Kvällssegling i Åsa

Tävlingens yngsta deltagare riggar färdigt båten

Varje tisdag är det seglingstävling nere i hamnen i Åsa. Det är Ölmanäs SegelSällskap som håller i det, och den här gången ville Hannes vara med och tävla tillsammans med den nya kompisen Amalia.

Inte lätt att segla idag; 28 grader varmt klockan sex på kvällen och nästan ingen vind. Men å andra sidan kapsejsar man ju inte så lätt då (inte för att det är något som bekymrar honom precis), fast seglingen blir ju rätt trög.

Optimistjollarna startade först, fem eller sex stycken var dom nog, och gav sig iväg runt banan. Hannes och Amalia cirklade så himla fint runt startbojen i väntan på startsignalen, men dom hade lite osis med timingen så dom var inte i en bra position när det väl var dags och hamnade efter.

Dom var så himla duktiga och fick efter en liten stund fart på båten och började sin resa mot den första bojen. Under tiden cirklade de stora båtarna runt startbojen och väntade på sin startsignal.

Båtarna kretsar runt i närheten av startbojen den gröna till höger i bild) i väntan på sin respektive startsignal

Dom seglade på i godan ro och tog sig från boj till boj. När det gick trögt kom gummibåten och frågade om dom ville ha hjälp, men nej det ville dom inte.

De andra optimisterna seglades av lärare från seglarskolan som chillade runt lite, och dom var så himla gulliga och kom runt till dom och gav lite tips när det behövdes. Så dom tog sig i mål som näst sista båt av optimisterna och var nog rätt nöjda med sig själva – med all rätt!

Under seglingen hängde blytunga moln över land vilket gjorde att det blåste upp lite emellanåt och oron för att det skulle bli åskväder låg väl där lite grann. Och sånt ger fina foton 🙂

 

 

Ett mycket trevligt arbetsläger

Vi har ett hus som varit i desperat behov av ommålning sedan vi köpte det 2006, men det har ju liksom blivit nedprioriterat ett par, tre, fyra gånger. Så i år tänkte vi göra så långt vi orkar, en vägg i taget. Och detta fick min pappa och hans fru nys om och insåg att om vi inte tänkte komma upp till dom så fick väl dom komma ner till oss. Och ta med målarkläder.

Och det gjorde dom.

Så, ja, det som är på bilden här är väl i princip det jag sett av dom under den här en och en halva veckan dom varit hos oss. Outtröttligen har dom tvättat, skrapat, oljat, målat första gången och målat andra gången. Vägg efter vägg.

Som målare på amfetamin eller nåt – dom sitter ner i fem minuter eller tar något kallt att dricka på stående fot, sitter ner vid lunch i säkert en halvtimme (plus lite kaffe efteråt) men sen upp och hoppa igen och tvätta, skrapa, olja, måla, repeat.

I 25-gradig värme dessutom och knappt någon vind. För det visar sig att bad inte biter på min pappa; han är inte så glad i att bada i havet, nej en svalkande dusch och en liten vila på sängen i några minuter räcker bra.

Och jo vi hjälpte till också. Speciellt Oskar. Jag skötte markservicen och försökte få jobbat lite (hade inte semester deras första vecka här).

Oskar var till och med uppe och målade i mörkret med bygglampa så det skulle torka och kunna målas en gång till dagen efter, allt för att få det så effektivt  som möjligt ❤

Lite barnarbete fick vi till också – H var väl inte till mycket nytta, men A skrapade och målade en del. Tveksamt om det kom mest färg på kroppen eller på väggen, men färg blev det. Och den sitter så bra faktiskt att en man som sa sig jobba med färg frågade Adam nere på simskolan vilket märke det var som satt så bra OpenMoji-black 1F605.svgOpenMoji-black 1F605.svg

 

Men det har varit så himla kul att ha dom här så länge. Förutom att dom gjort en helt galet stor arbetsinsats och hjälpt oss så enormt mycket med huset har det varit mycket prat och umgänge, sånt som man inte riktigt får tid med när man ses så kort varje gång. Så när dom åkte kändes det som om dom just kommit och dom hade gärna fått stanna längre.

Jag har inte så många släktingar, varken på pappas eller mammas sida, men jag är så himla glad i dom jag har och att dom alla är underbara människor på så många och olika sätt.

Ni är bara bäst!

 

 

 

Kvällsbad

Maken föreslog att vi skulle gå ner på kvällen och ta ett kvällsdopp. Allt inom mig skriker ”JAG VILL INTE!!!” men jag vet egentligen inte varför. Det ska ju vara så underbart och härligt med kvällsbad liksom. Men jag fryser mest och är ju inte speciellt glad i att bada egentligen.

Men det var ju det där med att bli en badtant. Badtanter tar gärna kvällsdopp (framför allt morgondopp, men kvällsdopp är väl bara inversen av morgondoppet?), och dom tycker om det. Så ska man bli en badtant så är det bara att hoppa i.

Plus att det var ju grymt skönt att bada tidigare idag och så hemskt mycket värre kan det ju inte blivit på några timmar?

Av med dunjackan, sandalerna med strumpor i (jodå!), jeansen och tröjan och ut i vattnet. Några raska kliv och ett snabbt dyk senare var det doppat. Och det var helt okej. Inte jätteskönt, men okej. Framför allt ganska svalt i luften med bara 19 grader och lite bris, men klockan var ju ändå 22 så det var väl godkänt ändå.

