En mycket stillsam jul

Ja det ska det ju vara enligt den kristna traditionen – stillsam men glad eftersom jultomten har födelsedag, riiight?

I vårt hem är det en underdrift att kalla julen i år för stillsam, och en överdrift att kalla den särskilt julig. Jag har haft feber sedan lördag morgon, inte så farligt först med strax under 38, men sedan julaftons eftermiddag har jag haft 39,5 grader konstant, lagom dizzy i huvudet, huvudvärken från helvetet (har inte haft så ont i huvudet sedan jag hade hjärnhinneinflammation för 15 år sen) och en mindre skön hosta. Kombinerat med en näsa som växlar minutvis mellan att vara stockkorkad och som en öppen kran.

Toppen, helt enkelt.

Jag lever livet med hjälp av en kombination av panodil och ibuprofen, äter lite av den mat som serveras, hjälper inte till med någonting och går till och från sängen.

Men jag fick gjort marsipangodis med killarna i fredags kväll, och skinka på julaftons morgon som vi åt till risgrynsgröten jag också lagade, men sen har jag väl inte direkt bidragit så mycket.

Och frossan….DEN frossan när pillrena är på väg ut ur kroppen….Jag har en idé om att det är bra att låta tabletterna gå ur kroppen emellanåt för att kolla vad man får för temperatur utan dem – kanske är febern över?! Jag skulle prova det igår kväll tänkte jag, när vi satt och såg en film. Å fy, det var en läskig känsla av förvandling. På kanske 15 minuter gick jag från att känna mig rätt okej bara väldigt förkyld, till en skakande hög av frossbrytningar med plågor i rygg och nacke/bakhuvud pga spänningarna. Så mitt i natten ställde jag mig i en het dusch i vad som kändes som en evighet. Trodde jag skulle somna stående, det var så himla skönt. Så på med långkalsonger och tröja, i med droger igen och krypa ner under täcket, vänta en timme tills det tar fjutt i kroppen och så hoppas på en god natt.

Idag är det tredje dagen. Jag vet inte vad jag har för feber, tänkte genomleva frossan i badkaret senare för att få veta, det borde sätta in runt 13-14-tiden i eftermiddag. Längtar inte precis, men tror det är en bra grej för att få veta om man har feber fortfarande eller ej.

Håller på att tappa rösten också, sweet…

Det blev en perfekt julafton

Jo det blev det faktiskt. Perfekt för oss, men säkert inte god nog för en heminrednings-eller matlagningstidning, men vem bryr sig.

Vi var helt själva i lägenheten i ett Oslo kliniskt rensat från snö och med nio plusgrader på termometern, inte särskilt juligt med andra ord. Barnen fick bestämma när det skulle vara julklappsutdelning, och dom valde att det skulle vara efter lunch. Lunchen var risgrynsgröt, och vid det här laget hade vi varken gjort skinka eller köttbullar men såg ingen anledning till stress på grund av det.

image

Frampå eftermiddagen fick vi griljerat (=bränt griljeringen på) skinkan, gjort världens godaste Jansson (från senaste numret av Allt Om Mat), och gjort köttbullar. Som den husmor jag är hade jag lagt inn ingefärssill dagen före.

Min mentala guideline för dagen var just senaste Allt Om Mat, som hade devisen ”Fixa julmaten på två timmar” – inte för att vi skulle göra allt som stod där, men för att vi skulle ägna ca två timmar och inte mer på julmaten. Och kan dom så kan vi. Jag hade börjat på lite julgodis också som stod i kylen, men det hann vi inte göra färdigt.

Så när det var dags för middag hade vi skinka, köttbullar, Jansson, sill, mumma, nubbe, knäckebröd och ost. Och det är ju begränsat hur mycket mat man får i sig, så det räckte alldeles utmärkt.

Sill o nubbe, sen mumma och köttbullar o skinka, tvåstämmig sång (barnen kan inga stämmor än så länge), lugnt och skönt….

Bästa julen på riktigt länge, trots att det bara var vi. Pratade med en kompis i Göteborg på kvällen, dom hade varit hela tjocka släkten med 18 personer och hade tagit indisk takeaway till alla – eftersom det viktigaste är ju att träffas och inte nödvändigtvis frossa i grisfötter. Låter som en bra jul det också.

