!” Han hade uppenbarligen varit med om värre. Tillbaka till Pacquera igen, den här gången kryddat med en kösituation – alla som just kört av färjan skulle ju ut på ”stora vägen”, dvs samma 5 km som vi skulle. Is i magen, is i magen. Tjejen i macken var väldigt hjälpsam. Tyvärr räckte inte det långt när macken inte tog Master Card den heller (jvla SEB som bytt ut alla sina Visa mot Master Card!!), så sista chansen var en matbutik som vi handlat i med kort tidigare och visste att det funkade.

Tack och lov fick vi ut pengar där, körde i blåljusfart ner till färjan igen, vinkade glatt till mannen som ger ut lappar, jag sprang in och köpte biljetter (klockan var tio i elva vid det här laget), och så kunde vi gå ombord….Puh! Noto Emoji Oreo 1f605.svg

Vi satt faktiskt ute den här resan – i skuggan och fläktandet i fören var det jätteskönt att sitta där, mycket skönare än att sitta inne med AC

Sen var det rent ut sagt ett jävla trassel med att få lämnat igen bilen, bli av med bagaget (på ett önskvärt sätt, inte ett icke-önskvärt) och komma innanför murarna på flygplatsen, men tillslut så….Ja efter att Oskar blivit av med sin dyra fina Leatherman-fickkniv/multiverktyg för att han glömde att lägga den i det stora bagaget så den låg i handbagaget. Ja och efter att dom tog våra pinnar vi skulle ha för att spänna ut hängmattorna vi köpte igår – trots att dom sålde såna hängmattor med pinnar inne på flygplatsen, så ville man ha just dom pinnarna att slå ihjäl någon med så var det inga problem. Varför man nu skulle vilja slå någon med en sån när det finns massor av glasflaskor att köpa på en flygplats om man nu vill slåss.

Men nejdå, jag är inte bitter…

Dagens lunch avnjöts(????) för övrigt i Puntarenas, när vi kommit över med färjan.

Lunchen och restaurangen i sig är fullständigt ovärda att nämnas, men varje bord hade ett tabascoställ som i sig förtjänar ett omnämnande, pga sitt breda utbud – från svagaste Jalapeno till starkaste Habanero, och däremellan Vitlök, Chipotle (”Smoked” stod det på engelska) och den vanliga.

Det kunde blivit en minnesvärd provsmakning, men nej…

På flygplatsen stötte vi för övrigt ihop med en gammal spexare som vi gjorde spexet Ali Baba tillsammans med 1997. Världen är liten!

Min lilla knackare på axeln

2018-03-02 08.09.58.png

Övervakningsappen jag installerade för ett tag sen jobbar hårt. Så hårt att jag låter den sova ett tag 😀

Jag är helt säker på att den hjälper mig att lägga ner mobilen, eller snarare inte ta upp den så ofta, och om inte annat så kommer den med roliga meddelanden när den tycker man är där lite för ofta. Ibland är det befogat, men ibland inte.

Sött och verkningsfullt är det iallafall.

2018-03-02 05.37.35.png

Favoriten är den som säger ”YOU AGAIN??!! Is this REALLY necessary??” Noto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svg

Jag låter övervaka mig själv

Som så många andra idag har jag ett osunt förhållande till min mobiltelefon. Nej jag tar inte med den in på toaletten om det är det någon tror, men själva användandet av den håller på att gå överstyr. Jag tycker inte själv (naturligtvis) att jag hänger i mobilen så mycket, men kan heller inte blunda för det faktum att jag har ganska ont om tid fast jag egentligen inte är upptagen med något. Inte ser jag på TV så den tidstjuven är eliminerad, men nä det är mobilen jag hänger med näsan i.

Jag är inte så mycket för att tro saker, jag vill veta, och så även här. Jag vill veta hur mycket jag egentligen håller på med min mobil om dagarna.

Så jag laddade ner en app (Oh the irony) för att se hur mycket tid jag lägger på min kära Galaxy. Det ska sägas att all tid jag lägger på mobilen är inte värdelös tid; idag repade jag körstämmor i en halvtimme tex, så det ska in i ekvationen här, men ändå….

Det första jag fick göra var att fylla i en liten profil för att den ska veta vilken typ av användare jag är. Och i deras måttstock är jag en sån som bara ska kolla något lite snabbt men sen fastnar i än det ena, än det andra och så sitter jag där. Dom kallar det ”Rabbit-hole wanderer”…. och beskrivningen är väl ganska träffande.

