Eller ja, det var väl inte påsklov för mig riktigt så tidigt som jag avslutade min arbetsdag idag, men det är helt klart den bästa kombinationen av att ha förtroendearbetstid och arbeta hemma – att kunna sluta tidigare och vara hemma på direkten!

En sån här skärtorsdag dessutom när solen bara öser ner, det är elva grader varmt och ja…alldeles underbart, då lassar jag in ungarna i bilen (inte så mycket att lassa längre, man får fråga fint om dom har lust), packar lite kaffe, saft och bullar och åker till någon plats vi inte varit på förut.

Målet för dagen var att besöka Hunehals borg, och gå en liten utstakad Whereigo-runda och lära oss mer om borgen som stod där för 800 år sen. Ja för det var inte mycket kvar kan man säga. Den lärande texten hade formuleringar som ”om du tittar ner härifrån ser du tydliga spår av…” och så någonting. Den alltmer tynande arkeologen inom mig hade inte en chans att se tydliga spår av bopelare i svackan som nu var beväxt med vass. Inte ens ett litet otydligt spår såg jag.

Det var en jättefin rundtur på den uppstickande kullen som Hunehals borg en gång låg på (det finns alltså inte ens en endaste liten sten kvar av borgen. Men det beror nog mest på att den var gjord av trä); lagom lång och lagom ansträngande. Vi gjorde en liten avstickare för att se på naturen lite där borta också eftersom vädret var så fantastiskt. Kanske var det något annat som fick oss att gå just dit, vad vet jag…

Slutgömma så småningom, kaffe och bulle i lä nere vid havet i strålande sol…en fantastisk dag!