Två lediga dagar = läsa bok

Det är mycket att tänka på nu för tiden, mycket som jag inte kan skriva om än men som upptar mina tankar så mycket hela tiden att jag inte klarar av att skriva som jag hade velat – eftersom tankarna är någon helt annanstans.

Bild från www.neilgaiman.com
Bild från http://www.neilgaiman.com

Fint då att få i stort sett två hela dagar för mig själv i helgen och ännu finare att det finns ljudböcker.

Jag har ett abonnemang på Storytel (som efter min uppfattning är ganska dyrt om man inte typ läser varje dag), och nu var det dags att ta en paus efter andra boken i Liftarens Guide till Galaxen-serien och hitta på något annat. Neil Gaiman är rent allmänt en stor favorit och det var bara en slump att jag snubblade över hans fantastiska American Gods för ett antal år sedan och sen bara vill ha mer och mer.

Han har ett helt eget sätt att kombinera verklighet med science fiction och fantasy, gärna med gudar i på ett eller annat sätt, och han rör sig med självklarhet mellan vår bekanta värld och en annan värld som helt plötsligt bara kan uppstå. På så sätt finns vissa likheter med Harry Potter (som jag också älskar – den som tror att det är böcker bara för barn måste tänka om!) där de som är häxor och trollkarlar rör sig mellan den vanliga världen och sin egen parallella värld som bara dom kan se men som finns mitt ibland oss.

Gaimans figurer rör sig också, mer eller mindre motvilligt, mellan parallellt existerande världar, och han berättar på ett sådant sätt att man när man läser samtidigt sörjer över att man inte har tillgång på den där andra världen i verkliga livet.

Men Norse Mythology är annorlunda. Det är ju den gamla vanliga nordiska mytologin, den man tror att man kan, men som Gaiman återberättar i ett antal historier som han bygger på olika källor och sammafogar till en levande berättelse. Språket är hans eget, och man känner igen sig i hans berättarstil med små underfundigheter och eftertänksamma pauser. Särskilt tydligt blir det i ljudboken där det är han själv som läser. Det ger en extra poäng tycker jag, att det är han själv som läser. Jag inbillar mig att det väl måste vara den mest korrekta återgivningen av hur han tänkte sig när han skrev den.

Och dessutom kan man sitta och sy eller fixa med andra saker medan boken blir läst för en.

Läst: Escape

818811

Det här är en sån där bok som är svår att läsa och svår att lägga ifrån sig. Det är lätt att hitta skäl till varför man ska läsa den; den galna sekten FLDS (Fundamentalist church of Jesus Christ of Latter-Day Saints) är på riktigt och det finns många som dom.

Jag tänker att om jag läser boken lär jag mig mer om religiösa sekter, men helt ärligt……varför ska man läsa en sån här bok? Jag kommer aldrig gå med i en religiös sekt, jag känner ingen som är med i en, och kommer världen bli bättre av att jag läser den här? Boken är en orgie i terror av kvinnor och barn, mäns egenutnämnda makt som kontrollerar alla genom fruktan, fysisk och psykisk misshandel, legitimerad pedofili, vägran att ge barnen ordentligt med mat, indoktrinering av allt möjligt elände som bara går ut på att vara en foglig hustru/son/dotter – och som man skyller på Gud.

Det är en hemsk bok men oerhört fascinerande. Hennes beskrivning av rörelsen är att det är precis så illa som man ser för sig att det kan vara i ett slutet samhälle som drivs av maktgalna, förtryckande män. Barnen har noll värde – om ett blir sjuk och dör är det bara en skam för familjen eftersom barnets sjukdom betyder att familjen inte tror tillräckligt på Profeten (=ledaren) och/eller att hustrun inte är tillräckligt lydig mot sin man. Det är ok att sörja i några dagar, efter det ses det som opassande. Eller fick; numera får man visst inte sörja alls som det verkar.

Ingen går längre i skolan sedan sekten fått en ny ledare som är än mer paranoid och kontrollerande, fruar ärvs till höger och vänster – gärna mellan bröder eller fädrer och söner, och söner har inget värde så de sätts emellanåt av ute på landsvägen och får veta att dom inte längre är önskade.

Ja fy fan, ur den här soppan lyckas alltså den här kvinnan fly. Själva flykten gås igjenom ganska kort i början av boken, sen handlar resten om hur livet i den polygama FLDS-rörelsen går från att ha varit ”lite speciellt” till att bli helt groteskt under den nya ledaren.

Å ena sida känner jag mig som girig sensationslysten hyena när jag läser den, å andra sidan blir jag bara gråtfärdig. Alla dessa barn som fullständigt berövas sin barndom, blir brutalt misshandlade av sina föräldrar och inte är värda ett skit….och som sen plötsligt är 15 och blir bortgifta till en gammal gubbe (flickorna) eller lämnade på landsvägen (pojkarna).

Kräks.

Dricka saltvatten

Varför dricker vi inte saltvatten? Det smakar illa och man blir mer törstig än läskad javisst, men ändå? Varför kan vi inte få i oss det när det kommer ur oss hela tiden – både som svett och tårar?

Dagens nya kunskap är följande: om man får i sig för mycket salt (och saltvatten innehåller 70 ggr mer salt än vi tål) går metabolismen i krisläge. Vattenmolekyler från alla celler rusar till för att försöka spä ut det där saltet som kom plötsligt och som hotar hela systemet (personen). Den rusningen gör att alla celler töms på vatten, blir uttorkade och inte längre klarar av att upprätthålla sina normala vardagliga funktioner. Dom blir dehydrerade, helt enkelt.

Om dehydreringen går för långt kan man drabbas av hjärtstopp, medvetslöshet och hjärnskador. Medan det pågår försöker blodet ta bort saltet genom att transportera det till njurarna (som kan hantera sånt), men blir det för mycket så kollapsar njurarna och stänger ner hela butiken, ergo, man DÖR.

Så drick inte saltvatten hörrö.