Trött på slöseriet

Det blir sparsmakat med julklappar för mina barn i år. Från oss föräldrar iallafall. A får ett 200-bitarspussel och H ett 80-bitars. Med det hamnar vi väl i botten på Oslo-ligan för hur mycket man spenderar per person i julklappar i år, och det känns bra. De får ju klappar av andra också; förutom farmor och farfar har ju killarna två mormödrar och två morfäder. Då blir det fyra julklappar var, och helt ärligt måste väl det vara tillräckligt?

Dom har ju redan miljoner av saker och lever i en värld där det är lätt, fort och inköpsmässigt billigt att få tag i det man vill ha, ett konsumtionssamhälle som är smått galet ibland.

Skylander Giants-vänner som ska ut på strövtåg och dräpa jättar och annat oknytt
Skylander Giants-vänner som ska ut på strövtåg och dräpa jättar och annat oknytt

A fick ett Skylander Giants startpaket i födelsedagspresent i augusti. Affärsidén för speltillverkarna är att man har gubbar (spelkaraktärer) som har krafter man behöver i olika situationer. Alla gubbar har sin karaktäristik, och det dröjer inte så länge förrän man kommit så långt att de 3-4 som var i startpaketet inte räcker för de utmaningar man står inför. Alltså måste man köpa fler gubbar. Rätt pricy är dom också; 50-120 kr om jag förstått det rätt. Och det är bara till just Giants.

Jag förstår att barnen verkligen vill ha dom olika gubbarna (ett trettital per spel ungefär), men jag fixar inte mentalt att lägga ut 3000 pix på ett spel som han är intresserad av ett kort tag, det känns bara för slöseriaktigt. Så jag går till begagnatmarknaden.

Sannolikheten att mitt barn är det första i världen som spelar Skylander Giants är lika med noll, så det bör finnas ett antal övergivna spel bara i Osloregionen. En kort titt på http://www.finn.no och två minuter senare har vi gubbar till inte bara ett spel men TRE, till den facila kostnaden av 650 kr. Något man naturligtvis inte talar om för den lilla telningen, utan delar upp i flera presenter.

Alltså,

1) A får de gubbar han så hett eftertraktar

2) En julklapp är i box

3) En stackars familj i Ski slipper ha Skylanders-spel ligga och skräpa

4) Ett spel mindre och furton gubbar färre som behöver tillverkas med allt vad det innebär av material-och energiförbrukning och en gnutta mindre slöseri i världen

Alla blir glada, och jag känner att jag har sluppit slänga ut tusentals kronor på något jag inte riktigt känner värdet av (även om jag försöker förstå) och har bidragit lite lite till en bättre värld.

Naivt eller hur?

Den Perfekta Julen

Citat jag inte tror kommer komma ur min mun på 1-2 år

Åh jag bara ÄLSKAR att baka med mina barn.

För visst är det kul att göra något tillsammans, tex baka, men det är ganska slitsamt också. Det är bara att inse att dom är lite för små fortfarande för att tex kunna kavla en pepparkaksdeg tunnare än 5 mm. Och så är de så himla ineffektiva…. jag menar, lägga formarna sådär helt hipp som happ och inte utnyttja all yta (som mor har kavlat och kavlat eftersom de inte kan själva) och sen bara göra 2-3 pepparkakor på varje utkavling… lite mer organisation hörrni; så himla kul är det inte att kavla – det var ju BAKA vi skulle göra, remember?!

Och det är svårt att lägga pepparkakorna på plåtar utan att de går sönder, så det gjorde modern. Likaså ha hand om gräddningen. Så när man står där och är såååå lycklig för att man gjort julbak med sina barn så säger man egentligen ”jag kavlade och bakade och dom stansade ut gubbar, grisar, bilar och annat tills dom tröttnade och så fick jag göra stansningen också”.

Så det är som att man har bakat själv, bara det att det är lite mer mjöl överallt och har tagit längre tid.

Den Perfekta Julen. Jag har ju självklart tagit fotot på idyllen också.
Den Perfekta Julen. Jag har ju självklart tagit fotot på idyllen också.

Men det är det kanske värt sen när dom är så stolta och serverar gästerna pepparkakorna som ”dom själva” har gjort.

Den där jvla degen ska fääänimej få!!!
Den där jvla degen ska fääänimej få!!!

 

Pappan fick göra lussebullebaket!