Det blev en extra heldag i Heestrand, och vad passar då bättre för att andas lite än att gå ut på tur? Javisst, det skulle regna lite, men vem dör av lite vatten – och dessutom ett ypperligt tillfälle att vattentesta sina kläder under lugna fina och vältempererade förhållanden?

Så jag gav mig ut för att gå etapp 18 på Bohusleden. Ingen ville följa med men det gjorde inget, skönt att få några timmars promenad med sig själv som enda sällskap. En vän som gärna ville ut och provköra Tesla var bussig nog att ge mig skjuts till starten och lovade att komma och hämta mig sen efteråt.

Det var iallafall grundtanken när jag gick ut. En liten skur här och där gör väl inget (om kläderna håller), regn är väl bra för håret, och man torkar ju.

Ja man torkar – om det slutar regna någon gång, vilket det inte gjorde annat än i enstaka minuter, och långa stunder var det rena skyfall. Två gånger gick jag in under granar för att försöka skydda mig från det värsta… Jag var torr inunder som tur var, dvs utekläderna höll måtten, men det är segt att gå och gå när det är blött hela tiden. En ljudbok gjorde det hela lite lättare, men vägen gjorde det inte.

För det här var nog den tråkigaste etappen hittills; tråkig väg, gick inte längs något fint eller sevärt, det var bara väg rakt fram. Okej, vädret kan ha påverkat lite grann, men för den som går hela Bohusleden från ena änden till den andra är det här bara en transportsträcka.

Efter vandringen, 11 km senare, väntade jag lite på min eskort hem igen och gick lite på en annan väg under tiden, rakt västerut från slutmålet på etapp 18. DÄR var det fint minsann, vattenfall och grejer, där borde Bohusleden gå istället för där den går idag. Tycker jag alltså. Men jag var kanske inte helt neutral i mitt tyckande