Efter det fick jag min dagliga kvot; 110 minuters mobilbruk och 35 upplåsningar (hur ofta man tar upp mobilen ”bara för att kolla något”)

Det började bra – och det får man väl hoppas, eftersom jag var på jobbet de första åtta timmarna av dagen. Förutom kvarten på spårvagnen då när jag satt och spelade spel.

Men sen gick det utför. Jag vet inte vad som hände faktiskt, och jag vet inte riktigt hur appen mäter, men enligt den hade jag halv sju på kvällen tillbringar 115 minuter på mobilen?! 15 min på spårvagnen och så 30 min repetition, det är 45 min, och då är det ändå över en timme kvar. Hur i all världen kan jag ha hunnit lägga en timme på min mobiltelefon som jag inte ens märkt?

21 unlocks, det är faktiskt färre än jag trodde. Det är ca en gång i halvtimmen, det är inte så illa, jag trodde det var oftare.

Och sitter man och hänger över mobilen för länge i sträck (vet inte hur länge) så kommer det en liten pop-up som säger något i stil med ”nu har du suttit här lite länge va, dags att stänga ner och göra något annat, huh?”

Men det ska ju sägas att man skärper till sig så här första dagen; blir spännande att se om några dagar när jag inte orkar vara duktig längre utan håller på som vanligt – det är då den riktiga data’n kommer in och jag får se hur illa det verkligen är…

Och självklart har appen en widget – så man hela tiden kan gå in och kolla hur många gånger man gått in idag Noto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svgNoto Emoji Oreo 1f602.svg

DET mina vänner, är humor!

Galaxy Note 2014 som anteckningsblock

När man håller tal är det bra att ha något att stödja sig på. Att ha hela talet nedskrivet är ett sätt (ett oftast mindre lyckat sätt, men väldigt vanligt tyvärr), att ha stödord ett annat.

Jag höll Talet Till Mannen på en middag med jobbet i våras med stöd av Mindjet, ett mindmappingprogram för mobila enheter. Där hade jag gjort en skiss över ordningen på vad jag ville säga, den röda tråden, hur det skulle börja och förhoppningsvis sluta. Det såg ut så här:

Skiss över talet som ett utkast att stödja sig på
Skiss över talet som ett utkast att stödja sig på

För de flesta ger inte den här skissen någon mening, men för den som ska hålla talet är det en guide till ordningen, den röda tråden. Minustecknen kan man klicka på så försvinner raderna efter och man höjer sig en nivå i sin talordning.

Galaxy Note S PenMen så det här med S-Pen och den fina användningen som jag egentligen vill komma till.

För som i många situationer har man en god plan som man måste frångå lite. När det gäller tal kanske stämningen ändrar sig från det man trodde skulle vara till något annat (alkohol har en förunderlig inverkan), en annan talare har ovetande kanske snott små delar ur ditt tal som du inte vill upprepa, snilleblixten slår ner i dig och du kommer på DEN DÄR formuleringen, eller något måste helt enkelt tas bort.

Då är det fint att inte behöva rita små krumelurer i marginalen på ett papper – krumelurer som man sen inte ser ändå för det är lite dunkelt eller du blir för nervös och har inte ro att kika så noga, så istället halar man upp sin S-Pen, gör en skärmdump och börjar skriva. Väljer en färg som kommer synas ordentligt, tex vitt, och en bra tjocklek på skriften. Då kan det bli tex så här:

PrintScreen med S-Pen og Mindjet
Små ändringar; du kommer på en bra grej, stryker något annat, och kanske ändrar din slutkläm efter hur stämningen är i sällskapet

Det går att zooma in och ut för att se bättre – vilket inte är så lätt på papper.

Ett mycket dynamiskt och effektivt verktyg för talaren!


Nätbaserade universitetskurser

Den olyckliga kombinationen av en vilja att lära sig mer och samtidigt ha jobb och familjeliv kan vara frusterande för många. Om det i tillägg är så att arbetsgivaren ständigt hittar undanflykter för att slippa betala kurser för den anställde (ganska vanligt) så kan man inte göra det på arbetstid heller.

Det kan vara ganska frustrerande för många. Om man jobbar på dagarna och tar hand om kids på kvällarna fram till niotiden är man rätt spak, och lusten att hugga tag i inspirerande facklitteratur är inte direkt överst på listan. Och man har definitivt inte kraft eller tid över till att gå på universitetskurser på kvällarna – och läsa läxor mellan föreläsningarna.

Räddningen för alla i den situationen är här: Nätbaserade kurser.