Och så den obligatoriska badselfien (blev ingen på dagen idag, så den här får duga).

 

Jag målar

Hurra, måla hus!! Nä inte hurra, men har man inga pengar så får man måla själv, så enkelt är det. Oskar har gått före lite och målat lite på norrsidan, men nu är jag med i matchen och vi börjar krypa in mot innergården. Målet är att få målat innergården i sommar, gärna sydsidan också men åtminstone innergården. Ja och då är det bara att sätta igång…

Tvätta, skrapa (lättskrapat som bara den tack och lov), olja (gjorde Oskar) och så måla idag en första gång. Andra imorgon gissar jag. Yay!!

Och det går ju inte att sluta när man väl börjat, för det syns RÄTT tydligt var gränsen mellan målat och omålat går – och tur är väl det för annars kunde man ju börja grina.

Men fint blir det!

Årets första dopp!!

Yes, idag kom årets första dopp. Det var ganska kallt; en kille på stranden sa att det var 14 för två dagar sedan och nu har solen gassat i två dagar så det kanske är 16. Varför hoppa i havet när det bara är 16 grader kan man undra? För att det är 27 grader i luften kanske (även om det bara var 22 när jag var nere vid 17:30)? Skulle kunna vara, men lite värme i luften räcker inte för att få ner mig bland isflaken.

Nä, jag hade helt enkelt bestämt mig för det, och orsakerna är flera:

  1. Jag har tröttnat på att jag undviker allt som är obehagligt (tex hoppa i iskallt vatten) om jag kan och därmed missar en del saker som jag tror jag skulle gilla (känslan när det första obehaget gått över)
  2. Om jag får bli gammal (det är ju inget jag tar för givet längre) vill jag bli en sån där tant som går ner till stranden i badrocken på morgonen med kaffekoppen i handen och tar mig ett dopp. Då måste man klara av att bada i kallt vatten.
  3. Jag har tre kompisar som, oberoende av varandra, har börjat vinterbada. Innerst inne vill jag också göra det för det verkar så skönt, speciellt om man har en bastu i närheten eller har tränat eller något liknande. Men jag törs inte för det är så kallt.

Tre goda anledningar, eller hur?

Det finns en fjärde också, och det är att jag ibland säger till mina barn när det är något dom inte vill göra ”- Men bara gör det, det är inget farligt och du dör inte av det, och när du gjort det kommer det kännas så himla bra”. Tex hoppa i vattnet i simskolan, spela på konsert eller något annat man drar sig för som egentligen är kul. Och om jag är så hurtig gentemot dom så borde jag väl föregå med gott exempel själv, eller hur?

Eftersom jag satsar på att jag får bli en tant så småningom så tänkte jag att jag skulle prova det där sättet som tanter badar på och som jag aldrig förstått. Det där när dom står och skvätter upp vatten på överkroppen och så smått går utåt. Själv går jag utåt och försöker hålla mig så torr och varm jag kan så länge som möjligt, men jag tänker att dom har en poäng. Om man skvätter på sig själv kanske man svalnar så smått och kommer ner till vattentemperaturen blir det skönt fortare?

Jag provade, och oh yes, det fungerade. Som en dröm. Jag är härmed en tant när jag badar. Men jag badar!!

Dagen då våren kom till Åsa

En fantastisk vårdag med tio grader varmt och strålande sol nere i Åsa! En dag då jag tyvärr stod inne större delen av dagen och gjorde ett försök på veganska keftedes (funkade rätt så bra!) med bulgur, men på eftermiddagen pallrade jag mig ut.

Hannes ville följa med, så jag gick inte helt ensam. Ja Snigel var också med förresten, ni vet Björnes kompis. Jag köpte Snigel långt innan jag fick barn för jag tyckte den var så söt med sina hjul (och inte för att jag såg på Björnes Magasin, för DET var jag för gammal för), och han har väl legat och mognat rätt länge sedan inköpet. Men Hannes har gjort Snigel till en kär vän och har honom med och förklarar saker (”Det där är en bil, jag sitter här, Adam sitter där”, ”Det här är en kundvagn, den lägger man maten i”), så självklart skulle han med på promenad.

Och han rullade på rätt bra faktiskt. Så länge det bara var lite grus på asfalten, that is.

Vi gick ner till stranden i det strålande solskenet, försökte vara diskreta med att hitta en cache under en brygga (det gick halvbra när det var en hög ungar i elvaårsåldern som fiskade samtidigt, men dom var ju å andra sidan helt absorberade av sitt fiske och varken såg eller hörde något annat) och tog strandvägen hem.

Via ett litet skjul på stranden som också har en liten skatt i sig som jag redan hittat men inte Hannes.

 

En underbart skön eftermiddag, bara en liten stund men som kändes som en evighet innan vi gick hem och fikade.

Det är alltså fortfarande sommar

För att vi alla tre är dåliga på att gå ut om dagarna eftersom det är så skönt att vara inne, tvingade jag ut oss på förmiddagen. Det var lite svalt så vi tog långbent och långärmat. Det straffade sig bitterligen när vi kom ner till havet och det var helt vindstilla och strålande sol.

Perfekt sommardag; barn som kastar sten i vattnet, leker med krabbor, blir lite blöta om fötterna, skriker och skrattar. En SÅN dag. Det är inte så många av dom, men här var en iallafall.