Trött på slöseriet

Det blir sparsmakat med julklappar för mina barn i år. Från oss föräldrar iallafall. A får ett 200-bitarspussel och H ett 80-bitars. Med det hamnar vi väl i botten på Oslo-ligan för hur mycket man spenderar per person i julklappar i år, och det känns bra. De får ju klappar av andra också; förutom farmor och farfar har ju killarna två mormödrar och två morfäder. Då blir det fyra julklappar var, och helt ärligt måste väl det vara tillräckligt?

Dom har ju redan miljoner av saker och lever i en värld där det är lätt, fort och inköpsmässigt billigt att få tag i det man vill ha, ett konsumtionssamhälle som är smått galet ibland.

Skylander Giants-vänner som ska ut på strövtåg och dräpa jättar och annat oknytt
Skylander Giants-vänner som ska ut på strövtåg och dräpa jättar och annat oknytt

A fick ett Skylander Giants startpaket i födelsedagspresent i augusti. Affärsidén för speltillverkarna är att man har gubbar (spelkaraktärer) som har krafter man behöver i olika situationer. Alla gubbar har sin karaktäristik, och det dröjer inte så länge förrän man kommit så långt att de 3-4 som var i startpaketet inte räcker för de utmaningar man står inför. Alltså måste man köpa fler gubbar. Rätt pricy är dom också; 50-120 kr om jag förstått det rätt. Och det är bara till just Giants.

Jag förstår att barnen verkligen vill ha dom olika gubbarna (ett trettital per spel ungefär), men jag fixar inte mentalt att lägga ut 3000 pix på ett spel som han är intresserad av ett kort tag, det känns bara för slöseriaktigt. Så jag går till begagnatmarknaden.

Sannolikheten att mitt barn är det första i världen som spelar Skylander Giants är lika med noll, så det bör finnas ett antal övergivna spel bara i Osloregionen. En kort titt på http://www.finn.no och två minuter senare har vi gubbar till inte bara ett spel men TRE, till den facila kostnaden av 650 kr. Något man naturligtvis inte talar om för den lilla telningen, utan delar upp i flera presenter.

Alltså,

1) A får de gubbar han så hett eftertraktar

2) En julklapp är i box

3) En stackars familj i Ski slipper ha Skylanders-spel ligga och skräpa

4) Ett spel mindre och furton gubbar färre som behöver tillverkas med allt vad det innebär av material-och energiförbrukning och en gnutta mindre slöseri i världen

Alla blir glada, och jag känner att jag har sluppit slänga ut tusentals kronor på något jag inte riktigt känner värdet av (även om jag försöker förstå) och har bidragit lite lite till en bättre värld.

Naivt eller hur?

Den perfekta mamman är inte hemma idag

Hon gick hemifrån strax efter att hon och barnen kommit hem från barnehagen. Strax innan de började prata om att de ju hade gjort ett avtal, det kom hon väl ihåg? Avtal? Vem vid sina fulla fem gör ett avtal med en femåring? Vad han sa att avtalet hade gällt har hon numera glömt. Det gjorde hon strax innan hon gick hemifrån för övrigt.

Yep, Middagen såg så perfekt ut så dom ringde från The Telegraph och bad att få komma och fota.
Yep, Middagen såg så perfekt ut så dom ringde från The Telegraph och bad att få komma och fota.

Som var strax efter att hon ätit middag ensam för att de söta rara små inte ville ha middag. Nähäpp. Och hur tvingar man ett barn att äta middag? Svar: Det gör man inte. Konsekvens: en timme efter middagen borde ätits är barnet surt och hungrigt och vill ha godis. Ergo, man måste få dem att äta middag.

En timme senare har minioren inmundigat den sista lilla tråden. Junior har för länge sen börjat bli förbannad över att Minior äter så sakta och att det gör att han inte får spela memory med mamma på köksbordet. Samtidigt som Minior för fjortonde gången säger att han vill se Toy Story – den med Barbie mamma!! – detta efter att mamman gett med sig efter bara två tjat eftersom hon kände att hon kanske inte var så glad och snäll som en perfekt mamma borde vara och fick lust att vara lite snäll.

Minior ser Toy Story medan Junior spelar memory, förlorar mot mamman och blir skitförbannad. Då går han och ser på Toy Story han med. Peace and quiet. Den Vanliga Mamman som var kvar hemma (den perfekta hade gått för länge sen) läste stadens gatumagasin en stund innan det visade sig att det var läggdags för de små. En kvart kvar på filmen. Ok, Den Perfekta Mamman gjorde ett kort gästspel och sa

-”Okej, se klart den, men sen måste ni gå och lägga er direkt, ok?” Den Vanliga Mamman led och kved, hon visste ju hur det brukar bli när man pratar om TV, men sagt var sagt. Och gjort blev gjort. Och Den Perfekta Mamman gick på café och åt chokladbakelse, så Den Vanliga Mamman fick ta hand om den hysteriska treåringen som vägrade borsta tänderna, vägrade göra sig nattklar, skrek som om han blev torterad och förde sånt liv så det inte gick att läsa saga.

Men nu halv tio på kvällen sover de båda små änglarna (Den Perfekta Mammans ordval) och Den Vanliga Mamman pustar ut och förbereder sig på sänggående. Hon glädjer sig åt att det inte är hon som behöver ta hand om två trötta små imorgon bitti, och hoppas att det är Den Perfekta Pappan som vaknar i sängen bredvid henne. Då kommer säkert Den Perfekta Mamman hem också.

Tillsvidare tröstar sig Den Vanliga Mamman med visdomsord från Despair, Inc.

despairdemotivator