Nätbaserad undervisning hos CourseraDet finns en uppsjö av leverantörer och kurser och de kostar mer eller mindre mycket, men en stor aktör som ger gratiskurser från stora erkända universitet världen över (mest amerikanska) är Coursera. Dom har ett bra utbud som täcker iallafall mina behov för en tid framöver. Dessutom en app för Android som är otroligt bra och som gör att man alltid har all kurslitteratur, föreläsningar och information i fickan. Föreläsningarna är video i appen och streamas om man har nätuppkoppling men det går även att ladda ner i förväg. På den kursen jag läser just nu är vi inne på vecka tre men vecka fyras föreläsningar ligger redan ute.

I den händelse kurslitteraturen är artiklar är de länkade till tidskrifter där de publicerats eller ligger som pdf’er nedladdningsbara genom appen. Otroligt smidigt. Min quest att övergå till ett datorfritt liv och bara använda tablet har tagit ytterligare ett steg framåt.

Söksidan till Coursera i appen ser ut så här:

2014-05-23 21.03.10

Det är inordnat efter ämnen och ganska brett som synes. och universiteten som ger kurserna är kända; Harvard, Stanford, MIT, Johns Hopkins, Princeton, men även för mig helt okända.

Ladda ner appen, gå in och kolla. Och nej det är inte låtsaskurser; du ska svara på frågor, delta i diskussionsforum, skriva korta uppsatser mm för att bli godkänd. Men javisst går det att fuska, och det är säkert inte så svårt heller. Men varför skulle man göra det? Då läser man inte en kurs för att lära sig något utan bara för att säga att man har tagit den.

Och det har iallafall jag definitivt inte tid att hålla på med..

Äntligen är tekniken ifatt!

Xoom’en har dött (den bara la av) och jag har investerat i en Samsung Galaxy Note 10.1 2014 Edition, som den så enkelt heter. Jag är så sanslöst frälst, så jag kommer dela med mig av nya features och program där tekniken verkligen kommer till sin rätt, så alla förstår var State Of The Art ligger i tablets just nu. Med betoning på Just Nu, för som det är med ny bra teknik dröjer det ett tag och sen är konkurrenterna ikapp, det som var speciellt är plötsligt standard. Och det är bra. det är ju det som driver utvecklingen vidare.

Idag ska jag bara visa hur den ser ut och vad som är speciellt med just Note och skiljer ut den från andra Samsung.

image
Samsung Galaxy Note 10.1 2014 Edition

Visst, en tablet. Tio tum på diagonalen, OK mått i längd / bredd, tunn förstås och ganska lätt för att vara så stor, fina färger, bra upplösning på skärmen…Dvs allt man vill ha av basisutseende och grundfeatures och det man förutsätter finns. 4G (om man väljer det och betalar extra men det gör man såklart), Bluetooth, Wifi , Hot Spot osv osv.
Men det fina med Note och som gör att den skiljer sig från de andra är pennan, den som kallas S Pen och som syns nederst i bild. När man aktiverar S Pen kan man välja ett skrivfält där man skriver med sin vanliga handstil som kommer in som text. Sen jag började med det har jag knappt använt det vanliga tangentbordet som är på skärmen.
image

Och ja det blir fel ibland men det är bra mycket smidigare än det inbyggda. Man skriver med sin egen handstil som är blå tills tabben omvandlat den till den svarta datorgenererade handstilen som sen går in som tryckta bokstäver. Extremt smidigt. Språkigenkänningen fungerar mycket bra; jag har testat svenska, norska, engelska och nederländska.

Men om man vill kan man enkelt byta indatametod.
image

Tal, tangentbord, smileys och SPen. Kugghjulet i mitten är språkinställningar om man vill ladda ner fler språk. Löjligt smidigt när man väl kommer igång.

Gröna stigen på Nämdö

Strålande sol, ca tio grader varmt, vindstilla, maken o Elsi på yoga på Nämdö Hembygdsförening och killarna kvar på Orrön med pappa. Egentid, rask promenad,  lite (alltför lite) cacher.  Det finns inte jättemånga cacher i Stockholms skärgård, men just på ön bredvid vår råkar det finnas ett trettiotal – jippi!
Vi tog en tur igår med kidsen och gick delar av det som kallas Gröna stigen, en ganska lång slinga med ca 15 cacher nära stigen, några tog vi för två år sen och så hittade jag nån idag. Men det är många kvar för det verkar inte som att CO bor på ön och kan hålla efter så mycket.

Men fint att ha en anledning att ta turen, så tack Holmis!

image

image

image