Dan före dopparedan tillbringades vid poolen. Planen var egentligen att ge oss ut på en liten runda på eftermiddagen, men blotta tanken på att behöva leta parkering till bilen gjorde att man lixom drog lite på det. Kan man säga. Så pass att det inte blev något igår, utan då såg det mest ut så här:

Ja och så kopiösa mängder pommes frites, vit pasta och gelé förstås, alla delar av kolhydratscirkeln, iallafall för barnen.

Men en dag med sånt får räcka, så när juldagsmorgon glimmade åkte vi upp en bit i höjden, ca 1500 hm, och gick en vandringstur. Den skulle gå förbi speciella stenformationer, och eftersom vi inte har någon aning om något här egentligen (det är ju hela grejen med charter – att helt undvika landet man är i och inte vara ett uns klokare när man kommer hem än man var när man åkte) så tyckte vi det lät bra, och så var det inte för långt bort heller. 2-3 timmars vandring skulle det vara.

Och fint var det som alltid när man kommer upp lite i höjden, men inte sådär jätte. Det var en helt okej vandring kan man säga, inte jättekrävande (tack för det) men då inte heller så särskilt belönande. Men ganska fint iallafall, och det är ju aldrig fel att gå på en fin vällagd stenstig (finns DNT här nere också? Det var nästan lika fint ordnat som lederna i Norge!) genom en pinjeskog, med skön värme i grunden men svalkande vindar. Som skandinavisk sommar.

Rundan kallas för Piasaje Lunar, och kan vara mycket längre för den som har tid, lust och ork. Det finns massor av stigar där uppe, och man kan nog gå i dagar.

För oss (mest pga mig) blev det inga 2-3 timmar, utan snarare 4, men det var inklusive fikapaus och lite energipåfyll. Vi missade lunchen på hotellet också, så vi fick nöja oss med det som fanns i snackbaren, dvs mer pommes frites, halvfabrikathamburgare (det är för övrigt omöjligt att vara vegan här nere), chicken nuggets och så lite läsk för att skölja ner med. Bara nyttigheter.